Katastrof=(

Jag gjorde en abort när jag var 18 i vecka 16. Barnet var planerat, önskat och älskat och jag viste att jag skulle vara själv med det. Abort blev det för att barnet var skadat och jag viste, att även om det överlevde graviditeten, skulle jag ha svårt att ta hand om ett barn med speciella behov när jag var så ung och själv. Jag har inte ångrat det beslutet.

Idag är jag 36. Det ligger ett halvt liv bort. Men det har inte gått ett enda år då jag inte tänker på hen i början av oktober, när det skulle ha fötts. Jag tror att om inte beslutet hade varit så fullständigt mitt hade jag hatat vad jag gjort, kanske hade jag inte klarat att leva med det. Det har dessutom visat sig att för mig har det inte varit helt lätt att bli med barn senare heller.

Jag är helt övertygad om att allt vad ett barn behöver kan man ge det som en människa. Fler vuxna kan så klart göra gåvorna rikare och fler men det viktigaste det behöver man bara en person för.

Som kuratorn hade sagt till någon ovan, om du blir "tvingad" att göra något sådant kommer du till slut att hata både dig själv och människan du ger skulden för detta. Då är er relation ändå slut. Vad har det då varit till för nytta? Man måste vara beredd på att det kan bli barn när man har sex. Så är det. Vi har en lag i Sverige som säger att det är upp till kvinnan 100%, just på grund av situationer som dessa.

Lycka till både TS och Anonym som vet!

Wow.

TS och Anonym (vet), jag håller tummarna och tänker på er.

Lycka till.

Sarah, det det här handlar om är ju inte direkt planerade graviditeter. Jag tycker att det vore mer intressant om du delgav hur du resonerade när du gjorde abort trots att du kände att det i dig hade ett liv och hur då har mått efter det. Det skulle antagligen vara mer belysande för ts så att hon har mer erfarenheter att titta på när hon gör sitt val.

Att diskutera om och med vem hon skulle ha blivit med barn är liksom några veckor för sent...

Tänker på er TS och Anonym som vet.

Vi väntar barn och ska få i oktober och jag tror att ni borde vara ungefär lika långt i era graviditeter. Ni får gärna kontakta mig om ni vill snacka. Det finns också en lista under medlemsgrupper (BF oktber) med en massa andra nojjiga brudar där man kan få lite stöd och svar på frågor om man vill...

Anonym (vet): Jag hoppas att det blir bättre och bättre i er relation och tänker att det kanske får ta tid. Hur tar din son det? Jag antar att han känner att det hänt något mellan er och att han också upplever att bonuspappa tar avstånd?

TS: Va modigt att du vågade göra ultraljud! Det gör det ju förståss svårare att fatta ett beslut om att göra abort. För mig låter det som att du blev väldigt glad av att se den. Jag tror att du ska ta fasta på det. Det låter som att du fäster dig mer och mer för varje dag, vilket ju är både förståligt och kemiskt. Jag tycker att det är viktigt att du lyssnar på killen när ni går till kuratorn så att ni kan ha en diskussion som är baserad på vad det är han är rädd för snarare än på din känsla av att bli avvisad. Jag tycker också att det är viktigt att du utgår ifrån vad du vill och för fram det tillsammans med vad du är rädd för.

Önskar mera lycka till...

Hej, upprepar vad jag skrivit tidigare. Jag tror att du, om du gör något så drastiskt, och inte är helt överens med dig själv om vad du gör, kommer att tycka illa om det och börja tycka illa om både dig själv och din kille. Till slut kommer det troligen leda till att det tar slut i alla fall.

Det är så klart svårt att säga till någon att det kommer att gå bra att vara ensam mamma. Klart att det är tufft. Det finns dock hjälp att få... Och man kan hitta nya partners som kan bli underbara kärleksfulla föräldrar utan att de var med och gjorde barnet.

Hans hot om att ta livet av sig är inget jag tycker att du ska ta på dig. Dessutom är risken troligen ganska liten om han är så självupptagen som du berättar.

Om du ändå tror att det kommer att ta slut ser jag faktiskt ingen anledning att göra något för att "rädda förhållandet". Jag har inget emot att människor som hamnat i kniviga situationer gör abort om de känner att det är rätt men tanken på att någon ska utsättas för tryck att göra något som ändå är så filosofiskt tungt utan att själv vilja gör mig lite illamående.

Läste i senaste nr av föräldrar&barn gravid om "unga föräldrar". Tänkte givetvis på er. Kolla www.ungaforaldrar.nu
Finns man i Stockholmsregionen finns också xists verksamhet. Kolla www.xist.nu

De erbjuder båda nätverk för personer som är unga och kanske ensamma/först i bekanskapskretsen/möts av oförstående.

Tänker på er

Tänker på det där med tvång, vad som är tvång.

Tvång, hade varit om du tvingade honom att göra dig med barn, alltså om sexet hade element av ofrihet, t ex p g a hot.

På samma sätt är det tvång om han förmår dig att genomföra en abort mot din vilja, t ex genom hot.

Att han avlade ett barn är inte något som han tvingats till om inte sexet var tvunget. Att du behåller barnet som ni har gjort tillsammans är inte att tvinga honom. Om han hävdar att du tvingar honom att bli förälder om du inte gör abort har han fel. Både moraliskt och rent tekniskt.

Efter avelsen har ni nya val att göra. Du kan välja att göra abort eller inte. Ni kan båda välja att bli aktiva föräldrar - eller inte. Om ingen av er vill det kan ni adoptera bort barnet.

Jag anser att ingen av dessa val kan göras under tvång. Han ska inte tvingas till att bli en aktiv förälder och du ska inte tvingas till abort. Kanske går det inte att hitta en lösning som är helt bra.

Som någon skrev, jag har mycket svårt att tro att du kommer att ångra ett barn efter att ha känt det i sig och luktat på det. En abort under hot kommer du nästan helt säkert att ångra i resten av ditt liv.

*Kramar om anonym (vet)* Jag håller tummarna för er!!

Alltså, det var någon som föreslog att du inte ska kräva underhåll av honom. Umm... det låter lite konstigt i mina öron. Att bli en aktiv pappa kan han välja bort men han kan inte välja bort det lagliga ansvaret han har för de handlingar han redan har gjort.

När ett barn föds utom äktenskapet måste faderskap fastställas. Om kvinnan ljuger begår hon faktiskt ett brott. Inte bara i moralisk bemärkelse att man lurar barnet på rätten att veta var hälften av generna kommer från (något inte ens barn som blivit till genom ägg/spermadonation och adoption får snuvas på) utan också i laglig mening.

Pengarna för underhåll är inte någon allmosa han ger mamman "istället för" närvaro. Det är barnets pengar. Barnet har rätt till att bli försörjt och det ansvaret är solidariskt mellan de personer som har avlat det. Hur mycket det är beräknas på bådas inkomst. Man ska ta så stor del av försörjningsansvaret var som man har förmåga till. Nivån vi pratar om är inte direkt skidresor och thailandssemestrar utan nödvändigheter som kläder och mat.

Om inte han betalar för vad han har ansvar för - vem ska då göra det? Skattebetalarna? I realiteten är det det som händer om man inte har en far som kan hållas ansvarig och man själv är ung och kanske inte har så bra inkomst sedan tidigare: Underhållsbidrag. Eller ska barnet bli lidande?

Jag tycker att de lagar som finns i Sverige som skyddar barnets rätt till att bli försörjd är jättebra. Precis som jag gillar de lagar som säger att det är kvinnan själv om beslutar om sin kropp och därmed om abort. Det är dessa lagar som gör att det faktiskt går ganska bra att vara en ensamstående förälder idag - oavsett om man är man eller kvinna.

I alla fall, TS. Jag tycker fortfarande att du ska följa ditt hjärta och jag håller tummarna för dig. Jag tror som sagt att det finns kontaktpersoner på Unga föräldrar i Dalarna också. Jag tror att du har goda förutsättningar att bli en bra förälder oavsett om just han väljer att bli det eller inte. Dessutom kan det gå bra med relationen också, något som aldrig kommer att hända om du gör abort mot din vilja.

*Mång kramar*

Kära ts,

Jag tänker på dig mycket. Jag önskar att jag kunde ge dig en kram på riktigt och försöka att på något sätt få dig att titta dig själv i spegeln och le. Du har ju faktiskt fattat ditt beslut. Ett av många som kommer att röra det här barnet. Tillåt dig själv att tänka de där tankarna som får oss andra gravida att orka gå vidare: Vad ska den heta? Hur vill jag fira den på ettårsdagen? Första julen när den bara är någon månad gammal osv...

Titta dig själv i spegeln och se att du är fantastisk som har en kropp som fungerar, som kan göra liv!

Men ta också ansvar för det beslut som du har gjort. Som någon sa kan säkert kuratorn hjälpa er med att processa fram vad som ska hända nu med ert gemensamma. Om inte den personen funkar, sök familjerätten.

Du måste också se över saker som har med din sjukpenninggrundande inkomst att göra. Det finns fällor, t ex om du har någon arbetslös dag då du inte är anmäld på arbetsförmedlingen eller är inskriven i studier. Prata med försäkringskassan.

Kanske är det dax att berätta för din mamma också?

Mitt erbjudande att inboxa mig står kvar.

...och jag kommer att fortsätta tänka på dig.

Som vi redan har diskuterat:

Om hon våldtog honom, DÅ är det att tvinga honom. Nu var det inte så. Att han måste ta ansvar för sina högst överlagda handlingar är inte det samma som att "hon har tvingat honom att bli far mot sin vilja".

Om du ska vara oförskämd kan du väl i alla fall tänka ett steg till och komma med ett resonemang som håller ihop...

Anonym, alltså den anonym som tycker att ts ska göra abort: Du menar alltså på fullt allvar att det är bättre för barnet att inte leva än att inte ha just den här mannen nära sig? Eller?

Man kan tycka synd om en kille som inte har kurage eller förstånd nog att fatta vad som händer. Men att påstå att det är synd om barnet -att argumentera för abort ur barnperspektivet??? Hur tänkte du nu?

Anonym (vet): så himla fint att han strök över magen!!! Blir helt tårögd. Håller tummarna för er!

Anonym (vet): Kramar om! Jag önskar er verkligen all lycka.
Tårarna rinner för du skriver så fint.

Ts: Jag står för vad jag sagt. Hör av dig...

Vi är, som du ser, många som vill följa dig och även om vi kanske inte kan hjälpa till så mycket med de praktiskta sakerna bryr vi oss och du kommer inte att vara ensam...

Många stora kramar