• Anonym

    Katastrof=(

    Har inte testat än men min mens är en vecka sen, jag har jätteömma bröst, känner stickningar nere i magen och har haft extrema frossor senaste tiden. Både jag och min sambo är säkra på att jag är gravid=(

    Jag har börjat prata om det här med barn med honom för max ett halvår sen. Nej nej, sa han, han är på tok för ung. Skulle han bli pappa nu skulle han ta livet av sig.

    Igår var han ut och när han kom hem var han jättedeppig och berättade han varit så deppig på jobbet att dom till och med frågat varför han ser så hängig ut. För att han är trött har han sagt, men i själva verket är han ju jätteorolig att jag är gravid...
    Han bad verkligen om en abort inatt. Lova mig det sa han! annars tar jag livet av mig! Eller så lämnar han mig och säger jag varit otrogen och det är nån annans....

    Jag vill ha kvar barnet!
    Både han och jag har fast jobb, bil, stor lägenhet på nästan 70kvm, ordnad ekonomi. Men han säger han är för ung, 20. Jag är ett halvår äldre än honom och vill ha barn nu!

    vafan gör man nu? Gör abort för hans skull? Och dödar mitt hjärta?
    Jag vill inte bli ensamstående, jag vill ha han som pappa till barnet. Men varför vill man inte en sån sak?

    Och vad gör man nu?
    Han är jättedeppig för jag säger "kanske" om jag kan lova en abort. Jag är minst lika deppig för att ta bort barnet=(

    Vi ska nog testa mig idag eftermiddag, köpte test igår. han och jag är lediga imorn så jag slipper vara rödgråten på jobbet imorn iaf. Men hur ska jag orka jobba sen då?=(

    Hur skulle ni gjort? HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!

  • Svar på tråden Katastrof=(
  • Tusensköna

    Wow.

    TS och Anonym (vet), jag håller tummarna och tänker på er.

    Lycka till.

    Sarah, det det här handlar om är ju inte direkt planerade graviditeter. Jag tycker att det vore mer intressant om du delgav hur du resonerade när du gjorde abort trots att du kände att det i dig hade ett liv och hur då har mått efter det. Det skulle antagligen vara mer belysande för ts så att hon har mer erfarenheter att titta på när hon gör sitt val.

    Att diskutera om och med vem hon skulle ha blivit med barn är liksom några veckor för sent...

  • Sarah84
    Tusensköna skrev 2008-03-21 13:11:47 följande:
    Wow.TS och Anonym (vet), jag håller tummarna och tänker på er.Lycka till.Sarah, det det här handlar om är ju inte direkt planerade graviditeter. Jag tycker att det vore mer intressant om du delgav hur du resonerade när du gjorde abort trots att du kände att det i dig hade ett liv och hur då har mått efter det. Det skulle antagligen vara mer belysande för ts så att hon har mer erfarenheter att titta på när hon gör sitt val.Att diskutera om och med vem hon skulle ha blivit med barn är liksom några veckor för sent...
    Fast jag står fast vid vad ja tycker iaf. Jag skulle inte behålla ett barn som min smabo inte ville ha. & ja vet att andra inte tycker & skulle göra samma som jag. & måste man hålla med & tycka precis som TS? Isf har ja helt missuppfattat detta..
  • Anonym (vet)

    Till Tusensköna: Tack för tummarna och tankarna. det värmer!

    Det är så himla lätt och säga i förhand hur man skulle reagera och vad man skulle göra osv... TRÅKIGT nog. För när man faktiskt väl sitter där i den där sitsen som man så himla lätt skulle ta sig ur (som man tänkt innan) är det inte alls så lätt...

    Jag blir både arg och besviken på endel som säger att om jag minsann skulle göra si och så, skulle det minsann bli si och så och bla bla bla efteråt osv..

    ALLA får ha sina åsikter, men ibland tycker jag inte att man ska säga vissa saker som man faktiskt inte upplevt själv och kan bevisa att så är det... Man vet aldrig sin egen reaktion förrens det händer en själv. Man kan aldrig ens sätta sig in i en annan människas situation om man inte ens varit i närheten av liknande händelse oavsett vad det gäller.

    Jag sa när jag vänta min son att jag ville INTE att mitt barn skulle bli rödhårigt eftersom det var de fulaste jag visste (jag är det själv och har inte haft de lätt) Jag skulle isf färga håret eller raka. Ja de låter dumt men så var det. Sen när min son kom till världen och han började få hår, så visst vart han rödhårig... Och hör o häpna! Han är den FINASTE kille jag vet och jag älskar honom över allt annat ÄVEN om han är rödhårig..

    Nej usch o fy för fördommar. Tacka vet jag erfarenheter (även om dom kan göra väldigt ont i bland är dom väldigt lärorika) men det är dom vi lär oss av och kommer alltid att vara!

  • Anonym (vet)

    Hur går det för dig TS?!
    Hoppas att du haft en bra påsk!

  • 0407

    Oj så jobbig sits. Hoppas allt löser sig för dig. Lycka till! Bamsekram

  • Anonym (sårad)

    Ja jag vet också hur det känns att leva med någon inte ville ta sitt ansvar:( Men han gjorde att våra 12 år tillsammans tog slut ganska snabbt. Saknaden efter barnet är större än det hatet som blev till honom. Alltså skulle jag behållt barnet.
    Han ville absolut inte ha barnet och jag ville inte skaffa barn med honom i och med att han inte var med på det till 100%. Men det går inte en dag utan att jag tänker på detta barn. Så visst är det tufft med barn. Men saknaden är tuffare.
    Lycka till

  • Anonym

    tycker du ska göra abort och tänka lite på han med.han är bara 20 år

  • Anonym

    Jag uppdaterar lite och det är ingen förändring=S
    Vågar inte ringa BM för jag ville inte gräva upp samtalet ang. aborten med sambon mer. Vill bara inte. Då känner jag att jag skiter i allt och har kvar det så får han göra som han vill. Men jag vill ju ha han som pappa, jag vill att han ska vilja ha barnet.

    Känner att magen börjar bli hård, mina arbetsbyxor sitter tajt i midjan... Jag mår illa nästan hela tiden, kan inte äta riktig mat, ingen normal frukost.

    Min sambo tycker vi ska ut och festa, tjatar på mig att jag ska va med nästa gång han är ledig en helg som om "det i magen" inte finns. Blir så jävla lessen bara. Att han kan tänka så omoget! även om jag skulle gjort abort skulle jag inte vara ute och festa. Han vill verkligen att jag ska göra abort, annars skulle han aldrig tycka jag ska ut och festa såhär. MYCKET omoget, jag vet...och det gör mig lessen=(

    Funderar på att ringa BM och bara åka dit själv utan karln....men jag vill bara inte prata om det=( vill inte prata om en eventuell abort=(

  • Anonym (fina)

    Men TS nu är det läge att ta tag i detta, du kan inte låta omständigheterna styra sitt liv, nu tar både du och killen lite ansvar! Ring kuratorn på abortmottagningen nu.. inte för att göra abort, för att prata!!!

  • Anonym (fina)

    man tror inte det är sant att killen vill att ni ska ut o festa, hur bra tror du ni kommer att få i era föräldraroller? Han som är noll intresserad? Hur bra pappa kommer han att vara då??

Svar på tråden Katastrof=(