Finns det nåra behandlingställen ni hört gott om? Som verkat funka?
Du som har en son på 12-stegsbehandling, vill du säga vart eller är det för känsligt.
Nåra fler med erfarenheter av att den beroende suttit i behandling men det inte funkat, eller funkat? Måste ju få höra om det finns askungesagor med! =) Hjälper behandling liksom... eller är det bara i mina drömmar? :/
Är det nån som gjort en två dagars anhöriggrej där den beroende är med, dvs både anhörig o narkoman? Slags anhörigdagar där man ska lära sig kommunicera o förstå varandra bättre. Inga andra är med, bara beroende o en eller fler anhöriga samt terapeut?
Jag tror tyvärr din sambo är mitt uppe i ett väldigt aktivt blandmissbruk. De där pillrena e inga alvedon precis. Erfarenheten gör att jag vet. Känner igen det mesta.
Finns det några bra anhöriggrupper i Stockholmsområdet?
Hoppas inte den här tråden är på väg att "dö ut". Vi är säkert många om behöver den.
Önskar alla medberoende en god jul. Kanske hörs vi här om det blir jobbigt.
Har haft en ganska bra dag idag. Men det har verkligen vart upp o ner. Känner mig så satans ensam. Få vänner i stan o hemsk årstid, kan inte bli värre =(
Hur är det med er andra?
Önskar er alla gott nytt år!
2007 var mitt livs värsta o hoppas historien inte upprepar sig...
Till Anonym ledsen:
Hemsk situation, både beroende o medberoende. Tyvärr verkar din sambo vara fast i missbruket igen. Jag kämpar varje dag för att lära mig "verktygen" för att ha styrkan att kunna lämna min kille om han tar återfall igen. Ok om han tar nåt, erkänner, går ¨på återfallsprevention etc. Men ljuga o smussla, inte erkänna eller göra nåt för att bli drogfri - där går min gräns. Jag är livrädd för att bli så där förtvivlad, förkrossad o ångestfylld att jag vill ta livet av mig igen.
Vad jag försöker leva efter är att inte låta min pojkvän ta över mitt liv, det är inte bara upp till han utan mig med. Nu är han i alla fall drogfri sen snart ett år o jag hoppas det håller i sig. Han kan fortfarande vara världens mest självupptagna idiot, det positiva är att han vet om det ibland.
Till Anonym (i chock):
Jag lider verkligen med dig! Jag vet hur det känns o hur j*vla paff man blir när man upptäcker hur det egentligen står till. Jag trodde hela tiden det va fel på mig, att jag stälde för höga krav och så. Allt uppdagades när han tog en överdos o höll på dö. Jag var så jävla dum då o trodde att nu är det värsta över. Om jag bara hade vetat...
Om jag sk vara helt ärlig så tror jag det kommer vara svårt om inte omöjligt att din kille slutar med droger utan en riktig avgiftning o behandling. Är han ens motiverad? Ändrar sig inget under den närmsta tiden så kan du vara säker på att han fortsätter bakom ryggen på dig. Opiater o tabelettmissbruk är oerhört svårt att sluta upp med.
Förmodligen skriver jag o andra i den här tråden saker som du inte vill höra eller kommer hålla med om. Men förmodligen är det vi andra som kommer ha rätt. Lita på mina ord, jag har vart var du är. Jag vill gärna veta hur det går för dig. Hjälper dig om du vill.
Fan idag känner jag för att dö.
Förlåt men jag var bara tvungen att få det ur mig.
Jag vill dö.
Hej,,,
Lever men måste dricka för att stå ut med kvällarna. Det e ju bra har man ju lärt sig...not...
var ett tag sen jag var här. Undvikit med flit för jag år så dåligt av att läsa allas historier. vet ju hur jävligt det känns. Nästan glad över att det är slut med killen. Ångest som fasiken. Men jag slipper iaf oroa mig för återfall. För chansen att han som gått på allt(!) i nästan 15 år ska klara sig utan att ta åtefall resten av livet är ganska minimal...
varit slut förr. då kunde jag skylla alla egoism på att han tog droger. men han e fan drogfri o alkoholfri nu. likadan för det. vad ska jag då hitta på för anledning. nä. jag lovar er alla. jag mår skit. jag får ångest. jag käner inget hopp. jag vill gå tillbaka. men... jag får helt enkelt stå ut med att det känns så här ett tag.
han sa att vi ska hålla kontakten. inte hört nåt på två veckor nu. och jag hör inte av mig heller. mår faktiskt bättre av det. slipper den ständiga oron o väntan. han bryr sig inte bara o gjorde inte det. helt avstängd o inne i sig själv. vill jag slösa mitt liv på det, hela mitt liv?.. nej. jag ska vara stark nu. jag gjorde fel från början. gjorde så jag var mer rädd för att förlora han än tvärtom. slut med det nu.
och jst nu kan det bara bli bättre. på väg mot sommaren. får se hur kaxig jag är i höst :)
ska tillägga att han faktiskt dumpade mig för han "inte var redo".
kan ju hända att jag kommer vara skitglad över att han gjorde det nångång i framtiden. kan ju visa sig bli mitt livs avlastning.
Till Jag oxå
Jag lider med dig. Minns känslan. Visst hade du gjort anhörigvecka? Finns det något du kan ta hjälp från där? Tycker du ska anmäla varje dag så då kanske du kan få ett LVM på han. Mitt ex brukade hota med ta livet om han kulle få ett LVM på sig (igen ska jag säga, redan haft en gång). Först blev jag skraj o ville inte ha det ansvaret på mig. Sen tyckte jag att helre att han tar livet av sig då han åker på LVM, då vet jag iaf när det sker. Till slut fick han välja mellan LVM o skriva in sig frivilligt. Han valde frivilligt. I april är det ett år sedan. Så vitt jag vet är han drogfri idag. Ingen lycklig historia för det för han gjorde ju slut sedan. Men du är ju hans mamma så dig kan han inte göra sig av med så att säga det krasst...
jag jobbar fortfsrande för att "inte bry mig". Bry mig mindre, inte låta han ta över. Vi skulle inte bryta kontakten sa vi... men.... vet inte vad som är bäst. Det är svårt, och han är till och med drogfri nu. Så ibland är inte drogfriheten nyckeln till lycka. Han efter behandling låter lika ego o självupptagen som när han drogade. Okej för att han ska tänka på sig själv o prioritera hälsan. Men enbart sig själv?? Han verkar ha tolkat 12-stegn lite hipp som happ...
Hoppas du kan finna ett sätt att finna lite ro i vardagen. Jag har enorma sömnproblem. Kan du kanske hitta nytt fokus? Jag läser en superbra bok Kvinnor som älskar för mycket. Låna den du med.