en tråd för oss medberoende!!!

Är också ny här. Också medberoende till en narkoman, som har slutat för ca 5 år sen (hoppas det håller hela livet ut). Livet som en medberoende har varit så svårt och jobbigt. Min kille höll på med amfetamin och hasch. HAn kunde vara vaken flera dygn, åt inget fast man hade gjort så god mat. Hans humör som han hade då ska vi inte heller prata om.
15/1-03 var en av mina bästa dagar. Då kom polisen!!!! Fast när den dagen hände, då var det inte roligt. Har aldrig varit så rädd. Fick även vara på förhör hos en så snäll polisman, så jag berättade allt. Oj,oj...det kändes skönt ska ni veta.
Killen hamnade på Kvarnlyckan i Lidingö, Sthlm. Kan rekommendera stället starkt. Fast vet inte riktigt om det har ändrats nått.
Idag har vi en flicka på 1 år. Vi har det jättebra, gör saker tillsammans, åker till stan ibland. Och han jobbar!!! OOhh, så härligt. Inga konstiga tankar som ploppar ut från munnen.
Jag hoppas att ni alla kommer ha det bra nån dag. Vill verkligen det, för medberoende är ingen skoj alls.
Kramar till er alla!!!

Till Jag också
Jag tycker också han inte ska umgås med människor som knarkar eller dricker.Ni kanske ska flytta?? Låter jättejobbigt men det är kanske räddningen?? Vet inte...Men när min kille gick på behandling tänkte vi sånna banor. För han visste inte om han kunde sluta umgås med gamla vänner. Men det har han gjort!!! Inga konstiga samtal på nätterna, besök m.m.

Usch, vet precisvad du menar med den där känslan att man är helspänd hela tiden. Jag var också så. Tex hur var hans humör när han vaknade, kom hem från nån polare, hur han tyckte om maten jag tillagade....Vilket helvete man har haft med den killen. Man tänker inte så mycket på sig själv...tyvärr.
Anonym (lillajag) skrev 2007-12-18 23:43:27 följande: