Mitt förlossningsbrev

Jag ska föda på karolinska i huddinge..
men jag vet allvarligt inte om jag törs föda längre efter den här tråden. Kände mig så lugn när jag gick från BM i måndags och vi kommit fram till de här punkterna.
Nu känns det som hon ljög för att få mig lugn, för inte kan hon lova hur förlossningspersonalen kommer att agera..

Jag funderar på att be om ett snitt..

jag tror att alla har en lite rädsla innan förlossningen, men när de sätter igång så vill man bara att de ska vara över...jag hade oxå en massa, vill inte, kan inte osv men de bara försvann när man var där, då blir allt så normalt, de e inte äckligt me blod, slem, avföring osv, men de behövde ja inte heller vara med om, barnmorskorna är så duktiga på att dölja allt äckligt...hihi. Jag fick känna på bebisens huvud när de var vi utdrivningsskedet o de va häftigt. men alla e ju olika. o alla förlossningar är olika dom med. de blir aldrig som man tänkt sig, för mig var de efteråt de häftigaste ja nånsin gjort o gör gärna om de, för i slutänden är de värt all besvär när bebisen ligger varm på din mage...=) lycka till. kram

Var väldigt stark i att säga vad du vill. Att ditt förlossningsbrev är väldigt viktig för dig. Eftersom du har en förlossningsrädlsa.

Jag känner att nästa barn då vill jag absolut inte bli igångsatt. Och jag känner att vissa saker vet jag bättre idag vad jag vill eller inte vill. Jag känner att jag skulle vara mer stark i vad jag ville och inte ville. Men var lite feg att säga. Så var stark och våga säga till.

Försök att vara öppen men ändå säga vad du vill ! Du verkar veta vad du vill. Men var öppen för att vad som helst kan hända. Men för det behöver inte betyda att det inte blir en bra förlossning. Det kommer att bli väldigt speciell stund för dig och din kille. Ni kommer att bli ännu närmre varandra och uppleva något väldigt speciellt. Som ni kommer kunna prata om och kanske skratta efteråt, när roliga saker händer.

Som ex. när jag tog lustgas så sa jag en del roliga saker som min sambo kommer ihåg. =)

Men jag kommer till mitt andra barn att vara förlossningsrädd och vilja ha mer kontroll än sist. Men har inte orkat tänkt så mycket på det just nu, eftersom det är inte tal om nummer 2 än. Men kan säga att det är positivt att veta vad du vill och våga säga det rakt ut. NEJ och JA ! så kommer det gå jättebra och bli en unik förlossning.

Vet du...
Jag och en väninna var gravida samtidigt med våra första barn.

Väninnan var livrädd. Sprang på kurser, föredrag, förlossnings-yoga, samtal på bb, sjukhus, hos BM.. HELA paketet.
Själv hade jag den inställnngen att:
"Äsch. Jag menar HUR ONT KAN DET GÖRA?!"

Tyckte att alla som tar smärtlindring e mesar..

Shit va jag fick ångra det!

Jag hade en fruktansvärd förlossning. Det va en smärta utan dess like. Tog allt i bedövningsväg som fanns att tillgå, men tyckte inte att det hjälpte..
Jag var så enormt oförberedd..

Väninnan då? Jominsann. Hon tog inte en enda bedövning. Inte en endaste liten alvedon ens.
Hon sa efteråt, att hon efter varje värk tänkte att ..Nästa, Den blir nog så där hemsk som man hört att värkar är..

Om jag får gissa, tror jag att inte ens att du kommer tycka att din förlossning är hälften så hemsk som du föreställt dig.

Jag menar. ALLA här på jorden har ju blivit födda, eller hur?
Varför skulle inte Du klara av det då?

Ångrar så att jag postade den här tråden, trodde att jag skulle få mer förståelse när den faktiskt ligger under "förlossningsrädsla".

Ja det är mycket möjligt att alla någon gång känner sig rädda. Men jag har en fobi mot blod, inälvor, benknotor osv sen förrut.
Det har inte gått en enda dag under graviditeten som jag inte har tänkt på allt det här. Det är ingen liten rädsla eller oro, det är en ren skräck.

Synd att ingen annan varit i samma sits - jag måste vara väldigt konstig...

glömde säga föresten att det är jätteduktiga att dölja blod, slem och avföring. De vet precis hur de ska göra ! som mrscaro innan sa

Oj vad svårt! Det är inte min mening att skrämma upp dig men min erfarenhet är att det är mycket svårt, i stort sett omöjligt, att regissera sin förlossning som du verkar vilja göra. Du måste nog försöka förlika dig med tanken på att det blir som det blir för chansen är stor att det blir en jobbigare upplevelse om du har så starka förväntningar .
Jag var (och är) GRYMT förlossningsrädd och min graviditet gick åt till att oroa mig för förlossningen. Jag gick till en Aurora-BM och fick efter några samtal löfte om ett planerat snitt. Det var som en sten föll från mitt hjärta! För första gången så kunde jag slappna av och koncentrera mig på att vara gravid och lycklig!
I slutändan så kom sonen 2 månader för tidigt och det utlovade kejsarsnittet ställdes in, mot min vilja. Jag fick genomgå en vaginal förlossning utan minsta förberedelse. Jag hade inte ens läst på om bedövningar. Snacka om att tappa kontrollen!!
Den enda begäran jag då hade kvar var att slippa vara naken. Pga av övergrepp så upplever jag det som oerhört jobbigt att ligga naken och blottad inför fullt påklädda människor. Det missades också så usk försökte klä av mig när bebisen var på G. Och vet du vad, jag överlevde trots att jag inte trodde det var möjligt!! Det var en mardrömssituation men jag fixade det ändå och det gör du också!
Men jag har vissa positiva saker att säga också, jag såg inte en droppe blod under hela förlossningen!
Och mitt tips är att drilla din partner till fulländning så han kan ta dina önskemål med personalen om förlossningen tar en annan vändning än ni trott. Han är ändå den som känner dig bäst!

Du kan mer än du tror och jag tror nog att det kommer att gå fint även om det inte är så säkert att det går exakt som du trott!
Du får gärna höra av dig om du behöver peppning och stöd. Jag vet precis hur det är att vara i din situation!
LYCKA TILL!

även fast inte personalen försökte dölja nånting så såg jag inge blod, slem eller ev avföring under förlossningen. jag va så inne i att bara föda barn.

jag vill inte skrämma dig nu, men man blöder ju en del efter förlossningen, bara så att du är beredd på det.

Hej Pumpalot. Sitter själv och funderar på vad jag ska skriva i mitt förlossningsbrev. Det jag tänker på när jag läser ditt, o som nån också påpekade, är att det är en del punkter om hur Andy vill ha det som jag tycker man kan ta bort. (Tror nämligen att om brevet det blir för långt och detaljerat blir det kanske svårt för personalen att hålla kolla på allt.) Skriv de stora dragen så blir det din mans stora uppgift att ha koll på alla detaljer och se till att du får det som du vill ha det i den utsträckning det går. Det har i alla fall jag pratat med min sambo om. Om du är rädd eller har ont är det HAN som får tala för dig. Jag vill t ex att min man ska vara väldigt vaksam under utdrivningsskedet på att de gör allt de kan får att hindra att spricka. Jag kommer att ta upp det i mitt brev, men vill att sambon ska vara vaksam på detta sen när det väl är dags. Din sambo verkar vara väldigt engagerad så glöm inte bort det: att du inte är ensam! Låt honom få visst ansvar också. Sen brukar jag försöka tänka på att även bebisen är med och kämpar som ett djur tillsammans med mig/oss. Att vi är som ett team som tillsammans ska ta oss igenom detta. Då känns det mindre ensamt. Lycka till!!

Verkar bra och tydligt vad du vill, hoppas för din skulle att du får en förstående BM inne på förlossningen så det inte blir någon motarbetning. Säger som en annan skrev skriv in det i din jounal så läser dom det nog bättre tror jag iaf. personligen så ställer jag inte in mig på något visst då det kan bli tråkigt om det inte blir så, men förstår dig då du har sådan rädsla stackare.

Håller tummarna för att du får som du/ni vill.