Lämna tvillingar 10 minuter?

Tvååringar kan väl f ö själva gå till tvättstugan om du håller dem i varsin hand i trappan?

Det finns saker som jag ALDRIG skulle göra ensam med twinsen sedan dom blev ett år. Ta med dom och handla, ta med dom på cafe, ta med dom i princip överallt där det inte är barnsäkrat. Åka tåg en längre bit. Åka bil med dom en längre resa.

Om vi är två så går det bra. Men ensam..över min döda kropp. Jag skulle inte kunna slappna av en sekund eller njuta av något. Det här var enklare när dom var 6 månader, men nu..never ever!

För att ha två stycken som drar åt två olika håll och du är ensam, det skapar faror! Och det problemet har inte du som skev så fint om attt du alltid kan ta med dina till butiken. För när din ettåring är två, då är din två åring tre...och det är inte samma sak som att ha två i värsta riva ner allt, sätta allt i munnen åldern.

ARGH! Just såna här inlägg som vi tvillingmammor står och får gråahår av! 

Först av allt. Det finns inget som heter pseudontvillingar! Det finns tvillingar OCH syskon med 1 års mellanrum!

Din 2 åring är den som i nuläge kan springa iväg från dig. Men det kan inte din ettåring. Så du har fortfarande INTE två som ska ha samma tillsyn eller hjälp!

En två åring kan så mycket mer än en ettåring. Och du har inte heller senaste 2 åren levt med två som ska ammas, två som ska lära sig äta SAMTIDIGT! Två som bajsat i blöjan och du måste lämna en skrikandes på golvet medan du tvättar den andra (för din 2 åring kan du förklara för att hen får vänta). Inte heller har du senaste året haft två som samtidigt ska ha mat och tror dom dör om den inte kommer direkt. Inte två stycken som inte varit stabila i nacken vilket gör att du inte kan lyfta dem samtidigt. Inte heller har du två som samtidigt slänger tallriken när dom ska lära sig äta, inte två som ska lära sig gå på pottan samtidigt. Och VERKLIGEN inte två som har ett spädbarnsbehov nattetid! Och när den ena somnar efter två timmars gråt..då vaknar den andra med största sannolikhet! En 2-3 åring går att resonera med på ett helt annat sätt än ett spädbarn!

När du skriver som du gör, så är det som du ser ner på det EXTREMT HÅRDA TUFFA FÖRSTA året en tvilling mamma har!

Kan ju berätta att när vi twinmoms har lyxen att bara ha ett av våra barn, så ser vi det som semester och undrar vad ni med enligar igentligen gör på dagarna?! För SÅ STOR är skillnaden!

Hmm...ser fint ut när man målar upp bilden i huvudet. Sedan slår verkligheten till.

En som inte ska hålla handen, och gör allt för att slita sig loss. Smittar av till nummer två, som gör samma sak. Du försöker fibrilt hålla kvar greppet, tappar det om den ena. Springer iväg. Du hamnar lyfta upp den andra för att springa efter. Kommer ikapp, och får lyfta upp en skrikande protesterande unge under ena armen. Den andra börjar nu också protestera. Du lägger ner den för du inser att den anors kommer kasta sig bakåt i protest (och din andra arm är redan upptagen av tvilling nummer 2). Medan du ställer ner twin 1, för att ta ett likanande grepp som på twin 2...så smiter den. DÅ springer du efter den, medan du försöker hålla kvar den andra i ditt grepp. Får fast den andra och lyckas få den i samma grepp som nummer 1. Sedan bär du ner två skrikandes, sparkandes och vilt protesterande barn. 

Väl i tvättstugan är du helt slut. Och så får du springa efter dem där, medan du försöker hänga tvätten.

Sedan gör du samma sak på vägen upp som du gjorde på vägen ner.

See the problem?
Och så här är det i verkligheten med tvillingar i den här åldern. Därför unviker vi mammor det!

Det finns saker som jag ALDRIG skulle göra ensam med twinsen sedan dom blev ett år. Ta med dom och handla, ta med dom på cafe, ta med dom i princip överallt där det inte är barnsäkrat. Åka tåg en längre bit. Åka bil med dom en längre resa.

Om vi är två så går det bra. Men ensam..över min döda kropp. Jag skulle inte kunna slappna av en sekund eller njuta av något. Det här var enklare när dom var 6 månader, men nu..never ever!

För att ha två stycken som drar åt två olika håll och du är ensam, det skapar faror! Och det problemet har inte du som skev så fint om attt du alltid kan ta med dina till butiken. För när din ettåring är två, då är din två åring tre...och det är inte samma sak som att ha två i värsta riva ner allt, sätta allt i munnen åldern.

Hmm...ser fint ut när man målar upp bilden i huvudet. Sedan slår verkligheten till.

En som inte ska hålla handen, och gör allt för att slita sig loss. Smittar av till nummer två, som gör samma sak. Du försöker fibrilt hålla kvar greppet, tappar det om den ena. Springer iväg. Du hamnar lyfta upp den andra för att springa efter. Kommer ikapp, och får lyfta upp en skrikande protesterande unge under ena armen. Den andra börjar nu också protestera. Du lägger ner den för du inser att den anors kommer kasta sig bakåt i protest (och din andra arm är redan upptagen av tvilling nummer 2). Medan du ställer ner twin 1, för att ta ett likanande grepp som på twin 2...så smiter den. DÅ springer du efter den, medan du försöker hålla kvar den andra i ditt grepp. Får fast den andra och lyckas få den i samma grepp som nummer 1. Sedan bär du ner två skrikandes, sparkandes och vilt protesterande barn. 

Väl i tvättstugan är du helt slut. Och så får du springa efter dem där, medan du försöker hänga tvätten.

Sedan gör du samma sak på vägen upp som du gjorde på vägen ner.

See the problem?

Och så här är det i verkligheten med tvillingar i den här åldern. Därför unviker vi mammor det!

Låter som att de är totalt sjövilda?

ARGH! Just såna här inlägg som vi tvillingmammor står och får gråahår av! 

Först av allt. Det finns inget som heter pseudontvillingar! Det finns tvillingar OCH syskon med 1 års mellanrum!

Din 2 åring är den som i nuläge kan springa iväg från dig. Men det kan inte din ettåring. Så du har fortfarande INTE två som ska ha samma tillsyn eller hjälp!

En två åring kan så mycket mer än en ettåring. Och du har inte heller senaste 2 åren levt med två som ska ammas, två som ska lära sig äta SAMTIDIGT! Två som bajsat i blöjan och du måste lämna en skrikandes på golvet medan du tvättar den andra (för din 2 åring kan du förklara för att hen får vänta). Inte heller har du senaste året haft två som samtidigt ska ha mat och tror dom dör om den inte kommer direkt. Inte två stycken som inte varit stabila i nacken vilket gör att du inte kan lyfta dem samtidigt. Inte heller har du två som samtidigt slänger tallriken när dom ska lära sig äta, inte två som ska lära sig gå på pottan samtidigt. Och VERKLIGEN inte två som har ett spädbarnsbehov nattetid! Och när den ena somnar efter två timmars gråt..då vaknar den andra med största sannolikhet! En 2-3 åring går att resonera med på ett helt annat sätt än ett spädbarn!

När du skriver som du gör, så är det som du ser ner på det EXTREMT HÅRDA TUFFA FÖRSTA året en tvilling mamma har!

Kan ju berätta att när vi twinmoms har lyxen att bara ha ett av våra barn, så ser vi det som semester och undrar vad ni med enligar igentligen gör på dagarna?! För SÅ STOR är skillnaden!

Låter som att de är totalt sjövilda?