Vita hem del 5

Vet ni vem jag och maken stötte på på Ikea en gång då? Prästen som vigde oss! Och han blev nog lika paff som vi för han liksom stannade i ett kliv och stirrade på oss En trevlig kille!

Usch tjejer vad trött och ledsen jag är..

Sitter här mitt i natten, kan inte sova och känner mig ensammast i hela världen. Jag är trött på att ha sömnproblem, trött på att vara sjuk, trött på att vara ledsen och trött på att försöka kämpa för att må bättre. Jag är ledsen för att ligga min man till last när jag är sjukskriven, ledsen för att mina vänner inte hör av sig, min bror struntar fullständigt i mig, ledsen för att inte kunna skaffa barn pga mig, pga att jag inte mår bra. Jag är ledsen över mina familjeproblem med min mamma, all skit jag fått ta emot i livet som gjort att jag hamnat där jag är nu. Jag är trött på att gråta, inte våga göra saker på egen hand, trött på min sociala fobi, trött på min torgskräck, ledsen över att livet har blivit såhär.

NÄR är det min tur? När ska jag få må bra? När ska jag få hålla vår lilla efterlängtade bebis i famnen för första gången? Hur i hela friden ska jag få jobb som hittills varit sjukskriven i drygt ett år, 30 år utan barn - vem 17 vill anställa mig?

Hade jag inte haft min man så hade jag inte levt idag. Han är mitt ljus i mörkret och han är min familj.

Vet inte riktigt varför jag skriver detta men jag skriver det ändå och postar det - jag behöver få det ur mig just nu.

Har ett par nya inlägg i bloggen om nån skulle vilja läsa - nattinlägg.

tack SNÄLLA ni för söta ord och värmande kramar!

Tänker på dig och din famiilj Gemelli - förstår att det känns oroligt just nu! kram!

Tack söta Knyttis för söta ord!

Och tack Malin för kramen!