Tvillinggravida med bf i oktober?

Håller med dig liljeanna -det borde vara självklart att pappan får stanna på BB!

Hur har ni känt det ni som blir inlagda pga sammandragningar/ska till läkaren pga det etc? Hur känns själva sammandragningarna?? Jag har inte haft det spec mkt men undrar ibland om jag har det oftare än jag tror fast att de inte "känns av" så mkt..? Magen blir ju hård och spänd tex av sammandragningarna, men när bebbarna båda två trycker och sträcker på sig så blir det i stort sett likadant ju.. Så jag tänkte bara höra med er om hur ni uplever att det känns..?

Brummelisa:
Har också tidigare känt mig osäker på om det inte bara varit spänning i magen ex pga att bägge sträcker sig samtidigt. Men när magen blir så spänd var 10:onde minut i ett intervall, och det liksom sker i en ökande känsla för att nå en topp och sedan ett avtagande och det tar åtminstone 20 sekunder så måste det ju vara en sammandragning. Om det bara är bebisarna som sträcker sig samtidigt så blir det ju mer hattigt i rörelsen , kortare också, och ofta rör dom sig ju på något annat sätt samtidigt, vrider sig exempelvis..

Tyvärr tror jag det är långt ifrån självklart att pappan ska vara med i alla lägen även på svenska sjukhus av idag. När man läser böcker så tror man ofta att alla sjukhus har kommit så långt i att tänka på upplevelsen. Men jag tror resurser ofta sätter käppar i hjulet här, resurser som inte räcker till att ändra gamla vanor, och resurser så som utrymme. Har legat på BB två gånger, även i ensamt rum, och där har pappan inte fått vara med på natten, ej heller under vilostunden mellan 2 och 16 på eftermiddagen, det har varit besökstid på förmiddag och eftermiddag.

Hallå allihopa!

Nu har det varit tyst här nåra dagar. Hur mår ni?
Idag har det blivit september och det närmar sig för oss

Jag var på tillväxt-UL igår och bebbarna väger runt 2 kg. Lite små, men de följer sina egna kurvor och flödena i navelsträngarna var bra.

I onsdags var jag på föreläsning på Huddinges förlossning. Där försöker de och lyckas nästan alltid med att pappan kan stanna kvar första natten. Det förväntas också vara lite lugnare nu framöver, känns skönt!
Men inte ord om tvillingförlossningar...

Tänkte nu beställa en bärsjal från Minimundus. Har ni andra funderat på sjal eller sele? Jag kan ju iiingenting om sånt Men idén med att få armarna fria och iaf en bebis nära kroppen låter ju bra!

Hej Selma och ni andra! Skönt med september och att tiden flyter på... trots att jag tycker det börjar bli lite väl kämpigt nu med vattenfyllda ben och fötter. Orkar ingenting känns det som. När jag väl kommer mig ut en stund brukar det dock gå bra, inte till fots men till cykel (!) Jag vet, folk glor när jag kommer med min jättemage, men jag mår faktiskt bäst i kroppen på cykel, trots att jag vet att jag ska ta det mycket lugnt och inte cykla där det är så trafikerat. För lite riskabelt kan det ju vara. Någon annan som cyklar ännu?

Ska på ul nästa vecka så rapporterar bebisarnas vikt då, men var hos bm och läkaren i tisdags, och då var sf-måttet 42 (i vecka 34+4). Misstänker att de kan ha passerat 3 kg/st nästa vecka eftersom de vägde nästan 2,5 kg/st för 2-3 veckor sedan...)

Har inte köpt någon bärsjal, men hört att de är bra! Nu vet jag inte just om det är någon skillnad på olika leverantörer. Har fått låna 2 x babybjörn, så när bebisarna blir några veckor så kommer de garanterat att få vara nära nära kroppen i dem i alla fall.

Ha det gott alla! Vi hörs.

Psst! Hur går det för er alla som väntar på småttingarna nu i oktober?! Det har blivit så tyst i tråden. Saknar er lite!

jag har varit inlagd sen i fredags, fick stopp i kanalerna mellan njurarna och urinblåsan. Jag fick testa ryggmärgsbedövning (spinal), kände inget från brösten och nedåt när dom satte in tillfälliga slangar. När jag äntligen blev smärtfri satte värkarna igång. Hade regelbundna värkar hela månadagen, fick lugnande, morfin och brickanyl på natten, hade regelbundna värkar hela tisdagen men lite mildare. Nu i natt har jag inte sovit en blund, inget hjälper det gör bara ont och ont. Sist vi kollade hade jag inte öppnat mig något så jag känner mig lite matt om man säger så, vet inte vad jag ska göra. Funderar på att ringa in och höra med dom, känns bara så jobbigt att åka in igen, har blivit stucken i ca 20 gånger, haft dropp, kateter 3 gånger, fått massa sprutor, blivit skuren i utan bedövning (den tog inte). Jag vill verkligen inte in igen.

Hur har ni andra det då, bätter än mig hoppas jag? (värk)

Hej alla på oktobertråden.

Var på UL i torsdags förra veckan och killarna verkar pigga. En är - 7% och en är -17%. Hade iaf gått upp 600 resp 500 gram på dryga 3 veckor. Så det är inte bara jag som växer.

Äntligen september. Jag känner nedräkningen i hela kroppen. Nu blir det många av oss som blir tvillingmammor !!

Va kul att ni är kvar! Jag trodde alla fått sina bebbar eftersom det varit så tyst här Inte långt kvar nu!

Nessi1; Vilken pärs! Du är stark som klarar av det!
Själv klagar jag över en hemsk hemsk ischias som lamslagit mig sen i fredags. Kan knappt gå, tar mig helst inte utanför dörren. Livrädd att den ska sitta kvar till förlossningen

Kul att höra ev er alla, men fy vilka elaka krämpor som börjar komma nu för många av oss..

Själv tar jag det lugnt, känner av bäckensmärtor så jag kan inte gå speciellt långt utan håller mig hemma /åker bil om jag ska göra ngt. Alla andra krämpor har blivit snäppet värre men det är ju inget egentligen om man jämför med Nessi1 tex..stackare!

Råkade dock ut för magsjuka förra veckan, det var INTE kul när man är som man är! Som tur var fick jag behålla maten efter ett tag (ca10-12h), hade det fortsatt längre tid tyckte bm att vi skulle ringa sjukhuset för då behöver man ev. läggas in med dropp. Tur att jag slapp det!

Ha det gott alla, nu närmar det sig med stormsteg för oss!

PS
Ngn av er runt gbg som skall på östras visning av specialförlossningen/spec.BB på tisdag nästa vecka (kl14)?
Vi tänkte gå dit om nu inget händer innan dess..
DS

Nessi:
oj, vilken grej! Hur mår du nu?

Här rullar det på...sakta...33 fulla veckor idag. Vill en massa som jag inte kan. Det gör ont och jag är trött. Det är klart ett annat sorts liv det här.