Tråd för oss "adoptivbarn" som har fått barn

Oj, vilken planeringsaktivitet! Kul! Jag har varit bortrest och därför inte haft möjlighet att skriva in mig förrän nu. Vi kan bara helger eftersom jag jobbar (mer än) heltid.

Datum:

Torsdag den 9 nov. (v.45) (Lussan - Sussi och Cornelia)
Lördag 11nov.(v.45)
Måndag 13nov. (v.46)
Torsdag 16nov. (v.46)
Fredag 17 nov. (v.46)
Lördag 18 nov. (v.46)
Söndag 19nov. (v.46) (Lime, Oji)
Lördag 25 nov. (v.47) (Lime, maria1978, Oji)
Onsdag 29nov. (v.48)
Lördag 2dec. (v.48)
Söndag 3 dec. (v.48)

Hej, har haft fullt upp med mina små så det var ett tag sedan men skall försöka komma i kapp :).

Oji: jag är född i Seoul där min bio-familj fortfarande bor.
Bra idé med språket, synd att vi bor en bit ifrån varandra annars så kanske man kunde gått en kurs ihop :).

Vad kul det låter med en träff :) men det blir lite långt att åka för mig med. Hoppas ni får trevligt!

Hej

Jag är adopterad från indonesien (var 10 mån när jag kom till sverige), men min sambo är svensk. Vi har väl inte stött på några som helst konstiga kommenterarer, man har väl blivit lite uttittad men det är inget jag bryr mig om, utan jag är den jag är. Njae nu ljuger jag lite, det har väl hänt där folk har reagerat på när man börjar prata "flytande" svenska, och det är ganska kul, speciellt när dom börjar tala på engelska till mig

Mina föräldrar och min sambos, blev jätte glada över att min sambo var gravid och väntade vårt första barn. Men själv hade jag lite mer högre krav, där/då min flickvän måste vara blond, brunett och inte från asien. Jag är liksom inte rasistisk eller ngt annat, utan det är nog mer en fixidé, där jag som adoptivbarn vill känna mig ex. svensk. Om jag hade varit ihop med ngn från mitt eget land, då kanske folk skulle se lite annorlunda på situationen, att "han där är från indonesien"....jag vet inte men det går liksom inte riktigt att förklara. Jag vet inte om det här är ngt ovanligt?

/T

Ghostman: Välkommen

Hoppas att ni andra haft en super helg...

Välkommen ghostman! Kul med en kille i tråden, vi hade ett par tidiagre men de försvann.

Tror jag förstår vad du menar med hur en svensk partner bidrar till ens egen "svenskhet" även om jag inte helt och hållet känner som du.

Hej!
Detta var en rolig tråd, denna vill jag oxå vara med på
Född i Sydkorea, min man är svensk. Mina föräldrar blev väldigt glada när vi skulle få barn (mina syskon hade redan tre var och de är biologiska barn, dvs svenskar).
Har inte märkt något alls att jag har varit adopterad, en del har inte ens tänkt på det förrän jag upplyser om det. Och andra blir väldigt fundersamma när de frågar varifrån jag kommer och jag svarar "Gävle".
Har tyvärr bara hunnit läsa igenom de 20 första sidorna i denna tråd, hoppas det går bra att hänga på ändå! Ska försöka läsa ikapp, men det är ju väldans mycket man försöker hinna med när barnen somnat på kvällen

GHOSTMAN : Min sambo är från sverige. Jag tror inte att det är för att känna mig mer svensk själv jag dras till honom, utan snarare så att jag växt upp med svenskar och sett mest svenskar runt omkring mig, inte konstigt att jag faller för en svensk karl med blåa ögon.
Jag tycker det är fint...blek hy och fina blå ögon, finns det någont bättre? =)

F I N E: Klart man präglas av det som är "normen" omkring en men jag har alltid suktat efter brunögda, mörkhåriga killar. Lustigt nog föll jag till slut ändå för en mellanblond man med grå-blå-grön blick. Eller lustigt och lustigt, det är ju i slutänden personligheten man faller för

MYRNA - SÅ sant så sant =)