Gabriella S skrev 2007-09-02 10:33:42 följande:
Ja, du säger att ni mår bra nu. Men jag undrar en annan sak - och just det här gäller förresten lika mycket heteropar som använder inseminationssperma, för att maken saknar spermier eller något.Det kanske funkar nu när ni är lyckliga med varandra. Men vad ska hända sedan, om det blir en separation och ev. vårdnadstvist? Du kan inte få mig att tro, att den som är biomamman inte kommer att hävda just det inför domstolen. Och den andra som inte är bioförälder - om h*n blir utmanövrerad, och kanske bara får umgängesrätt (vilket är mycket troligt, för domstolen kommer helt säkert att lägga stor vikt vid det biologiska föräldraskapet) - kommer h*n då att vara intresserad av att betala underhåll i 18 år, för ett barn som faktiskt inte ÄR hans/hennes? Det har till och med varit ett fall i Sverige, där en man helt enkelt begärde ett faderskapstest efter skilsmässan. Det visade förstås att han inte kunde vara far - och då slapp han betala underhåll.Jag har svårt att tro, att det ska funka i längden att samarbeta om ett barn, när det råder en så stor obalans att den ena faktiskt ÄR den riktiga föräldern och den andra inte är det.
Oh please! Som om det var ett problem enkom för homosexuella par och barnlösa!
Du tror inte att ALLA par i separation går igenom precis sådana problem? Eller par där en person ville ha barn och den andra inte?
Det är därför regelsystemet måste göras bättre och modernare, och sluta leka som att alla levde på sjuttonhundratalet (som inte var ett dugg bättre, förresten, de hade bara inte bioteknik att kolla fadersskap med).
Det är en obalans för dig, eftersom du av någon anledning kan tro på kärlek i gud och heteropar, men inte på att man kan älska ett adopterat barn lika mycket som sitt eget. Det felet ligger i dig, inte i de par som inseminerar eller adopterar.
