"Vem som helst kan bli mobbad"

bonanza: jag tror att du har en poäng i det där.

jag har jättemobbad när jag var liten, dvs lågstadiet. personligen tror jag det beror på att jag dels växt upp som sladdbarn på landet, dvs äldigt få lekkamrater, dels var inte mina föräldrar särskilt könsrollsbundna. jag hade allt från bilar till barbie. ytterligare krydda till hela poängen är att jag inte gick på dagis.

dessa tre faktorer gjorde att jag:
1. inte kunde leka i grupp
2. inte visste vad tjejer fick/inte fick göra
3. pratade annorlunda

jag måste ju ha framstått som en alien för de andra radhusbarnen

jag är dock inte arg över att ha blivit mobbad, jag ser det som en fördel i vissa sammanhang men det är en annan historia.

Gumlan: *känner igen migÄ
Blev mobbad på gymnasiet för att det gick rykte att jag var hora (oskuld) gick på internat, de slog mig,slog sönder min dörr,slog min häst, låtsades spy bara jag gick utanför rummet.

I början orkade man stå på sig men man bryts sakta ner.

Starkt av dig att ta dig ur det.Själv känner jag tycärr fortfarande bitterhet och hat mot mina plågoandar trots att de är 25 och många fått barn, de försöker bara prata bort det och säga att det var inte så farligt...

Zaria - jag känner igen det där, jag pratade med en av de som mobbat mig under flera år för ett tag sedan, när jag sa till henne att "f*n va ni gjorde mitt liv till ett helvete när vi gick i mellanstadiet" så skrattade hon lite o lådsades att hon itne hade en aning om vad jag pratade om, sedan ursäktade hon det med att dom bara skojade lite med mig och hade itne en aning om att jag tog illa vid mig :-/ Borde man inte ha blivit så pass vuxen att man inser vad det var man gjorde?

Falskt, tror jag.

Både ja & nej tror ja. Svår fråga. Tror inte svaret e ett givet "ja" iaf..

jag undrar om en hyfsat objektiv bedömare skulle ha svårt att plcoka ut vilka barn/vuxna som är/har blivit mobbade i en grupp...

Ja fast jag har läst att vissa barn lättare utsätts för mobbning än andra. Det är barn som är blyga, tysta eller osäkra. Tyvärr så märks det ganska snabbt i klassen vilka barn som är lättast att sätta sig på.

Jag tror att slumpen avgör mycket i livet. Hur man reagerar första gången när någon försöker dominera eller mobba kan avgöra mycket, men livet förändras också och man kommer till nya sammanhang.

De flesta människor gör "fel intryck" på någon grupp någon gång, och det sämsta läget torde vara om man då måste bli kvar i den gruppen utan möjlighet att stärka sin självkänsla från andra sammanhang. En skolklass är för barnet en sådan miljö-få elever känner spontant att de har ett val i att gå till skolan eller inte.

Jag tror i grunden att det mesta kan vändas, jag känner många som har varit mobbade och har mått hemskt dåligt under någon period men utfallet på livsbasis är väldigt olika-idag är en del av dem verkligen "höjda över" sina forna mobbare på alla sätt som man kan tänka sig- utbildningsmässigt, yrkesmässigt, socialt, ekonomiskt.

Men sedan finns det även ett fåtal personer som antingen från tidig ålder var så udda i sig själva eller pga sina erfarenheter beter sig så udda, att de bär med sig ett utanförskap, ja nästan strålar ut det. De är inte alltid mobbade i egentlig mening men de är definitivt utanför, i nästan alla sammanhang.

Det är svårt när det blir så, för hur mycket jag än vill vara vänlig så kan jag ju inte bli vän med någon bara för att dom ska HA en vän-det vore inte äkta, det vore falskhet och hycklat medlidande. Men jag kan alltid bidra till att de kommer ut och träffar så många människor som möjligt-vänder man på tillräckligt många stenar så finns det oftast någon som kan passa.

Ja det är klart att vem som helst kan bli mobbad. Ofta är det också mobbade som sedan mobbar andra.

Jag tror att det i grund och botten handlar om hur t.ex skolan/arbetsplatsen reagerar när mobbing uppstår. Gör man inget åt problemet och flyttar den som blir mobbad så fortsätter det med nästa offer.
Det sitter i väggarna s.a.s.