• cs68

    Tråd för oss "adoptivbarn" som har fått barn

    Tänkte höra om det är några som är intresserade att hänga på en ny tråd - gäller oss adoptivbarn som själva har fått barn nu.

    Själv är jag adopterad från Korea och min man är svensk. Har precis fått en liten som är 3 månader nu och självklart är världens ljuvligaste! Mixen blev fantastisk! Mina föräldrar blev nog lite ställda när jag sa att vi skulle ha barn och min mor har nog inte vant sig riktigt än vid bebisen men jag hoppas att det kommer. Min far däremot är ganska glad i bebisen. När jag och min man är ute tillsammans händer det ofta att folk pratar över huvudet på mig och enbart vänder sig mot min man, av någon underlig anledning, precis som om jag inte förstår svenska (har bara bott här i över 30 år!). Då känner jag att jag måste överbevisa att jag verkligen är svensk också och artikulerar överdrivet mycket och pratar på bredaste dialekt...Fast för det mesta går det bra!

    Skulle vara roligt att ventilera lite. Jag hoppas ingen tar illa upp om frågorna är konstigt formulerade.

    Jag börjar:
    1) Vilket land är du född i?
    2) Vilket land är barnets far från?
    3) Vad sa dina föräldrar när du sa att du var gravid?
    4) Hur blir du bemött av omgivningen (typ sjukhus, myndigheter m m) när du och din man är ute tillsammans?

    Nyfiken på om någon har fler frågor/inlägg om detta!

  • Svar på tråden Tråd för oss "adoptivbarn" som har fått barn
  • maria1978

    Tottis72: Välkommen!!

    Här hemma väntar vi bara på bebis... Känner mig allmänt trist just nu!! Men det e alltid lika kul att titta in här och kolla om det hänt något nytt.

  • maria1978

    *puffar upp våran tråd lite*

    vad har hänt med er...

  • Lussan

    Hej hej!!

    Här är vi iallafall och bara för en liten stund för på söndag morgon åker vi till Thailand i 2 veckor
    Ska bli så härligt att bara få komma bort från vardagen och alla måsten som jag själv sätter upp.

    Ska lapa sol och äta en massa god mat!!

    Men det ska spännande att flyga men 1 åring så långt...
    Eftersom vi inte får en egen stol till henne får vi ju ha henne i knät eller på golvet om det tilllåter det.
    Personligen får hon nog ligga i våra knän kan blir lite kallt på golvet.

    Sen tidsomställningen gör nog en del men den kommer hon nog in relativt snabbt.

    Hur ser det ut vår träff front??
    Blir det några, jag hoppas att det blir av
    Ska ju bli kul och träffa er andra!!

  • Lussan

    Ja lycka till Maria hoppas det blir en bebis snart

  • Myrna

    Maria1978: Jo, väntan känns verkligen lååång så där på slutet. Hoppas allt går bra och försök sova så mycket som möjligt innan!

    Lussan: Ha en underbar semester! Berätta gärna hur det gick att flyga så långt med en liten!

  • Myrna

    Som en del av er kanske minns hörde jag för en tid sedan av mig till Social Welfare Society i Sydkorea för att få kontakt med min bio-mamma.
    De svarade att de skulle gå igenom min akt och återkomma. Då jag tyckte att det tog ganska lång tid mejlade jag nyligenför att fråga om de hunnit titta på mitt ärende ännu. Min kontakt på SWS svarade att de spårat upp en kvinna som sannolikt är min bio-mamma (jag är inte hittebarn och har bio-föräldrarnas uppgifter) men hon själv förnekar detta. Min SWS-kontakt skrev också att hon fått intrycket av att kvinnan, som de tror är min bio-mamma, inte talar sanning men att det inte finns mer de kan göra.

    Om de hittat rätt kvinna antar jag att det finns flera skäl till att hon inte vill medge att hon är personen de söker och det får man ju respektera. Jag har ju inte "förlorat" något men känner mig ändå lite besviken! Jag hade så gärna velat berätta om mig själv och min son! Tog för givet att hon ville veta...

    Min (adoptiv-)syster fick så fin kontakt med sina bio-föräldrar när hon sökte upp dem och syrran ska eventuellt träffa sin bio-mamma i vår. Jag vet inte om jag hade velat träffa min bio-mamma men jag hade velat fråga några saker som bara hon kan svara på och jag hade som sagt velat berätta att hon fattade rätt beslut när hon lämnade bort mig. Jag hade helt enkelt velat stilla HENNES nyfikenhet och det känns lite snopet att inte få göra det. Vet inte varför det känns så angeläget för MIG? Hur hade ni andra reagerat?

  • maria1978

    Myrna: Jag hade nog kännt mkt som du...kännt mig lurad på konfekten eller vad man nu säger. För man hoppas ju med hela sitt hjärta att ens Bio-mamma skall va lika nyfiken på "mitt" liv som du är på hennes. Å få svar på alla frågor varför? Å få berätta att ni faktist har det bra. Att du själv är mamma och allt som hänt än till´s nu.

    Jag har funderat massor på hur det skulle vara att adoptera bort ett barn. Hur man skulle tänka och hur ofta äns barn skulle vara med en i tanken...varje dag, ibland...alltid...inte så ofta...
    Jag brukar tänka att jag skulle nog känna en stor skam att jag inte kunnde göra det bästa för mitt barn i den situationen jag levde/lever i. Jag skulle nog skämmas....
    Kanske hade din/min/våra mammor tufft, fattigt och va ensamma om ansvaret.
    Jag skulle nog känna mig dum, här har jag gått i alla år och inte äns försökt hitta min dotter/son och efter massa år är det hon som letar upp mig!
    Vad vill hon/han? Skälla på mig...klarar jag av det!?

    Ge din bio-mamma tid! Kan inte dom som söker åt dig berätta för henne att du abolut inte har någon ilska utan bara vill visa att du har det bra...Då kanske det går bättre!

    Lycka till å hoppas att denna kvinna ändrar sig och är din bio-mamma!! För alla´s skulle kan jag tro iaf!!

    KRAM

  • Myrna

    maria1978: Tack för ditt svar!
    Jag har mejlat SWS frågat om de berättat att jag hade det bra och är lycklig. Vet inte hur de gör när de ringer bio-föräldrar. Det kan ju vara ganska känsligt, speciellt för mamman då den nya familjen inte alltid vet om mammans bakgrund. Så var det t.ex i min syrras fall. Mitt sökande slutar nog ändå här.
    Skulle den presumtiva bio-mamman höra av sig till SWS och plötsligt "minnas" att hon adopterat bort ett barn så skulle jag förstås inte vara "långsint" utan bli glad men ja, jag har ju som sagt inte förlorat något jag haft, om du förstår hur jag menar.

  • maria1978

    Myrna: Nej jag förstår precis vad du menar med det där att förlora nått du aldrig haft. Men jag kan ändå förstå din besvikelse lixom. Om det är hon så behöver hon nog bara tid!! Å som du skrev inget att va sur för utan öppna armarna för henne då och gör inte lika som hon
    Vet än vän till mig hennes storasyster va  i sitt "hemland" och letade upp sin familj, dom förnekade det helt. Å hon va helt förtvivlad och åkte hem tillbacks till sverige super ledsen. Men efter nästan ett år fick hon brev från sina Bio-bröder och har hon träffat dom och dom har mail kontakt idag. 
    Så jag håller tummarna för dig... Att om hon nu är din Bio-mamma att hon tar steget ut och visar det!!

    HA en bra helg!! KRAM KRAM

Svar på tråden Tråd för oss "adoptivbarn" som har fått barn