en tråd för oss medberoende!!!

Till Jag också
Jag tycker också han inte ska umgås med människor som knarkar eller dricker.Ni kanske ska flytta?? Låter jättejobbigt men det är kanske räddningen?? Vet inte...Men när min kille gick på behandling tänkte vi sånna banor. För han visste inte om han kunde sluta umgås med gamla vänner. Men det har han gjort!!! Inga konstiga samtal på nätterna, besök m.m.

Nej vi ÄR inga offer, för vi har ju faktiskt valt själva att leva med de här männen och vi väljer ju själva om vi vill avsluta relationen. Det som gör det svårt är att man känner till människan bakom missbrukaren.. Och egentligen förstår jag att det bästa vore att säga "hejdå, hör av dig när du varit nykter i två år". Det är så jävla svårt bara.
Till anonym (SP)
Jo vi pratar om att flytta, men man vill ju inte bara flytta IFRÅN något utan också TILL ett sammanhang som man kan trivas i. Funderar på öland faktiskt...
Sedan är våra gamla kompisar också gränsfall, de flesta. Du vet, jobbar, har lägenhet, relation men festar på helgerna.
Jag tycker också att det är jobbigt att inte veta om han slutar knarka för min och sin sons skull eller om han verkligen gör det för att HAN vill det, ända inifrån. Det är ju inte säkert att vi kommer vara tillsammans i all evighet och han måste ju hålla sig drogfri genom alla svårigheter i hela livet om han ska få ett bra liv och vara en bra pappa.

ja men man kan inte hindra honom från att träffa sin son,fast han inte vill finnas 100% så behöver min son sin pappa iaf o jag måste ha kontakt me honom i resten av mitt liv för våran sons skull,så man blir aldrig fri,man kan inte säga hej då hör av dig om 2 år när han har en son,tycker inte jag iaf.

Ja, eller hur blir allt svårare när man har barn tillsammans...Men genom att våra killar sviker oss så sviker de våra barn också tycker jag, det är vi som blir lämnade med det totala ansvaret. Genom att fortsätta leva i en relation som är sjuk så sätter vi ju också normen för våra barn och deras framtida relationer. Att ha en pappa som är opålitlig och bara finns där ibland tror jag skapar en stor otrygghet hos barnet.
Men som sagt, jag förstår att det är så här, men i praktiken är det mycket svårare, eller så är jag fortfarande för svag. Hoppas få hjälp ifrån en medberoendegrupp som jag står i kö för att gå med i.
Jag känner förresten igen det där med att sitta ensam hemma, höggravid, och vänta och så ringer han full och glad och frågar hur man mår, vad FAN tror du liksom.
Helt sjuka grejer man stått ut med, när jag ser tillbaka på min graviditet idag så förstår jag inte varför jag inte gjorde slut...

Ja de är så svårt,jag lämna honom för snart 1 månad sen o han ringer varje dag o är rätt ytlig mot mig,de va han innan också,samtalen är glada som inget hänt o pratar bara om vardagsgrejer o så pratar han så glatt om vårat ofödda barn hela tiden som han verkligen längtar efter sin son? tycker de är rätt märkligt de me,känns så sjukt,o hans humör kan växla på 1 sek så kan han bli lack över ingeting?! så skyller hanpå att han inte rökt hasch på si o så många timmar därför han blir sur. Svårt att veta vart man ska dra gränsen,ska ju föda om 1 månad o för mig är de så viktift att han är me på den?varför vet ja inte eftersom han inte är så snäll men d är bara 1 månad kvar nu o efter förlossningen kommer jag nog inte va lika snäll längre. Tycker precis som du att barnen blir otrygga,en vän till mig har 2 barn med en missbrukare som får komma o gå som han vill o dom barnen mår alltid dåligt etter att han vart där. Vart ligger medberoende gruppen? å de är lång kö till de också... men de måste kännas lite skönt att han sökt hjälp nu iaf,trots att man inte vågar andas ut ,tar ju lång tid innan man kan känna sig trygg igen,men han har ändå gjort ett steg i rätt riktning :) kram!
Anonym (jag också) skrev 2007-12-18 18:37:54 följande:

Jag står i kö till ersta vändpunkten i Stockholm, har hört mycket gott om det stället och hoppas få plats efter nyår, hoppas jag får plats innan jag blir 25 iaf,efter det blir det vuxengrupp och den kostar 9000 kr och det har jag verkligen inte råd med...
Jag förstår verkligen att det känns för jävligt nu innan bebisen kommer! Och med sig på förlossningen vill man ju ha en stabil person som man verkligen kan ha stöd av. Innan jag skulle föda så hade jag pratat med en reservperson som jag litar på som skulle hoppa in om min kille var full eller påtänd, kändes skönt att ha den säkerheten i alla fall.
Tänker på dig, du klarar det här, hoppas att du har ordentligt stöd från vänner och familj! Tänk på dig själv mest, du är i fokus nu för du ska föda ett litet barn!

oj 9000kr?shit va dyrt,varför är de så? hmmm? Jo jag har ordnat reserv ifall han inte finns där när de är dags,de måste man ha ju. Jag fattar ingeting av hans beteende nu,man borde känna personen efter 5år men de känns som jag inte vet ett skit om honom eller hur han fungerar eller tänker nu,känner du igen den känslan? De är de som är jobbigast av allt för mig nu.
Anonym (jag också) skrev 2007-12-18 21:11:16 följande:

Där känner jag igen mej till 110%
Efter snart 8 år tillsammans så lever jag med en främlig, trodde vi förstod varandra och hade någolunda lika åsikter och värderingar. När jag tittar på min sambo så inser jag att jag inte vet hur han funkar överhuvudtaget. Skrämmande!

Anonym (lillajag) skrev 2007-12-18 21:29:36 följande:

hej!Skönt att höra att man inte är ensam om att känna så,visst är de obehagligt?! Har sagt de till mitt ex flera ggr redan för 1år sen börja jag känna så o sa de-vem f'n är du igentligen? men nu när jag tänker efter så har han vart så i säkert 3år,har inget att säga honom längre eftersom han är så skum o släpper inte in mig förnära inpå på nåt skumt sätt,så mår han dåligt över att vi inte kan prata me varandra?inte så lätt me en skum människa som får snetändning för minsta lilla,man är ju på helspänd hela tiden.usch!Önska så mycke att han kom tillbaka till de (normala) eller va man ska säga. :(

Usch, vet precisvad du menar med den där känslan att man är helspänd hela tiden. Jag var också så. Tex hur var hans humör när han vaknade, kom hem från nån polare, hur han tyckte om maten jag tillagade....Vilket helvete man har haft med den killen. Man tänker inte så mycket på sig själv...tyvärr.
Anonym (lillajag) skrev 2007-12-18 23:43:27 följande: