Tråd för oss "adoptivbarn" som har fått barn

hej myrna..och alla
det var ett tag sen ja skrev..
när ja första gången sökte upp mina bio föräldrar så nekade dom också till mig..? kanske var dom rädda för något?vet inte vad, men vi komju till deras hem med tolk och alla papper mm
sen när vi försökt förklara för dom länge så gav dom med sig,ingenting kändes bra då i den situationen..
men sen efter första gången, i och med att jag och min sambo bodde iphuket, så bjöd vi dit dom.. det började redan innan dom ens hann komma om frågan efter pengar (vilket jag blev ganska ledsen över då)..sen var dom i phuket en vecka, inte bara mamma o pappa utan hela släkten på 14 pers kom.., efter det har vi som sagt bara haft sporadisk kontakt, då jag fortfarande inte fått ett svar varför???
och att det allid ska tjatas om hur dålligt dom lever..dom vet inte var i phuket vi är, och så vill ja det ska vara..
hoppas du inte deppar över det som hände dig, det finns säkert nån förklaring?
själv tycker jag att det var lite av en miss att söka upp mina föräldrar, då allt bara handlade om pengar.. mina bio syskon ringde ex upp min sambo och sa att min bio mamma var sjuk och behövde pengar, hon som inte ens ville erkänna mig.. ja ja..

maria1978: Kanske är det så men om inte så är det verkligen OK.

Sofina och Sara: Jo, det blir inte alltid som man tänkt sig. Förstår om du blev besviken när allt bara kom att handla om pengar. Men, ja, antar att du måste te dig som väldigt rik för dem.

hej det va ett tag sen fullt upp som vanligt.... när det gäller träffen så kan det bli tufft för min del...först e ja o hämtar oscar den 28 o sen lämnar den 4/11 o däremellan jobbar jag , börjar min heltid i november plus att jag ska upp till jul så jag får ta det nån annan gång eller om nån fixar i gtb då kan jag ev vara med då gubben jobbar där o vi kan åka med han.. känns lite trist...

Myrna... va trist att hon inte vill ge sig till känna... hon kanske har sina skäl eller att det kan va för smärtsamt för henne...finns säker många orsaker.....
tror inte att de skulle hitta mina bio... min mamma lämna bara mig på sjukhuset o sen försvann hon.... min mamma försökt ta reda på fakt om min mamma men ingen visste nåt o kunde rätt dålig engelska...känns i alla fall kul att hon ansträngde sig att ta reda på sånt för min skull....

oj så långt det blev då.... o välkommna alla nya....

ghostman eller va det va för nick.... ja känner igen mig lite i det du skrev

sofina och sara: Jag har ju inte försökt att leta upp mina bio- föräldrar. Just av den grejen, att dom mest vill ha kontakt med mig bara för att jag skulle vara rikare Har ju en del kontakt med adoterade här där jag bor. Å många säger att dom känner att dom är tvungna att hjälpa sina bio-föräldrar bara för att dom satt en till världen lixom.
Visst skulle väl jag vilja veta vem jag är lik, å varför jag gör på vissa sätt. Som mina adoptivföräldrar inte gör.

Många säger ju att jag och min adoptivpappa (gillar inte att skriva så) Men iaf att vi är super lika han och jag, både till utseende och sätt. Rörelser och så. Så man blir väl som dom man umgås

Är det någon mer som tycker att ni är välldigt lika era adotivföräldrar? Eller iaf hört det?!

Ha en bra helg!!

MYRNA - Jag fick ju chansen att träffa min bio-mamma.
Men vägen dit var lång...och hon ville inte heller träffa mig från början.
Det verkar vara en vanlig reaktion när dom precis fått veta att man söker dom. Antar att dom blir rädda, skamsna för vad dom gjort...men det kan ändras när dom fått fundera på det.
Hade du skrivit som ett brev som hon fick?
För det hade jag fått göra, där jag skrev varför jag sökte henne och att jag förstod om hon inte ville träffas men att jag mådde bra och lite vem jag var och var jag fanns.

När hon väl hade gått med på att träffa mig, så ville hon göra det i smyg, inte berätta för sin familj. Det gick några månader till sen kom ett meddelande att hon berättat för dom och att alla nu visste i familjen. =)
Jag tycker inte att du ska ge upp...
Den här erfarenheten har gett mig sååå mycket...

KRAM

CUTE D - Ang, den ev träffen i sthlm...har du pratat med den där kökschefen eller vad det var som ev. hade ett ställe att vara på?

Verkar ju som om Lördag den 25 nov. var ett datum dom flesta kunde på.
Om han/hon inte hade något ställe att vara på...var ska vi träffas tycker ni??? Någon som har ett förslag eller vet ett bra ställe?
Tror ni att det finns chans att typ, låna AC:s lokaler eller nått?

F I N E: tror du inte att man kanske skulle kunna få låna någon av AC lokaler eftersom vi bara är adopterade med våra kids som skall träffas?

Kan inte någon ta på sig att ta reda på det?!

Ha en bra natt alla!!

Välkomna alla nya! Jag är inte inne så ofta o skriver men jag får passa på när småttingarna sover :).

Myrna: Vad tråkigt att höra om din bio-mamma. Det är svårt att förstå att man kan lämna sina barn efter att själv ha fått barn tycker jag. Min syster har sagt att efter att hon själv fått barn så insåg hon vilken stor uppoffring våra bio-mammor måste gjort när de lämnade bort sina barn för att få en bättre uppväxt. Kanske gjorde det henne så ont att hon har förträngt allt. Jag hoppas att hon ändrar sig.

Ha en forsatt trevlig helg alla!

Tack för ert stöd alla!

Jag är som sagt lite besviken men faktiskt inte mer än så!

F I N E: Något brev har jag inte fått skriva eftersom det inte är helt säkert att de fått tag på rätt person och då personen ifråga inte är inresserad. När SWS letade upp bio-pappan för ca tio år sedan fick jag dock skriva ett brev och skicka foton och så fick jag ett brev med foto tillbaka.

Helis: Jo, jag hade ju svårt att tänka mig att bio-mamman, som ju burit mig i nio månader och fött mig, INTE skulle vara nyfiken på vad som hänt mig. Även om bio-mamman var i en sådan situation att hon mest upplevde det som en befrielse att lämna mig, så måste hon ju ha ägnat mig en tanke ibland tänker jag.

Nåväl, som flera av er skriver, och som jag själv tänkt finns det säkert flera anledningar till att bio-mamman (om det nu är hon) nekar till att hon är min bio-mamma.

heeeeeeeeeeej....

nnu har simon fått utslag över hela kroppen o fick höra att min kompis son fåt scharlakans feber o simon e jätte lessen stundtals o skriker som om nån skulle ha hoppa på han så det känns som ja kan utesluta tre dagars feberns utslag... ska till doktorn i morgon vi andra i familjen e oxå sänkta o febriga.... suck ska vi aldrig bli friska vaddå anti man kan bli då....