• Anonym

    Katastrof=(

    Har inte testat än men min mens är en vecka sen, jag har jätteömma bröst, känner stickningar nere i magen och har haft extrema frossor senaste tiden. Både jag och min sambo är säkra på att jag är gravid=(

    Jag har börjat prata om det här med barn med honom för max ett halvår sen. Nej nej, sa han, han är på tok för ung. Skulle han bli pappa nu skulle han ta livet av sig.

    Igår var han ut och när han kom hem var han jättedeppig och berättade han varit så deppig på jobbet att dom till och med frågat varför han ser så hängig ut. För att han är trött har han sagt, men i själva verket är han ju jätteorolig att jag är gravid...
    Han bad verkligen om en abort inatt. Lova mig det sa han! annars tar jag livet av mig! Eller så lämnar han mig och säger jag varit otrogen och det är nån annans....

    Jag vill ha kvar barnet!
    Både han och jag har fast jobb, bil, stor lägenhet på nästan 70kvm, ordnad ekonomi. Men han säger han är för ung, 20. Jag är ett halvår äldre än honom och vill ha barn nu!

    vafan gör man nu? Gör abort för hans skull? Och dödar mitt hjärta?
    Jag vill inte bli ensamstående, jag vill ha han som pappa till barnet. Men varför vill man inte en sån sak?

    Och vad gör man nu?
    Han är jättedeppig för jag säger "kanske" om jag kan lova en abort. Jag är minst lika deppig för att ta bort barnet=(

    Vi ska nog testa mig idag eftermiddag, köpte test igår. han och jag är lediga imorn så jag slipper vara rödgråten på jobbet imorn iaf. Men hur ska jag orka jobba sen då?=(

    Hur skulle ni gjort? HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!

  • Svar på tråden Katastrof=(
  • Anonym (Lisa)

    Bra Ts att du får honom att förstå att detta inte bara gäller hans vilja. Du har en också och den ska väl gälla lika mycket som hans. 
     
    Jag håller med om du inte har hans kärlek härifrån så har du en kärlek som kommer i november, en kärlek som är villkorslös och obegränsad. En kärleks som kommer att följa dig resten av ditt liv. Den är evig .

    Kram Lisa

  • Anonym (oxå ensam)

    Åh TS lider med dig!!

    Gör ABSOLUT inte abort om du inte är mer än 100% säker. Tänk på att ett barn ångrar man aldrig!!

    Har varit själv med min son i stort sett hela tiden...(Träffade en ny man för 1 årsedan o han är den bästa "pappa" man kan tänka sig) men tiden innan det har funkat jätte bra. Visst har det varit jobbigt stundtals men man fixar så mycket mer än man tror. Min son är mitt allt o den kontaketn vi har idag är något utöver det vanliga. Tror att man om möjligt blir ännu närmare sitt barn då man är ensam!!

    Lycka till nu, tänker på dig massor o hoppas du kommer fram till rätt beslut för DIG!!

  • Anonym (7barn)

    hur går det ts???

    är du gravid?

    många kramar du klarar det

  • lifeleker

    tycker inte han e mkt till kar om han säger på de viset.. alla vet ju om riskerna när de har 6 då får man ju ta sitt ansvar.. å som ni då som har ordning på livet, hur mkt skulle ett barn ställa till??

  • Anonym (toblerone)

    nu när man sett att du ej skrivit på ett par dagar undrar man ju hur d går för dig...

  • Anonym (jahaja)

    TS:
    Hur går det för dig!

    Har ni pratat med varandra sett ur ditt perspektiv än? Förstår han att han förstör ditt liv lika mycket som han anser att du skulle förstöra hans om du inte gör abort?

    TS, i värsta fall blir du ensam mamma. Det finns fler av den sorten, och för de allra flesta av oss går det bra.

    Lycka till!

  • Anonym (Kärleksmor)

    Lycka till & följ ditt hjärta!
    Du har säkert stöd & hjälp ifrån många andra håll om nu pappan väljer att leva ett eget liv utan dig & barnet.
    Känner du att du vill, kan,orkar & klarar det ensam så gör det & du har en underbar tid framför dig tillsammans med ditt barn. Kanske pappan växer in i rollen & det blir ni trei framtiden oxå.
    Försök att få hjälp med samtal åt er båda så ska du se att det ordnar sig till det bästa.
    Kram 4-barnsmamma

  • Anonym (mf)

    Hur går det TS idag var väl det sista dagen att bestämma dig?!  undrar hur du har det!

  • Anonym

    Tack till alla som bryr sig!

    Kuratorn skulle ringa idag ca kl 14 men nu har jag stängt av telefonen för jag vill inte ge något besked. Orkar inte prata.
    Sambon frågade igår vad jag skulle säga när kuratorn ringer idag. Vet inte sa jag...=(

    Var och hälsade på mamma nyss men bröt ihop och började gråta, så jag gick hem på en gång. Men att jag gråter är ganska vanligt för henne så hon undrade väl mest om det var problem med sambon. Annars gick jag bara...

    Så prata med kuratorn idag skippar jag, alltså blir det inte någon skrapning före v 12. Vill jag göra abort sen blir det förlossning, annars blir det kvar. Så är det....
    Jobbiga liv=(

  • Anonym (dags nu)
    Anonym skrev 2008-04-17 13:41:49 följande:
    Tack till alla som bryr sig!Kuratorn skulle ringa idag ca kl 14 men nu har jag stängt av telefonen för jag vill inte ge något besked. Orkar inte prata.Sambon frågade igår vad jag skulle säga när kuratorn ringer idag. Vet inte sa jag...=(Var och hälsade på mamma nyss men bröt ihop och började gråta, så jag gick hem på en gång. Men att jag gråter är ganska vanligt för henne så hon undrade väl mest om det var problem med sambon. Annars gick jag bara...Så prata med kuratorn idag skippar jag, alltså blir det inte någon skrapning före v 12. Vill jag göra abort sen blir det förlossning, annars blir det kvar. Så är det....Jobbiga liv=(
    Det låter ju som att du onekligen bara vill skjuta det ifrån dig för att slippa ta beslutet, men det kommer du inte ifrån för ett beslut måste fattas oavsett. Tycker det är dags att du tar dig samman nu, antingen så behåller du ditt barn och kämpar för honom/henne, eller så gör du en abort. Det verkar absolut som att du inte vill göra en abort, och om du är helt säker på detta är det dags att börja stå på sig. Ska du uppfostra ett barn kommer det krävas betydligt mer styrka av dig i framtiden, det är ingen dans på rosor som du säkert vet. Så det är bara att börja kämpa nu:)
Svar på tråden Katastrof=(