Tack alla söta vänner för pepp angående den gravida kollegan! Det känns lite bättre idag, men natten var urjobbig med massor av ångest och oro. Jag ångrar faktiskt att jag berättade för henne att jag är gravid, det hade varit så mycket lättare om jag inte hade sagt något alls.
a80: vad starkt av dig att våga berätta för din kompis hur det känns. Jag vet inte riktigt om jag vågar säga någonting än till min kollega, men går det illa för mig kanske hon fattar att jag inte orkar med att träffa henne. Vi hade en annan kollega som fick tre mf på raken (nu har hon dock fått en son!) och vi har pratat om att inte utsätta henne för barn- eller gravidprat (på min inrådan), så jag hoppas att hon fattar att det här är känsligt även för mig.
Lycka: men vilken jubelidiot till kollega! Markerade du på något sätt gentemot henne? Förstår att det känns motigt att gå till jobbet om det befolkas av sådana människor.
Idun: precis så känner jag, att jag snart inte har några vänner kvar. Det slås in små kilar i vänskaperna hela tiden, det skapas avstånd och vänskapen blir inte densamma. Är du nervös inför ditt vul förresten? Visst är det i dagarna?
Mitt vul är på måndag. Just nu känns det som att jag inte vill gå tidigare, eftersom jag har massor att göra de närmaste dagarna som inte skulle bli gjort om det visar sig att jag fått MA. Så jag ska försöka vara "(o)lyckligt" ovetande fram tills måndag den 22:a! Men jag mådde faktiskt lite illa imorse
kan förstås bero på förkylning + jobbig natt + stark önskan att ha symtom, men det är ju bättre än ingenting!