Lämna tvillingar 10 minuter?

Jag tycker att det läggs mycket energi i tråden på att diskutera hur svårt det är med tvillingar. Det är nog ingen som inte förstår att det är tufft att få med två små barn och en tvättkorg tex. Jag har 1,5 år mellan mina och det är ingen lätt grej heller. Att ha en 1åring som klättrar åt alla håll medan 2åringen springer i fullfart mot något livsfarligt. Att klä bägge samtidigt är inte lättare än om bägge var 1 eller 2. Men grejen är att även om det är svårare för dig att få med dina tvillingar än för någon med en 3åring så är det ändå inte okej att lämna dem ensamma hemma. Ditt problem är att du inte får hjälp av din partner eller har möjlighet att låta hemmet förfalla lite under dessa påfrestande år. Antingen tar du med barnen och låter ett tiominuters ärende ta två timmar eller så låter du bli att göra det.
Har man tio små ettåringar hemma är det ännu svårare att gå till affären, men man kan ändå inte lämna barnen hemma för att gå iväg ensam.

Vill understryka att trots allt jobb så är det helt underbart att ha tvillingar :) Men man kommer inte ifrån att det första åren är extremt jobbiga. Och efter dom första månaderna så inser man att man ska orka alla dagar med den här arbetsbördan i ca...3 år? (Är väl då det brukar lugna ner sig) Och då börjar man välja var man sätter energin. Och dom saker som TS räknar upp är dagliga saker som ger MYCKET EXTRA slitage på både kroppen och psyket med tvillingar. Saker som när man har ett barn går enkelt och smidigt, men att släpa med den här ålderns tvillingar blir ett dagligt slitage.

Och för att orka måste man välja var man sätter orken.

Klart jag tar med mina huliganer på det ena och det andra, men inte dagar då det behövs städas, tvättas eller jag är väldigt trött. Man kan inte planera för mycket med tvillingar, för då orkar man inte. Och sedan så tar alla vardagliga saker dubbelt lång tid i den här åldern. Så inte heller tiden finns alltid.

Detta innebär inte att man ska lämna barnen ensamma såklart. Men att tex lämna dem på en säker plats för att hämta posten eller föra ut skräpet...det tycker jag är okej. För att klä på alla kläder som dom ska ha nu under vintern för att göra en 2 minuters sväng till postlådan..det tar minst 1/2 timme istället. Och hämtar man inte vagnen så kommer man få bära tillbaka ostbågar.

Här om dagen klädde jag på mina och tänkte igentligen kan jag ju bara släppa ut dem och leka i snön på gården. Gjorde så, men hade inte insett att efter 2 minuter så drog ena iväg mot parkeringplatsen. Den andra följde raka vägen efter. Försökte förmana dom att vända om, men icke! Lyfter upp den ena (ostbåge), medan den andra smiter förbi mig. För snabbt tillbaka nummer ett på "rätt väg". Springer hämtar nummer 2..och på vägen tillbaka möter jag nummer ett som igen är på väg mot parkeringen. 

Kommer säkert skratta åt det om en tid, men när man står där helt svettig och ber till Gudarna att ingen bil ska komma medan får undan barn nummer ett...just då är det inte så kul. Och man inser att det var en dålig ide och nästa gång tar vi pulkan och går till lekparken med staket runt :)

Du svarar så bra, Twinmom, så att jag som tvillingförälder får både argument och egna reflektioner.

Visst är det så att tvillingar trissar upp varandra. I alla fall mina: Om de är ensamma med mig är det helt andra barn! DÅ kan de följa med till tvättstugan, soprummet, ja vart som helst. DÅ är de både lugnare och har mer uppmärksamhet på mig och härmar mig. Men om de är två - då beter de sig helt annorlunda.

Och det är väl det som är bakgrunden till att jag lämnat dem ensamma ibland, vilket gjorde att jag startade denna tråd för att fråga hur andra tvillingföräldrar gör. Om tvillingarna t ex sitter och tittar på TV tillsammans så gör de detta koncentrerat och jag har tyckt att jag kunnat gå ner med sopor eller göra något snabbt i tvättstugan. Jag har alltid avvaktat ett tillfälle som de varit lugna tillsammans, så jag har inte gått ner slumpvis eller när det varit "liv i luckan".

Det stämmer att jag inte får mycket hjälp hemma och därför ibland hanterat vardagen på detta sätt. Även om jag hade så mycket delaktighet från partnern som jag önskade skulle det uppstå liknande situationer som Twinmom beskriver.

Men ju äldre barnen blir desto skickligare blir de på att t ex öppna dörrar (vilket mina inte kan än). Nu vid tvåårsåldern är det dags att jag låter dem följa med mer, även om det finns risker med det också (t ex fallrisk i trapphuset, klämskador i hiss och dörrar). Jag "tränar" dem nu, och det är riktigt läskigt kan jag säga! Men, som många påpekat, är det ännu mer olämpligt att de lämnas ensamma. Både rationellt och i hjärtat upplever jag det ändå som farligare - just nu - att ta dem med än att låta dem sitta och se på något fängslande på TV en liten stund.     

Har också två tvååringar, är ensamstående. Jag har alltid säkrat mitt boende för att de ska kunna skada sig själva och alla saker så lite som möjligt. Jag har lämnat dem hemma för att gå ut med soporna, eller för att hämta vagnen. Det har hänt att jag lämnat dem sovandes i bilen och sprungit iväg o hämtat något paket på Ica eller liknande. (jag mår dåligt av att ha gjort detta)

Det man får ta med i beräkningarna är att det även kan hända DIG något när du är borta, och då har ingen koll på att det är två barn hemma själva.

Personligen har jag gräns på ca 3-5min att lämna mina, och då är det att låsa in mig i badrummet och ta en dusch för att jag helt enkelt inte orkar ha dem där inne samtidigt. Ibland sitter de fängslade framför tvn hela den tiden, alternativt står och bankar på- och skriker utanför dörren, alternativt river hela undervåningen... När jag ska lämna dem på övervåningen på kvällarna för att värma välling är det 2min av helvete på övervåningen... De slåss och brottas, kliver på varandra, slänger ner alla saker ner för trappan osv. På 2 min!!!!!

Så, jag tycker att det är ok att lämna några minuter, men se till att någon vet vart du är och att du lämnat dem, ifall du halkar, snubblar eller vad.som helst. (även om det kan hända även hemma så är risken större när man går ut)

Har aldrig lämnat mina om de har varit vakna, då får de följa med. De är 3 år nu. Dock går jag en promenad med hunden varje kväll, ca 10 minuter, ca 2 timmar efter barnen lagt sig. 
Det är dock något de vet om och som vi pratar om. 
"Om ni skulle vakna på kvällen och mamma är borta så är mamma bara ute med vovven så han får kissa, då kommer mamma tillbaka så snabbt hon kan."
De svarar ja och är nöjda. 
Har dock aldrig hänt att de vaknat så jag vet inte hur de skulle hantera det, men jag har helt enkelt inget val, hunden måste ut. 

Sover dina barn tycker jag nog att du kan lämna dem om du är i närheten, inte för att åka ner på stan och göra ärenden även om det går snabbt, men tvättstugan hade nog jag också gjort. 
Men inte när dom är vakna, då hade min lägenhet inte stått kvar. 

Ni som tycker att man kan lämna barn själv i 10 minuter. Vad händer om det börjar brinna? Det händer ju faktiskt att det börjar brinna. Dom små har väl inte förmågan att ta sig ut själv? Ska ni då stå med tvättkorgen i handen och barnen brinner inne?

Nej, man kan inte ha uppsikt när man duschar, men om bostaden fattar eld så finns du där och kan göra något. Det är inte stor chans att de börjar brinna just när ni går, men inte kan ni väl vara 100% säker på att detta inte sker?

Mina tvillingar är nu sex (snart 7 år)år och när, jag skulle aldrig kommit på tanken att lämna dem ensamma när de var små. Så jobbigt är det väl inte att klä på två barn?

Trösten är väl bara att det blir bättre, man själv blir mer och mer rutinerad och barnen blir mer självständiga.

Numera kan tvillingarna lämnas ensamma hemma en en halvitmme, deras storebror som är 8 och kan vara ensam 1,5 timme (ungefär). Sen har vi ett barn till som är två, men med erfarenheten av tvillingar känns det som semester att bara ha med en unga till affären

Det är ju inte alltid tvillingar kommer som förstabarn heller (som i vårt fall) så det är klart att det är bökigt) men man får kämpa på några år och sen står man där med barn som klarar sig mer själva! Håll ut!