Fet

Jag är ungefär i din längd, ett par cm längre. Har varit uppe och vänt över 70 ett par ggr pga preventivmedel och depression. 
Ligger nu på ca 64 kg, hade mått bättre närmare 60 men det är ändå okej. 

Är extremt aktiv i vardagen, går ALLTID mellan 20-30' steg om dagen, samt någon form av pulshöjande (varje dag). Slarvar med frukost, brukar äta hårdbröd eller joghurt till lunch, lagad middag ungefär varannan dag. Tyvärr lite för mycket skräpmat, slinker ner nån McDonalds eller kebab, nästan en gång/vecka. Äter också för stora portioner, för att det är gott, och tristessäter.
Tänker att nästa dag.... ska det bli bättre... börjar nästa vecka.... osv.

För mig är det rutinerna som brister, har tränat  mycket (dock endast hobbynivå men ändå mer än bara motion) och höll stenhårt på det, samt uppskattade kalorier varje dag. Var ordentligt fit.
Nu har rutinen försvunnit pga förändringar i livet, och att depressionen kom tillbaka. 
Kan du börja med någon träning? Typ gruppträning, för mig hjälpte det att ha en fast tid att hålla mig till. Tex tisdagar alltid crossfit, torsdagar alltid springa efter jobbet. Inte åka hem och äta middag för då tog jag mig inte ut utan verkligen svänga bilen mot elljusspåret oavsett hur hungrig eller trött jag var.
Och ladda hem en app där du för in hur mycket du äter. Det är okej med smågodis osv men ät mindre mängd av det.

En bekant till familjen började äta strikt 6 av 7 dagar i veckan. Sånt som hon var sugen på sparade hon till sin fria dag (tex fredag) då hon fick äta vad hon ville hur mycket hon ville. Funkade väldigt bra eftersom det blev en mindre mängd än om hon skulle ätit varje dag- orkade helt enkelt inte allt som hon hade "sparat ihop".

Och, jag hade inte kunnat väga 45-47 kg utan att se sjuk ut. Det är inte en rimlig vikt helt enkelt.

Ts jag är lika lång som dig och väger 100 kg. Jag har sedan puberteten varit överviktig, och nu har även klimakteriet gjort det svårare att gå ner. Mina värden är trots det helt som de ska vara, jag kämpar på. Så jag tycker ju att dina 70 kg inte är så farligt men förstår dig ändå fullt. vi får kämpa på helt enkelt.

Kan informera dig om att min bristande empati stöttade och försökte peppa denna person i minst 7 år och inte en enda gång under dessa år fick jag en fråga om hur jag mådde/hade det eller ens minsta tecken på glädje för min skull över nytt jobb, graviditet osv.
Sedan lurade hon mig på en bokhylla, spred skitsnack om mig till mina väninnor m.m. så jag fick faktiskt nog och gav upp.
Otroligt empatilöst av mig, jag vet...

Den enklaste åtgärden är att inte dricka några kalorier. Bara vatten och te eller kaffe utan mjölk. Börja där

Inte ha så höga krav. Börja med att fokusera på att inte gå upp mer istället för att du ska gå ner 20 kg. Men håll koll på vikten och stoppa inte huvet i sanden!

Jag har iofs aldrig varit överviktig och har förmodligen en sjuklig kroppsfixering, det mesta jag vägt är 45 på 155, det minsta 40 och jag gillar min figur bäst på exakt 43kg (förut var det 42 men stjärten ser bättre ut på 43)

Men mitt enklaste tips är att till en början ha inställningen att all mat är bra mat, förutsatt att det är mat och inte dessert, kakor, bakelser, snacks, godis, läsk. Det är ok att äta god mat, att fira med mat, att unna sig mat, men ät då kanske nåt gott kött- entrecote, skaldjur eller så. Eller för den delen en trippel cheeseburgare, inte lika bra men helt ok. Den typen av mat inte sötsaker/godis/läsk/alkohol.

Jag har inte ätit sötsaker, godis, läsk osv sedan 2018 förutom en slice tårta i somras (gifte mig). Inte alkohol sedan 2016. Jag tror att med bara det, få bort mat som inte är "riktig mat" så kommer du tappa en hel del.

28 kg ifrån 100 är inte att snart vara där... Och det finns mycket man kan göra för att förebygga att bli fetare.

Vad som inte är bra att göra är att inbilla sig att allt är kört, och det inte finns något att göra. 

Snarare handlar det ju om att putsa på livsstilen. Så att man antingen står stilla, eller går ner i vikt.

Utifrån trådstarten har ju du koll på att det inte är rimligt att äta det som kommer hem.

Låter som att du hittat en perfekt vikt :)

Ja. Men jag går mycket efter spegeln, (men den stämmer med vikten) är jag "fluffig" äter jag c:a 100-200 kcal mindre, är jag tanig 100-200 mer. Jag äter rätt mycket totalt men jag är ganska aktiv. 

.

En sjuklig kroppsfixering i samband med undervikt är kanske inte det bästa måttet på hälsa? 

BMI är ett trubbigt mått. Hon är dessutom en bra mot under medellängd och då fungerar bmi inte alls.

Men snälla. Det var ingen som frågade dig. 

Vi vet alla att även du har en sjuklig fixering. Det som är sjukligt kan aldrig bli hälsosamt. 

Det var ingen som frågade dig heller men alla får svara på diskussionerna i tråden vet du

Så är det. Men man kan inte förvänta sig att någon ska ta en på allvar när det är uppenbart att man har en psykisk åkomma som gör att man inte kan tänka på annat än kvinnors kroppar och vikt. 

Om man har en sådan åkomma så är man inte rätt person att kommentera om hälsa. Så är det bara. 

Vissa svarar enbart för att jävlas och trycka ner andra och inte för att tillföra något vettigt. Och vissa startar trådar som de sedan själva svarar i med ett annat användarnamn. 

Det är så sorgligt att du ska må så dåligt att du gråter. Du är fortfarande ung och har hittat kärleken. Jag hoppas att han är snäll mot dig och stöttar dig för att du vill bli stöttad och inte för att han vill att du ska bli smalare. Du är inte ensam om att ha de här känslorna och de är faktiskt inte okej tycker jag. Du är inte snäll mot dig själv. Du ska älska dig själv för den du är. Vill du trots allt göra en förändring så gör det med målet att du ska ha en god hälsa, må bättre. Du får inte i längden en god hälsa av att ta bort allt det som gör dig glad. Däremot kan du börja hitta rutiner i ditt liv som du faktiskt vill göra något åt. Som att ta promenader ibland istället för att ligga i soffan och tänka om med vissa måltider. Börja med att försöka förändra saker i ditt liv du inte tycker om och spara guldkornen. Ta tid på dig så att rutinerna kan sätta sig utan att det blir för jobbigt för dig. Vikten kanske då inte blir viktig längre, utan det blir skönt att du inte blir andfådd när du springer till bussen. Eller så kanske du börjar gå ner i vikt, men saknar dina former. Kom ihåg att du ska må bra för din skull och ta hand om dig. Visst lever man bara ett liv, men det är väl ganska viktigt att må bra då. Att träna massor och äta sallad passar långt ifrån alla. Däremot att älska sig själv utifrån den man är, med fel och brister mår alla bra av.

Det faktiskt rådet var det dock inget fel på. Är väl jättebra att börja i ändan av att få koll på sötsuget genom att se till att fokusera på att äta mat och att all mat är ok så länge det då faktiskt är mat och inte fika/godsaker/läsk o s v.

Sen gör man ju som man vill om man lägger till ett visst mått av godsaker när man fått kontroll på hur ens egen kropp fungerar och hittat eller är på god väg mot en vikt man själv trivs med. 

Jag gillar att ha rutor på magen, och då kan jag max väga 45 , sedan blir de för otydliga. Jag har inte mer muskler än så. Lår/hamstring tappar definition på den vikten med. 43 är min idealvikt där jag känner mig perfekt (tidigare 42 men har aningens mer muskler nu+ att rumpan ser bättre ut på 43.

Men jag äter ändå ganska mycket 2000 kcal som standard Vilket förmodligen är mer än många betydligt större kvinnor äter. 

Jag kanske har en ätstörning, men jag svälter mig inte. Tidigare när jag var singel var det så sorgligt att äta ensam så då brukade jag köra dagens näring i tre 650 ca kcals shakes där jag inte brydde mig om smaken. Kunde köra
tonfisk och grovt bröd (fibrer), vasslepulver, vitamin/minrral tillskott i apelsinjuice, mjölk eller vatten....det var väl ganska ätstörning men näringsberäknat och inte snålt näringsmässigt. Nu lagar jag för jag är inte singel längre :)

Tycker det låter mer sunt än att vara överviktig som de flesta är idag. Dessutom verkar du äta bra.

Frågan är bara var man hittar fler som dig ?   :)

Haha tack. Jag är faktiskt ganska duktig på kost och träning. Jag har hjälpt min man att gå ner från 135 till 100 på lite under 2 år. Mage borta, ingen pre-diabetes längre, starkare (han var stark sen tidigare men bara i överkroppen eftersom han sporadiskt tränade 3 övningar på gymmet, bänkpress, latsdrag och bicepscurl som han tycker är roliga och inget annat än det..) mycket bättre kondition.