• Anonym

    en tråd för oss medberoende!!!

    Här kan vi prata med andra i samma situation. Ventilera oss och bara få säga vad man känner och tycker!

    Massa kramar till alla medberoende.

  • Svar på tråden en tråd för oss medberoende!!!
  • Anonym (jag oxå)

    Tack Nu är tråden igång. Ska iväg på ett typ möte nu men ska snarast skriva min story o en del tankar jag har.Tack igen TS, det här behöver vi.
    Massa kramar till alla medberoende.

  • Anonym (fd fru)

    Tack för att du startar tråd för oss som är medberoende. Nu måste jag gå och lägga mig för att orka köra 22 mil imorgon bitti kl 6. Jag återkommer senare o kanske delar med mig av mina erfarenheter och ventilerar olika saker.

  • Anonym

    Jag kan dra min story lite kort (vilket ofta brukar bli långt)

    Jag och min sambo har missbrukat tillsammans innan vi fick barn.. i ca 4 år hans huvuddrog vad amfetamin och jag blandade det mesta tex amfetamin, ecstasy, brass och piller.
    Vi missbrukade i ca 4 år tillsammans (han hade ca 1 år missbruk innan han träffade mej) iallafall så fick jag nog en dag och fick bra hjälp,, lämnade urinprov och blev i samband med det gravid.
    Min sambo slutade också att missbruka då.
    Vi slutade missbruka år 03. 2006 började han lite försiktgt igen med piller åt stesolid i ett år för att sedan äta xanor.
    Han har fått tabletterna utskrivet av läkare pga hans ångest, stress och tvångstankar.
    i maj 07 började han även röka brass vilket han gör fortfarande, plus att han äter xanor depot tabletter 4 mg om dan. Röker dagligen ca4-8 ggr per dag..
    Jag älskar han så mycket men jag orkar inte lönge till. Jag orkar inte hålla upp den "fina" fasaden länge till, jag vill bara skrika ut allt som försegår..

    Jag vågar inte lämna han pga att jag inte tror att jag klarar mej själv. Vill inte ta bort barnen från den dom avgudar mest i hela världen. Vill inte sälja lägenheten vilket jag kommer vara tvungen till för att klara mej ekonomiskt.
    Sen vet jag att hans missbruk skulle bli mycket mer omfattande om jag lämnase han.'

    Men jag har iaf kommit en bit påvägen. För 2 veckor sen sa jag åt han att det fick bli ett slut jag sa att han har på sej att ändra sej till 1 decemvber. han har idag inte rökt på 1,5 veckan och han vet/tror att jag kommer lämna han om jag f¨år reda på att han gjort det igen..

    Jag vet att han riktigt piss pga ångetsen och allt sånt men jag har försökt förklara för han att börja droga inte hjälper i längden..

    Vi får se vart detta leder..

    Fråga om det är nått ni undrar..

    kramar

  • Anonym

    får be så hemskt mycket om ursäkt för alla stav fel

  • Anonym (jag också)

    Verkligen bra initiativ att starta denna tråd!
    Här är min historia lite kort.
    Har en liten son med min kille som är missbrukare. Vi har kännt varandra i många år och han kommer från ett tungt missbruk, allt från heroin till alkohol och hasch. Vi blev tillsammans, jag blev gravid och den graviditeten vill jag inte återuppleva även om den innebar att jag nu har världens goaste lille pojk. Jag kännde inget stöd, allt var otryggt och ensamt, många svek och lögner. När jag ser tillbaka på det idag så är det märkligt att jag inte gjorde slut.
    Dock började min kille sakta men säkert ta det lugnare, dricka och knarka mindre. Sedan sonen föddes har han börjat och slutat röka hasch ett par gånger, han dricker fortfarande men inte i samma utsträckning som förut.
    Det som däremot har förändrats mest är jag själv. Mina gränser för vad som är ok har flyttats på ett sätt att jag visar mig själv respekt och tar ansvar för att min son inte ska växa upp i ett hem med missbruk. Jag bestämde att för mig är det slut med knark, svek och lögner i livet, jag vill ha ett moget förhållande där man verkligen kan mötas. Så när det uppdagades att min kille börjat röka igen och ljugit för mig så gjorde jag slut. Om han vill vara pappaledig så får han börja pissa.
    Det handlar inte om att hasch är den värsta drogen i världen utan om ett sätt att tänka, missbrukarpersonligheten tar över, han blir egoistisk och omogen tvärtemot vad han är när han är sin "riktiga" person.
    Så nu har jag bestämt att han får klara sig själv om han inte blir HELT nykter, ingen alkohol heller, och söker ordentlig hjälp för sina problem som är rotade långt bak i barndomen.
    Och det är han rädd för, han vågar inte släppa sin trygga drogvärld och kliva in i den okända, riktiga.
    Hur som helst, det är hans problem nu. Jag har varit så sjuk i medberoende att jag trodde att det skulle fungera att ha barn med en missbrukare, nu får jag lösa situationen på ästa sätt så att mitt barn tar så lite skada som möjligt.

  • Anonym (jag oxå)

    Min story i korta drag. Den skulle kunna bli hur lång som helst men ni som är i samma situation förstår nog.
    Jag har en son på 24 år. Han har missbrukat i snart 8 år. Hasch är var huvuddrogen men sen blev det allt. Allt piller, hasch, subutex, heroin mm. Idag är han blandmissbrukare.
    Han har haft LVU o LVM. Varit på avgiftningar, inlåst o 3 olika behandlingshem.Polis, husransakan mm mm.
    Det har funnits drogfria perioder. Dock har han aldrig slutat helt. Idag finns han på ett behandlingshem 12-steg. Tror han blir där till januari. Han mår bra o är ren. Men det är ju en skyddad miljö.
    Har trott o hoppats så många gånger....
    Jag vet att jag kan inte sluta åt han o att det är hans beslut.
    Men jag undrar hur man gör för att själv leva ett bra liv vilket ens anhöriga slutar eller inte med droger???
    Som TS skriver...
    Massor med kramar till oss medberoende
    Går på Al-Anon o hos en underbar teapeut. Ibland fungerar jag bra o ibland inte. När min son kraschar då gör jag oxå det.
    Hoppas vi kan ventilera o stötta varandra i den här tråden.

  • Anonym (jag oxå)

    Så svårt.... Älskar min son så otroligt

  • Anonym (flickvän)

    Finns det nåra behandlingställen ni hört gott om? Som verkat funka?

    Du som har en son på 12-stegsbehandling, vill du säga vart eller är det för känsligt.

    Nåra fler med erfarenheter av att den beroende suttit i behandling men det inte funkat, eller funkat? Måste ju få höra om det finns askungesagor med! =) Hjälper behandling liksom... eller är det bara i mina drömmar? :/

  • Anonym (jag oxå)

    Hej Flickvän. Min son har varit på olika typer av behandlingshem. Han har varit där man enbart använt sig av KBT. Det gick inte. Han har varit där man använt sig av miljöterapi, det gick inte. Nu är han på 12-steg. Det heter Rockesholm o ligger utanför Nora. Jag har varit där o hälsat på o jag har varit där i 4 dagar på anhörigdagar. De var jobbiga men otroligt lärorika för anhöriga. För första gången sen min son börja missbruka, hör jag o ser killen bakom drogen. Den han var INNAN. Vet ju inte om det håller i sig. Men i mina ögon är det bästa behandlingshemmet han varit på. Får väl tillägga hittills, vill inte men ja jag har ju tappat lite hopp.
    På Rockesholm blir alltid nära anhörig o nära erbjudna Anhörigdagar. Jättebra!
    Annars är det Korpberget jag hört mest gott om.
    Bägge dessa behnadlingshem finns att läsa om på nätet.
    Hoppas du fick lite svar. Fråga gärna igen om du vill. Har ju tyvärr fått en hel del erfarenhet.
    Hur det än är så är det fina fina människor bakom drogen. Människor vi älskar.
    Massorav kramar till oss medberoende.

  • Anonym

    Anonym (jag också) skrev 2007-11-28 14:34:41 följande:


    Verkligen bra initiativ att starta denna tråd!Här är min historia lite kort. Har en liten son med min kille som är missbrukare. Vi har kännt varandra i många år och han kommer från ett tungt missbruk, allt från heroin till alkohol och hasch. Vi blev tillsammans, jag blev gravid och den graviditeten vill jag inte återuppleva även om den innebar att jag nu har världens goaste lille pojk. Jag kännde inget stöd, allt var otryggt och ensamt, många svek och lögner. När jag ser tillbaka på det idag så är det märkligt att jag inte gjorde slut. Dock började min kille sakta men säkert ta det lugnare, dricka och knarka mindre. Sedan sonen föddes har han börjat och slutat röka hasch ett par gånger, han dricker fortfarande men inte i samma utsträckning som förut.Det som däremot har förändrats mest är jag själv. Mina gränser för vad som är ok har flyttats på ett sätt att jag visar mig själv respekt och tar ansvar för att min son inte ska växa upp i ett hem med missbruk. Jag bestämde att för mig är det slut med knark, svek och lögner i livet, jag vill ha ett moget förhållande där man verkligen kan mötas. Så när det uppdagades att min kille börjat röka igen och ljugit för mig så gjorde jag slut. Om han vill vara pappaledig så får han börja pissa.Det handlar inte om att hasch är den värsta drogen i världen utan om ett sätt att tänka, missbrukarpersonligheten tar över, han blir egoistisk och omogen tvärtemot vad han är när han är sin "riktiga" person.Så nu har jag bestämt att han får klara sig själv om han inte blir HELT nykter, ingen alkohol heller, och söker ordentlig hjälp för sina problem som är rotade långt bak i barndomen. Och det är han rädd för, han vågar inte släppa sin trygga drogvärld och kliva in i den okända, riktiga.Hur som helst, det är hans problem nu. Jag har varit så sjuk i medberoende att jag trodde att det skulle fungera att ha barn med en missbrukare, nu får jag lösa situationen på ästa sätt så att mitt barn tar så lite skada som möjligt.
    Önskar jag vore så stark som du och lämnar min sambo.. hur länge sen är det du lämnade han?
    *Jag känner exakt som du skriver att hasch inte är den värsta drogen men att man sätter drogen framför sin familj är grymt förnedrande.. Att drogen alltid kommer i första hand och skulle det råka bli en drogfri dag så är helvetet själv lös. Det är just tankesättet jag syör mej mest på..
Svar på tråden en tråd för oss medberoende!!!