Katastrof=(

Så sa min pojkvän också han var för ung, han var 24 år.

Jag tycker han reagerar väldigt själviskt, JAG mår så dåligt, JAG tar självmord, helt plötsligt verkar detta bara handla om honom.

Om jag varit i din sits hade jag behållt barnet, hade aldrig kunnat ta bort ett barn som jag önskat av hela mitt hjärta skulle vara kvar.

Min sambo fick välja själv.

Jag kommer behålla barnet men jag lovar att inte ställa några som helst krav på dig, antingen får du stanna kvar eller så kan du flytta.

Tycker att du ska stå på dig och din sambo han får börja tänka på någon annan än sig själv.

Gör inget som du kommer att få ångra resten av ditt liv. Och glöm inte att barnet är en del av DIG. Hoppas allt ordnar sig för dig.

Vill du inte göra abort så gör inte det.. och att han ska ta livet av sig om du är gravid är ju bara hur idiotiskt påstående som helst.. Det tyder ju på att han är omogen.. och då är han väl inte redo att bli pappa.. MEN det är faktiskt en risk man får ta om man har sex och är vuxen.. Vuxen på pappret vill säga..

Må hända blir du ensamstående.. men han kommer alltid vara barnets pappa.. och det är inget han kan ändra på. Säger som någon tidigare skribent.. att få barn får en att ifrågasätta vad man egentligen levde för innan. Det är det bästa som har hänt mig.. och hade jag gjort abort hade jag aldrig fått uppleva det.

Förstår att din situation är väldigt jobbig.. men handla utifrån ditt hjärta.. jag menar.. om du faktiskt gör abort, vad tror du att du och killen får för relation då? Du kommer förmodligen klandra honom, eftersom du själv vill behålla barnet, och då spricker det ialla fall.. om du väljer att behålla barnet, så är det ialla fall nästan nio månader tills det föds, och antingen vänjer sig killen vid tanken.. eller så gör han inte det. Frågan är väl om du vill ha en relation med någon som är så omogen och hysterisk.. om han nu väljer att lämna dig om du behåller barnet..

kram

Förresten.. att ha ett barn är inte världens omställning.. det klarar du galant ensam.. klart att det blir lite tråkigt för att pappan inte är där och delar allt med dig, alla framsteg som barnet gör osv.. och klart att det blir kämpigt under vissa perioder, om barnet sover illa, eller gråter mycket eller blir sjuk några dagar eller så.. Men jag lovar dig, att det är inga problem att klara det själv.. Livet förändras ja, men det blir inte totalt annorlunda.. det är ungefär det samma, fast med någon man älskar över allt annat ;)

jag blev gravid trots p-piller å upptäckte min grav. rätt sent så de va försent för en abort så jag gav min kille lr ja nu min sambo att han får antingen stanna kvar å ta sitt ansvar lr så får han gå för jag kunde ta hand om barnet själv. Han stannade kvar å tog sitt ansvar. Vi flyttade ihop när dottern va 3 dagar gammal å han älskar sin dotter mest av allt han skulle göra vad som helst för henne. Han tackar mej än idag att jag gick emot han å behöll henne. Men de tog nästan 2 månader för honom att förstå att han blivit pappa man får ta dagarna som de kommer. Å gör inga förhastade beslut som du sedan ångrar å få leva med i resten ditt liv. Du vill behålla barnet då tycker jag du ska göra de du kommer säkert klara de gallant ensam om killen din sticker men han kommer ju alltid vara ditt barns pappa vare sej han vill de lr ej. hoppas du kommer fram till något bra beslut snart massa kramar

Jag bor i dalarna jag med? Du kan adda mig på msn om du vill ha någon att prata med! bager_eli@hotmail.com

Kram!

Jag känner igen mig i det du skriver. Jag kan inte säga vad du ska göra, det känner du själv. Innan jag träffade pappan till det barnet jag bär på nu så va jag tillsammans o bodde ihop med en jätte fin kille o allt va riktigt bra mellan oss. Så en dag efter att vi bott ihop i över 2 år så får vi reda på att jag e gravid. Han gick ner sig totalt, blev jätte deppig, grät och bad mig göra abort.Han mådde verkligen sååå dåligt, han kunde inte konsentrera sig på jobbet eller sova en hel natt igenom. Hur som hellst så sluta det med att jag gjorde abort.Det va jobbigt men jag gjorde det av respekt för honom eftersom jag inte ville att mitt barn skulle va oönskad av sin far...Jag vet inte om jag hade gjort samma sak idag. Så gör det du känner e rätt, tänk på att du kan få leva med ditt beslut resten av ditt liv...

Hittade det här lilla ordspråket här inne hos någons presentation här på FL. Tyckte att det passade in här.

"Den rätta tidpunkten
för att bli den perfekta föräldern
kommer aldrig.
Barn måste få en chans att födas,
för att ha en chans att lära oss
bli bra föräldrar"

Anonym (babylover) skrev 2008-04-10 16:10:14 följande:

jag är ensamstående mamma och det är INTE lätt.. känner ibland att jag kommer bli galen. önskar verkligen att jag hade någon att dela allt med - även glädjen