15-16 åriga dotter gravid?

Om hon var en mogen 15-16 åring och hon skötte skolan mm och fortfarande var tillsammans med killen så om hon tänkt efter ordentligt och vill behålla så skulle jag stötta och hjälpa henne!

Varken eller. Jag skulle vilja att vi diskuterade igenom det och så skulle hon och pojkvännen få fatta beslutet.
Min syster blev gravid när hon precis fyllt 14 år. Då så propsade alla på att hon skulle göra abort och detta ledde till att hon blev ännu mer fast vid att inte ta bort barnet. Så 2,5 månad innan hon fyllde 15 år så födde hon en son.

Varken eller. Hennes beslut, inte mitt.

Skulle inte råda henne till varken det ena eller det andra, utan stötta henne i hennes och bara hennes egna val.

Jag skulle inte råda, disskuterat med henne om alternativen och stöttat henne i det hon valt.

Eftersom jag inte ser några som helst fördelar med att skaffa barn när man är så ung som 15 år så skulle jag förmodligen försöka prata med henne så att hon gjorde abort. Men i slutändan så får hon själv fatta beslutet och skulle det bli att hon behåller barnet...ja, då skulle jag väl inte överlycklig men jag skulle stöttat henne i det beslutet.

Jag skulle råda att ta bort. Men självklart diskutera kring det hela.  förklara vad som krävs runt ett barn osv.

Men hade hon i slutändan valt att behålla så hade jag sagt att jag inte va så överförtjust men ändå stöttat henne.

Jag skulle rått henne att göra abort, men samtidigt sagt att vi skulle finnas där för henne hur det än blev. Man kan inte begära att en femtonåring ska inse och kunna ta hänsyn till hur det är och innebär att vara förälder. Det skulle jag försökt förklara för henne och på det sättet rått henne till abort.
Jag hade inte kunnat stå och bara säga att hon skulle göra som hon vill när hon inte har en aning om vad hennes beslut en dag kommer att leda till.

Jag skulle nog råda henne att behålla det, men det är hennes beslut och jag skulle stötta hur hon än gjorde, men det är min åsikt att det faktiskt handlar om ett litet barn.

Fick själv min son när jag var 15. Visst, vi bodde hemma hos mina föräldrar ett par år, men försörja honom, det gjorde endast jag (förutom taket över huvudet då *s*)

Nu bor vi i en egen bostadsrätt, jag har 1½ år kvar tills jag är färdig med min socionomutbildning, han börjar 6-års till hösten, o vi har allt vi vill ha...Så dte är inte omöjligt att en till synes svår och hopplös situation kan utvecklas till något helt normalt...

Jag skrev behålla, men jag skulle nog inte råda åt nåt håll utan lyssna av henne ordentligt och höra vad hon vill. Vilket hon än väljer så skulle jag stötta henne.