Min sambo gör allt för sitt ex, är det ok???

Jag tycker det är okej att hjälpa sitt ex om man har barn ihop. Men att betala ALLT? Nej absolut inte.

Det är ingenting konstigt med att sälja huset om man inte har råd osv. Det är det man gör. Men att begära att nån annan ska betala åt en för att man inte VILL flytta, det är fel.

Jag har inget råd åt dig, mer än att det måste finnas en anledning till att han går med på det. Sen om det pga de inte är klara med varandra, han är för snäll, hon hotar med att inte låta honom träffa barnet eller annat, är inte upp till mig att avgöra, bara upp till dig att ifrågasätta.Lycka till.

hej alla, tack för era svar. Jag är medveten om att vi har skyndat in iett nytt förhållande och att det är kanske lite känsligt att flytta ihop och allt för fort men vi vet att vi vill det till 100% och pga av att vi bor med lång distans emellan började jag leta jobb och fick ett riktigt bra jobb ganska snabbt, så nu behöver jag flytta dit om ca en månad och vi anser att det bästa ekonomiskt är om jag flyttar in med honom direkt, för då kan han fortsätta hjälpa henne vid behov. Jag vill verkligen inte göra livet surt för henne eller nått men hon måste kanske börja innse att hennes liv har ändrats och leva efter det. kanske det bästa för henne är att få veta att han träffat någon annan, då kanske hon innser att det är på riktigt. Han ville inte slänga det i ansiktet på henne med innan hon kommit på fötter. Men hon verkar inte vilja komma på fötter. Dom var aldrig gifta så någon skiljsmässa är det inte tal om och han har verkligen inga känslor kvar för henne det litar jag till 100% på det är inte svartsjuk jag är.

Skulle jag vara dig så skulle jag ta en ordentlig diskussion kring vilket förhållande han kommer att ha till sitt x när ni flyttat ihop. Naturligtvis så ska han ställa upp för sin dotter, mamman är vuxen och får rätta sig efter rådande situation, vilket inte alls är säkert att hon vill.
Du kommer att bli som en "bonusmamma", inte alltid populärt.
Se till att de går på familjerådgivning och löser det här med ekonomin och allt annat som säkert ligger kvar och pyr. Hon kan inte sitta i ett hus som hon inte klarara av att sköta finansieringen och skylla på att hon gör det för barnets skull för det är rent skitsnack. Gå på känsla av vad som är nästa steg för er, det finns inga allmäna tidsgränser, så tror jag att ni lyckas bra.

Jag kan bara tala för mig själv men jag har faktiskt erfarenhet av vad du just nu går igenom även om vissa här tycks tro motsatsen.

Han borde kontakta en jurist omgående och både kräva umgängesschema alternativt stämma henne om umgänge + bodelning. Vad är det för vits att separera om man inte städar upp det ekonomiska, och varför ska hon leka domare vad gäller barnet? Vad är det för sjukt rollspel de sitter fast i?

Nej, just nu verkar hans rädsla för henne bli fel både mot Dig och hans barn. Han måste våga fatta självständiga beslut om han ska bibehålla en nära relation till Dig och sitt barn. Han undergräver sin pappa-identitet när han inte vågar skapa egna rutiner och traditioner med barnet, och han undergräver din tillit och kärlek när han inte klarar av att stå för er kärlek.

Vågar Du stå för er kärlek så kräver Du att han gör likadant. Jag vet att det är svårt men det går.
Styrkekram Kriya

anonym

tack det var bra sagt. ja eller hur borde jag kunna få fråga om hur hur de två i fortsättning ska förhålla sig till varandra, och jag har försökt säga att jag tror nog det är bäst om ni säljer huset så småningom för att slippa gräl längre fram, jag tror han vet att det är det bästa med. Ja det här med för barnets bästa och barnet hit och barnet dit. Hon trivs som fisken i vattnet i sin pappas nya hem så varför skulle det vara en sån hemsk uplevelse för ett barn att flytta? Det här med att barnet får en bonusmamma kommer inte bli populärt hos bion, men man får hoppas hon tar det på ett moget sätt, vilket jag är rädd att det inte blir för hon är väldigt bitter. Och tack för att du förstår det här med att jag flyttar in även om det inses tidigt, men som du sa det finns inga tidsgränser på sånt här.

Tjejen är 2,5 år och hon fixar det här. Hon är nöjd bara hon får vara med sin mamma eller pappa. Hur delar dom upp det nu förresten? Varannan vecka eller kortare perioder?

mamman har henne mest sen har han henne när han är ledig, ja jag tror inte att en 2,5 åring tar så stor "skada" hon verkar inte fattan riktigt vad det är som händer och han försöker vara som vanligt med henne, och hon har inte visat några symptom på att verka stressad av situationen.

Vad du än gör så flytta till en egen lägenhet. Vill han betala för sitt ex så låt honom göra det, med sina egna pengar UTAN bidrag från dig. Dejta honom gärna, men flytta inte ihop förrän HAN har löst allt det praktiska med hus och umgänge. Annars ger jag det max 6 mån. sedan kommer du att va så trött och spyfärdig på hans förra familj att du kommer inte att vilja se dem igen. Det finns så mycket för dom två att bråka om så du kan inte ana det och han har inte ens vågat skrapa på ytan ännu, så tänk på dig själv och ställ dig inte mitt i skottlinjen.

Tycker det är jätte snällt av honom av att hjälpa men till vilken gräns?
Man vill ju att sitt barn ska ha det bra och dö måste ju föräldern också ha det bra,kanske hade barnet haft det bättre hos honom?

Ess

oj tror du, men det kan ju dröja hur länge som helst och iom de har ett barn så blir han ju aldrig av med henne, så det kommer ju alltid finnas saker att bråka om.