Katastrof=(

Anonym (vet): Jag hoppas att det blir bättre och bättre i er relation och tänker att det kanske får ta tid. Hur tar din son det? Jag antar att han känner att det hänt något mellan er och att han också upplever att bonuspappa tar avstånd?

TS: Va modigt att du vågade göra ultraljud! Det gör det ju förståss svårare att fatta ett beslut om att göra abort. För mig låter det som att du blev väldigt glad av att se den. Jag tror att du ska ta fasta på det. Det låter som att du fäster dig mer och mer för varje dag, vilket ju är både förståligt och kemiskt. Jag tycker att det är viktigt att du lyssnar på killen när ni går till kuratorn så att ni kan ha en diskussion som är baserad på vad det är han är rädd för snarare än på din känsla av att bli avvisad. Jag tycker också att det är viktigt att du utgår ifrån vad du vill och för fram det tillsammans med vad du är rädd för.

Önskar mera lycka till...

Tusensköna:

Min son märker inte av det så mycket tror jag. Inte vad det märks på honom. Jag gör allt i min makt för att han inte ska bli lidande. Han har ju inte gjort något fel i det här.
Sambon tar sonen och leker osv ändå. det är mig han tagit avstånd ifrån.

Igår lättade det lite dock när vi pratade. (men som vanligt inte så mycket om den lille) Eller ja. Han sa att han känner som han känner och att han inte kan hjälpa att han vill vänta något år minst till. Men ändå att det är jag som sitter med det slutgiltiga beslutet.

Fick inbjudan till mina kusiner i Danmark i mitten av april på konfirmation. Frågade om sambon ville åka och han ville gärna med. Dock samåker vi med mina föräldrar, men oj vad glad jag blev när han sa att han verkligen ville. Dock måste han höra med sin chef först om ledigt då dom har jobb upp över öronen nu, så det kanske skiter sig ändå.. Men viljan finns ändå och de ger mig hopp. Han tyckte det kunde vara skönt om vi kom bort även om det bara är tors-lörd.

Och igår sa han att han älska mig även om vi har det jobbigt och jag blev så rörd så jag börja gråta...

Ja livet är inte lätt alla gånger, men skam den som ger sig även om jag varit nära många gånger!!!

Älskade vän! Jag har suttit i din situation, jag kan säga till dig att från min situation sett så skulle jag behålla det! Jag har aldri¨g ångrat något så mycket som min abort i vecka 6+2 min sambo somär 9 år äldre än mig ville inte ha barnet...men det ville jag skriver mer sen kramar!!!

men shit alltså, vilken omogen kille.

han vet väl att om ni har sex kan man bli gravid, eller har det undgått honom??!

att han ska ta livet av sig, ja varsågod säger jag. bättre det än att ta livet av din lilla bebis. han kan ju välja för sig själv, men bebisen kan inte prata. klart du ska behålla barnet om du vill. han kommer garanterat att älska barnet när det vä är ute, annars är det nå fel på honom. (killen)

han kan ju inte bara tänka på sig själv, för fasen. och man är inte dödsdömd för att man fått barn, han kan festa ändå. som att det vore det viktigaste i livet..suck

Tänker på dig idag TS. Har för mig att det var idag du/ni skulle till kuratorn...
Hör gärna av dig om hur du har det... Vi finns här och bollar tankar osv..

Sköt om dig så gott de går nu!

Samma sits som dig.. Bokat abort tid imorgon och VILL INTE göra abort - men gör jag inte blir jag ensam mamma..

är du säker på att din partner kommer stanna hos dig ändå?   får hoppas du inte kommer att ångra din abort..

Anonym (mf) skrev 2008-04-07 19:01:26 följande:

Nej det är jag ju inte. Och kommer antagligen inte göra abort, känns så så så fel :/

Många män hotar ju tyvärr en att dem ska lämna en.. vem säger att mannen nästa gång inte kommer säga detta.

usch så jobbigt för dig i denna situation..

Hej, upprepar vad jag skrivit tidigare. Jag tror att du, om du gör något så drastiskt, och inte är helt överens med dig själv om vad du gör, kommer att tycka illa om det och börja tycka illa om både dig själv och din kille. Till slut kommer det troligen leda till att det tar slut i alla fall.

Det är så klart svårt att säga till någon att det kommer att gå bra att vara ensam mamma. Klart att det är tufft. Det finns dock hjälp att få... Och man kan hitta nya partners som kan bli underbara kärleksfulla föräldrar utan att de var med och gjorde barnet.