Våga ge upp amningen?

Nej, inte helt, men jag tror det finns många delar av det. En väldigt traumatisk förlossning, dödsfall i familjen samtidigt som gjorde att jag var helt mentalt förstörd första tiden och bara grät och att jag och bebin inte helt matchade fysiskt. 

Jag ser bara att för MIG hade det bästa varit att få släppa det, inte problemsöka in absurdum som jag gjorde. Dvs inte ge amningen så himla stor vilt som det blev utan få känna att den bara var EN del av föräldraskapet. Nu blev den liksom en så stor grej att om man inte fick till den så var resten också värdelöst. Och det är den ju trots allt inte, men det vsr så det kändes när den blev framställd som en så otroligt livsavgörande sak.

Snälla ts, grattis till din underbara dotter. I egenskap av barnmorska, och 4barnsmamma som alla växt upp utan bröstmjölk, vill jag säga : strunta i amningen o stressen det ger dig. På riktigt! Lyssna på dig själv o ert välmående. Moderskap är sååå mycket mer än amning. Huvudsaken man hittar ett system för just er lilla familj så alla mår bra. Att barn som växt upp på ersättning skulle vara sjukare - tror nog det beror på andra faktorer. Mina var friskast i alla dagis- och skolgrupper. Nu vuxna o ännu friska.
Låt dig inte påverkas negativt av allas ojande o förmaningar, utan ta ert beslut o stå bakom det, du behöver inte förklara dig till höger o vänster. Säg bara att du är nöjd såhär. Dessutom...hon har ju fått bm 8veckor vilket är super. Sköt om er. O åt er, som muttrar över hur en barnmorska kan säga såhär, kan jag säga att efter 23år är jag den som stöttar dom som bestämmer sig för flaskmatning. O kan jag trösta ens 1 i året är jag nöjd. Därmed inte sagt, att jag inte tycker amning är bra, NÄR DET LYCKAS.
Kram

Kan du som barnmorska ge någon förklaring till varför amning är så svårt för så många? Det borde väl vara det naturligaste i världen? Mänskligheten hade ju aldrig överlevt om inte de flesta kunnat amma, det borde vara inbyggt i våra gener tänker jag. Kan det bero på att mammor idag är stressade? Eller beror det på att vi inte längre bor i storfamiljer, där kunde unga mammor antagligen få råd och tips av äldre erfarna kvinnor? 

 

Det har jag nog inget svar på faktiskt, det funderar vi nog på ibland. Hormonella rubbningar? Mycket flyg o fläng dygnet runt ist för att varva ner i stunden? Förr, om det inte lyckades, kanske nån nära vän/släkting ammade ens barn? Nog kokades nån slags havrevätska på 50talet o gavs som "ersättning". Bröstoperationer? Pressen idag av soc.medier, vänner, mosters kusin mm, gör det inte heller lättare. O visst, babysar är väl mer stressade idag då mamman är det o svårare komma till ro. Spekulationer, funderingar....viktigast att alla familjer hittar sitt sätt o dom mår bra i sina val.

Fast är det SÅ många eller hörs de bara mer idag för att det är lättare att nå ut med det via sociala medier? Av alla jag känner var jag den enda som verkligen hade problem som inte släppte efter några veckor.

Förr fanns ju ammor också, och folk gav olika typer av mer eller mindre bra ersättning då med.

Jag kämpade med amningen i flera månader och nu i efterhand så känner jag att det är det största misstaget jag gjort som mamma än så länge (mina tvillingar är tio år). 

Hade jag fått göra om hade jag slutat efter en månad. När jag slutade med amningen kunde jag helt plötsligt känna den där himlastormande lyckan och kärleken som alla pratar om. Helt plötsligt blev det roligt och mysigt att vara förälder. Mina bebisar blev lugnare och gladare de med.

Bebisar är känsliga och tar in föräldrarnas känslostämningar och blir påverkade av det. Visst, det kanske är nyttigt med bröstmjölk men det är skadligt med ångest och stress. Skillnaden på en lugn och glad mamma är större än skillnaden mellan bröstmjölk och ersättning. 

TACK för att en barnmorska säger det!!! Hade jag vetat att amning kunde vara såhär krångligt hade jag kanske valt bort det direkt. Eftersom jag inte ammar så ofta är jag dessutom rädd för att min mjölk kommer sina snart. Jag ammar kanske 4-5 ggr per dygn, räcker det för att bibehålla mjölkproduktion? Då inte vpda brösten varje gång eftersom hon ofta somnar 😁 så en tutte kanske ammas 2-3 ggr per dygn. Är det tillräckligt för att upprätthålla en mjölkproduktion? 
 
PS tack alla andra som peppar och stöttat! 

Jag fick också mycket motstridiga råd och även direkt felaktiga. Jag hade amningsnapp med första bebisen pga blödande såriga bröstvårtor, det försvårade utdrivningen för mig ännu mer bara, med andra lyckades jag till en början ha en lite mer avslappning och tålmodig inställning och fokuserade verkligen på att bebis skulle ta rätt grepp så fick aldrig några sår. (Så om jag bara fortsätter med små förbättringar för varje barn så kanske det går att få till en smidig amning lagom till 8de barnet). Min andra började bli mer och mer otålig vid 2.5 månad fastän viktuppgången fram till dess var väldigt bra. 

Hursomhelst, när du väl bestämt dig för att sluta så påminn dig istället om att det finns massa andra val under barnets liv du kan välja att göra som kommer ha betydligt större påverkan än amningen. Du har gjort det du kunde och blicka istället framåt på en förhoppningsvis mer glad mamma och bebis istället för en förtvivlad, utmattad, slutkörd mamma som inte orkar glädjas över sitt barn för att all fokus hamnat på amningen. 

Släpp amningen om det är för jobbigt. Du behöver definitivt inte ha dåligt samvete.

Jag fick inte heller amningen att fungera. Inte med första barnet, och inte heller med andra, fastän jag var såå peppad och försökte allt med andra.

De är idag 8 och 14 år. Inga allergier, och otroligt sällan sjuka.

Planerar barn nu just. Kommer absolut försöka amma, men blir inte det till någonting så gör det ingenting.

Avslappnad inställning och mamma i balans är det allra viktigaste för barnet.

Så kan det ju vara. Ja, det fanns ju fattiga mammor förr, speciellt i Norrland, som var väldigtvfattigt, som inte hade tid att amma. De födde upp barnen på getmjölk och välling. Och överklassdamerna hade ammor.

Ja, jag tror att det alltid funnits och finns olika typer av ersättningar man gett till bebisar. Min sambo kommer från Ghana i Västafrika, och han säger stt även i byarna där människor lever väldigt spartanskt så kokar de getmjölk och någon slags välling och ger till spädbarn. Hans mamma som har fött sex barn i Ghana berättade för mig att hon alltid jobbat så mycket, så de har alltid fått ersättning också. Så nog får bebisar överallt olika former av ersättningar, kah tror snarare att det är unikt att bebisar helammas, och framförallt att de helammas länge.

Vet inte vad du menar med länge, Helamning längre än sex månader rekommenderas ju inte av vare sig WHO eller svenska myndigheter. Längre helamning än sex månader ger näringsbrist.

Gå över till ersättning och sluta amma för din egen skull. Tror ni vinner mest på att du mår bra! 
Jag kan själv så här i efterhand önska att jag gjort så med första barnet där det var kämpigt. Tror att vi båda mått bättre av det. Men inte vågade jag stå på mig då... 

Sådana här trådar oroar mig. Det är 2023 och nyblivna mammor plågar fortfarande sig själva pga amningshets. Varför?

Det finns ju massor av information på nätet om att amning visserligen är jättebra, men att man faktiskt inte ?måste? amma. Det finns hur mycket information som helst om ersättning. Det finns många kvinnor som inte ammar och lika många anledningar. 

Så var varför blir det så här? Varför sitter nyblivna mammor och gråter och förstör den första bebistiden helt i onödan? Läser de bara det amningsmaffian skriver och inget annat? Umgås de bara med amningsfanatiker? 

Det var likadant när jag fick barn för 10 år sen. Jag trodde att vi hade kommit längre, men tydligen inte. 

När jag fick mina barn, sket jag högaktningsfullt i vad andra tyckte. (Jag delammade i sex månader, sen gick vi över helt till flaska). Jag lade mig inte heller i hur andra matar sina barn. Så vad är detta? Det finns fördelar och nackdelar med både amning och flaskmatning. Har nyblivna föräldrar missat det? 

Ja, det kan ta lite tid att få amningen att fungera. Ja, det finns hjälp att få. Men INGEN nybliven mamma borde behöva hamna i situationen att amningen ger henne ångest i vecka efter vecka, månad efter månad. INGEN borde behöva känna att hon gör fel som inte ammar. Ta del av information från olika håll och strunta i vad andra tycker! Så får ni en gladare bebistid.

 

Ser att det kommit svar i tråden på senaste, vad kul! Nu är alltså min dotter snart 4 månader och hur har det gått med amningen.. jo jag har fortsatt att delamma. Men nu på senaste vill hon inte ha bröstet knappt längre, jag "lyckas" amma henne 1- 2 ggr per dag om jag har tur. Resten är ersättning. Känner mig trygg med att min bebbe inte kommer få bröstmjölk i 6 månader, då jag rådfrågade en bm jag känner som inte tyckte jag skulle börja hålla på och pumpa i det här läget. Hon har fått bröstmjölk i över tre månader av sitt liv, hon växer så det knakar och har aldrig varit sjuk såhär långt. Har läst på väldigt mycket nu och är nöjd med så som det är. 

Till tvillingmorsan: jag umgås inte med några fanatiker alls, men faktum är att svenska sjukvården ger en bild av att bröstmjölk är i princip flytande guld och att man "ska" kämpa med amningen. Jag tycker inte det är konstigt att vilja ge sitt barn det bästa? Dock när jag läst på så verkar det ju svårt att vara säker på att det de facto är bröstmjölken och inte andra omständigheter som gör att man ser skillnader mellan de som dricker bröstmjölk och de som får ersättning. Men jag har också lyssnat till agnes wold som är immunolog och som menar att skillnaderna är så små och att i ett land som Sverige där vi har fint vatten så spelar det i princip ingen roll om man ammar eller inte. När jag skrev detta inlägget mådde jag superdåligt av hormoner, sömnbrist och allt vad det innebär med att vara ny förälder. 
Lycka till med amningen alla ni andra!

Självklart vill man ge sitt barn det bästa. Men det ska också fungera. Och det är känt sedan länge att ersättning är ett fullgott alternativ till amning i länder som Sverige.

Ändå fortsätter kvinnor att plåga sig själva och känna sig som dåliga mammor för att de inte kan eller vill amma. Eller inte pallar att fortsätta med amningen. Helt i onödan. Det är så synd!

Jag fortsatte delamma trots en del strul, men för det mesta fungerade det. Annars hade jag lagt av. Det viktigaste är att barnen får mat och att man ORKAR vara mamma, i mitt fall tvillingmamma.

Kanske har vi olika erfarenheter av MVC och BVC. Jag blev inte alls bemött med någon amningshets, kanske för att jag väntade tvillingar? Flera verkade positivt överraskade över att jag ville amma (många tvillingföräldrar flaskmatar), men jag kände aldrig någon press. Andra mammor jag har pratat med, verkar ibland ha råkat ut för predikande barnmorskor, men då har det handlat om enstaka fall. Annars verkar amningshetsen främst komma från andra håll, från delar av allmänheten och samt nätet.

Vad bra att det känns bättre för dig nu. Fortsatt lycka till dig och bebben!