Body Watching?, där han påvisar ursprunget till manlig omskärelse till en primitiv, uråldrig föreställning att avlägsnandet av förhuden skulle garantera evigt liv (utifrån den företeelse att ormar byter skinn). Att vara omskuren utvecklades sedan till att man tillhörde ett visst folk (judarna). Den rituella stympningen bredde ut sig alltmer och andra omskar lika väl som judarna. Muhammed lär ha fötts utan förhud (sådana fall förekommer enligt Morris) och det beseglade automatiskt ödet för manliga anhängares förhud. Längre fram i tiden började man anföra pseudomedicinska argument för manlig omskärelse ( i stället för religiösa skäl). Förhuden påstods orsaka olika medicinska och psykiatriska åkommor, vilket levde kvar långt in i 1900-talet. När sedan (i västerlandet) sådana idéer dog ut blev det kris. Hur skulle man nu motivera stympningen av barns könsorgan? Skälet måste hålla vid en vetenskaplig granskning i 1900-talets rationella klimat. Svaret kom i den vetenskapliga tidskriften The Lancet år 1932: Förhud orsakar kräfta! (prostatacancer, vilket är en åkomma som drabbar äldre män, och undersökning av förekomst visade att detta var vanligare i de länder som praktiserade manlig omskärelse.) Fruktan för cancer visade sig alltså obefogad men den operation varigenom förhuden avlägsnades visade sig innebära en direkt risk för små barns hälsa (till exempel förhöjda hormonmängder liknande vad som förekommer vid stress). Jag citerar Alice Miller igen (FN:s barnkonvention fanns inte i färdigt skick när hon skrev detta): ?Så snart lagstiftningen tar barnets av UNESCO proklamerade rätt till skydd och respekt på allvar, måste man också ta hänsyn till fakta, nämligen att rituell omskärelse utgör en stympning och saknar fördelar; hindrar upplevelse av avspänning och leder till överretningar som kan få destruktiva och självdestruktiva verkningar; tillfogar barnet ett trauma som leder till en kränkning av hela hans väsen och att följderna av detta trauma inte bara berör individen och hans efterkommande utan också andra människor.? Alice Miller hävdade ständigt att varje destruktivt beteende har sina rötter i barndomens förträngda trauman. I åtskilliga böcker har hon bekräftat detta genom att ?se? på kända historiska personer med sina psykoanalytiska glasögon på .(Jag kan inte undgå att utifrån alla hennes böcker och framför allt detta kapitel ur boken ?Den bannlysta vetskapen? koppla ihop manlig omskärelse-islam-terrorism. Det innebär inte ett fördömande av islam eller andra religioner som praktiserar manlig omskärelse utan ett fördömande av att man praktiserar denna form av barnmisshandel, som kan tänkas utgöra grogrund för terrorism som hämnd för övergrepp man utsatts för som barn.) Hon avslutar detta kapitel med orden ?När den okunskap som stammar ur barndomens bortträngningar en gång är upphävd och mänskligheten har vaknat, då kan den avbryta denna produktion av ondska? - ett barn föds inte ont. Jag är imponerad av Yngve Hofvander som inte ger upp kampen att försöka få Rädda Barnen-arbetarna att förstå vilket övergrepp manlig omskärelse är. Ola Anderssons svar på hans debattartikel är i princip ett ?jaså?. Han och andra i ledningen av Rädda Barnen har fortfarande inte tagit till sig att manlig omskärelse (likaväl som kvinnlig) är ett övergrepp och en form av barnmisshandel. Ola Anderssons svar liknar i mycket vad som framkom i diskussionerna om ?aga-lagen?. OK, den lagen är litet tandlös men har medfört att vårdnadshavare så småningom fått litet insikt och att aga har minskat. Man kan kanske förvänta sig samma utveckling med en ?mot manlig omskärelse-lag?. Det är dags att införa en i Sverige gällande lag mot manlig omskärelse utan att snegla på hur andra länder gör eller kan tänkas uppfatta en sådan lag. Den svenska lagen mot aga har väckt människor i andra länder och börjat påverka dem. Dialogen med olika etniska grupper kan fortsätta även om vi i Sverige har förbud även mot manlig omskärelse. Gjorde ?aga-lagen? det omöjligt för Rädda Barnen att arbeta i länder där denna form av barnmisshandel var accepterad som uppfostringsmetod? Det tror jag inte. Genom Rädda Barnens velande och svårighet att ta ställning när det gäller manlig omskärelse har ännu fler pojkar misshandlats. Dessutom har Rädda Barnen genom sitt agerande att initiera en utredning om omskärelse av pojkar åstadkommit en legalisering av denna form av barnmisshandel, i varje fall för ytterligare fyra år, eftersom en utvärdering av denna lag då skall ske. Man behöver inte se en lag i Sverige mot omskärelse av pojkar som att ?högljutt slå igen dörrar?; dialog kan föras ändå med andra länder men då utifrån att ?i Sverige är den här formen av övergrepp förbjuden?. Rädda Barnens inställning sedan åratal till den här frågan gör att jag börjar skämmas över att vara aktiv medlem. Det är dags att Rädda Barnen agerar. Och det är dags att Sveriges Psykologförbund också agerar. Sonja Ilander Leg. psykolog, leg. psykoterapeut. Gotland DEBATTINLÄGG 5 dec 2002
TEXT Sonja Ilander
TILLBAKA TILL HUVUDARTIKELN
Omskärelse
