en tråd för oss medberoende!!!

Anonym (lillajag)

bra att du markerar iaf och att du drog... hoatar han din föräldrar personligen eller genom dig? Han lackar nog för att han fattar själv att han tappat kontrollen över sitt missbruk igen. Får du någon hjälp annars med barnen och allt annat runt omkring? du verkar ha de rätt kämpigt. Kram!

Näe han hotade dom personligen, min styvfar spenderade sammanlagt runt 3 timmar i telefonen med honom..
och dom har stått varann myyycket nära...mina föräldrar o han.
så dom e jätteledsna nu..
han vägrar lyssna på vad jag har att säga..han har låst sig på att jag har tagit pojken o dragit..vilket jag absolut inte gjort..
men han lyssnar inte..
helt manisk!

sitter här o är arg ledsen och besviken...och självklart börjar jag tvivla på mej själv.."va det verkligen så illa" "jag kanske har missförstått" "det är nog jag som är för hård"

jag ahr ju bara ett barn, min lille på 2 månader..
har ingen aning om vad som gäller...vi har ju delad vårdnad..
får jag flytta till min hemstad? det är 10 mil ifrån..
har INGET i den nya staden så det känns ju lagom kul om jag måste bo kvar där
har ringt o pratat in på min "soc-tants" telesvar, hoppas hon kan hjälpa mej med lite svar..

just nu vet jag inte ens om jag akn åka "hem", har ju tid på bvc på fredag..
livrädd att ahn ska få spel igen..
i tidigare förhållanden har jag fått stryk o blivit hotad till livet, knivhuggen osv..men då har jag varit så påtänd att jag inte brytt mej..nu ahr jag mej själv o ett litet liv till att bry mej om o detta får hela min värld att gunga...inget fotfäste och jag är uppriktigt rädd..
det är ju oxå en annorlunda känsla!

anonym (flickvän)
har sagt det till honom oxå..jag lämnar honom inte för återfall..men då måste han ta tag i det..o jag kommer vara en pain in the ass!han måste visa att han VILL va ren..
lever man ihop o har barn så får man kämpa lite...MEN..det finns en gräns!
men nu e det ju han som sagt att han inte vill ha med mej att göra så..
trampat på alldeles för många ömma tår tror jag...

Ja jag känner igen mig så väl.att man helt plötsligt börjar fråga sig själv om man har överdrvit situationen,de är för att han vill få dig att tro de inget annat,men de vet du säkert själv,jag blev också misshandlad mycke.. de är jobbigt att inte kuna känna sig trygg i sitt eget hem,och nu har du barn me så situationen är lite allvarligare,han har fast i sitt missbruk igen de märks klart på hans humör och hoppas han vaknar upp snart!!! Han sabbar mest för sig själv,och han låter riktigt frustrerad själv över de här. Kram!

Anonym (ledsen) skrev 2008-01-14 09:02:00 följande:

idag ringde mitt ex iaf och bad om ursäkt och sa att de är självklart att han inte ska vara hög här när bebisen kommit,att han bara reagerade knäppt igår..får se hur de blir då,men han testar väl mina gränser och mycke respektlöst sätt tycker ja.

En tråd för mig. Har kommit på min sambo med droger. Han har betett sig konstigt väldigt länge, seg, borta och trögfattad. Har hela tiden fått höra att han bara är trött. Vi har två små barn, en 2-åring och en 7 veckor gammal bebis.

I onsdags kom jag på honom med hasch och undan för undan började sanningen sippra fram. Han har missbrukat sömntabletter, lugnande och opiater i nästan två år. En rätt tung missbrukare alltså. Jag visste att något var fel och någonstans misstänkte jag droger men inte så tunga. Jag har haft en stark självförnekelse.

Jag har skrikit, gråtit och snokat, hittat inloggningen till hans olika mailadresser och vissa webbsidor där han beställt sina droger. Tack och lov har han ingen kontakt här i stan. Hans mamma jobbar inom psykvården och fick tid snabbt till beroendeenheten i stan via kontakter och idag fick vi komma på studiebesök på ett öppet behandlingshem. Han har inte drogat nu sedan torsdags och säger att han vill sluta. Jag har ställt ultimatum, bli ren eller bli ensam. Nu är han abstinent och väldigt rastlös. Jobbigt att se honom så och är orolig för hur det kommer att gå...Försöker vara ett stöd men vet inte riktigt hur jag ska göra det på bästa sätt.

Vilken chock för dig... tur att de kom till ytan iaf,kan säga som stöd till honom är att bara finnas där,och kanske inte gnälla på vardagliga saker som tvätt,städ mm för mycke när han har abs men han ska självklart hjälpa dig med barnen i de mån hans humör klarar de nu dom första veckorna,ni har 2 små barn och dom behöver dig,de här är hans kamp med sig själv och de ska inte han lasta dig med,du har så de räcker med barnen och allt.lätt att man blir mamma åt sin pojkvän i just såna här saker men tänk på dig och barnen först att ni har de bra... skönt att han vill sluta och redan tagit tag i de,rätt ovanligt att dom kommer i insikt så fort så hoppas de håller i sig,men som sagt de här är hans problem och du ska inte behöva bli lidande på något sätt och inte tänka för mycke hur du kan vara stöd för honom och göra för han,de kan bli så att han lägger över sin ilska och problem på dig och de ska han inte göra. Lycka till och de ser ändå ljust ut redan för er som de verkar.

Anonym (i chock) skrev 2008-01-14 20:29:38 följande:

Medberoende till en fd kille som inte mår psykiskt bra,

bosätter sig ute i skogen skaffar inget jobb, vill inte prata om

vårat gemensamma barn är mkt otrevlig o är till o från.

Han skuldbelägger vårat barn när barnet inte vill vara där och

"straffar" genom att inte ringa o inte träffa barnet.

Jag som mamma prata givetvis med vårt barn om detta att "det är

pappa som skall tänka och ta ansvar det skall inte du behöva göra" det lättar upp mkt för vårat barn.

Jag är mindre medberoende nu när vi bor så pass långt ifrån

varandra men det tar ju enormt på kraftera när nu väl

vårat barn har varit hos sin pappa och jag märker att pappan inte

mått bra (på barnet)han pratar illa om mig inför barn till barn

säger att jag ljuger mm och tjatar om att barnet skall vara

längre hos honom men barnet vill inte säger att det är jobbigt

när pappa pratar om detta.

En mkt lång historia blev kort men medberoendet till sitt barns

pappa som inte mår helt rätt är jobbigt och det kommer ju att

pågå i all oändlighet.

många skriver men nästan ingen svarar tillbaka men men... hur gammal är erat barn,min åsikt är att ett barn inte ska vara med sin pappa när han är på de viset inte förren den dag han tahit tag i sina problem,de skadar erat barn mycke och de är inte bra alls... de är din skyldighet att se till att ditt barn mår bra och inte invålveras med en sjuk pappa,och barn ska inte behöva ens få veta eller höra om vuxna problem som hans/hennes pappa har,de är vuxenvärlden.Du behöver inte vara medberoende,ta hand om barnet bara.

Anonym lilla jag

Det är det jag gör, tar hand om barnet av hela mitt hjärta och

mer därtill.

När du skriver som du gör tror jag inte du riktigt inser vidden

utav detta. men men

Jag förstår att du vill ha lite svar tillbaks jag skall inte besvära denna tråd mera med mina "små" "dilemmor".

Till Anonym (i chock):

Jag lider verkligen med dig! Jag vet hur det känns o hur j*vla paff man blir när man upptäcker hur det egentligen står till. Jag trodde hela tiden det va fel på mig, att jag stälde för höga krav och så. Allt uppdagades när han tog en överdos o höll på dö. Jag var så jävla dum då o trodde att nu är det värsta över. Om jag bara hade vetat...

Om jag sk vara helt ärlig så tror jag det kommer vara svårt om inte omöjligt att din kille slutar med droger utan en riktig avgiftning o behandling. Är han ens motiverad? Ändrar sig inget under den närmsta tiden så kan du vara säker på att han fortsätter bakom ryggen på dig. Opiater o tabelettmissbruk är oerhört svårt att sluta upp med.

Förmodligen skriver jag o andra i den här tråden saker som du inte vill höra eller kommer hålla med om. Men förmodligen är det vi andra som kommer ha rätt. Lita på mina ord, jag har vart var du är. Jag vill gärna veta hur det går för dig. Hjälper dig om du vill.

Flickvän-jag håller med dig... och de är viktigt att du får stöd av människor runt om dig nu som du kan prata med om honom och som stöttar dig när du mår dåligt för de kommer bli tufft,de är knepigt när de är någon man älskar med och hart barn me,man vill ju så gärna tro på dom,och de är klart man ska göra de men inte vara naiv bara :( vi finns här. Kram!

Anonym (flickvän) skrev 2008-01-14 21:31:12 följande: