Som priset på ersättning blir högre och högre hade jag fasen försökt allt i min makt att få amningen att funka // 
De som matar med flaska ger ju oftast inte barnet samma mysiga närhet som det får vid amningen. Den mysiga hud mot hudkontakten i matsituationen tror jag är viktig.
Sen får ju barnet viktiga antikroppar från mjölken. Och självklart är det bättre med färsk mjölk gjord för människobarn än torkad komjölk med tillsatt näring?
Så det finns stora fördelar. Jag kämpade för att amma mina tvillingar åtminstone delvis i sex månader var min plan, men det blev åtta månader.
Jag hade ingen plåga av det men det tog ju oerhört mycket tid.
Om man mår dåligt av det förstår jag det är värre. Det finns väl en punkt då det är bättre att sluta antar jag.
Ibland fick jag mjölkstockning, det är inte trevligt. Det avhjälptes dock snabbt av följande fyra åtgärder.
Se till att aldrig frysa om brösten
Varma duschar
Fetvadd i BHn
Bröstmassage som min man gjorde åt mig, den var supereffektiv,vet inte varför det inte pratas mer om detta. Detta gör man med kor som får juverinflammation, min man gjorde samma med mina bröst, funkade utmärkt.
Jag tror amning är det bästa för barnet rent näringsmässigt men det finns ju 100 andra saker som är bättre eller sämre för ett barn under dennes uppväxt. Många hakar upp sig på amning (inkl jag själv när det var aktuellt) men sedan finns det gott om helammande barn i min umgängeskrets som äter mycket halvfabrikat, mycket skärmtid osv, där man gör massa andra mindre optimala val.
Om du vet att du vill ge upp amningen så gör det. Min första tid med båda barnen är helt förstörd av min desperation av att helamma till vilket pris som helst. Jag njöt nästan aldrig av bebistiden och mådde skit. När jag till slut gav upp (omkring 3 månader för andra barnet) följes tiden av ångest av att jag gav upp när så många andra lyckas. Nu några år senare kan jag tänka lite klarare och inser att jag har många fler val att göra under kommande åren som påverkar mina barn och amningen är bara ett av dessa. Så man ska inte lägga för stor vikt vid det.
Jag tycker amning ska vara förstahandsvalet men man ska inte ta ut sig själv helt och jag tycker inte det är värt det till vilket pris som helst.
Jag tycker det borde erbjudas mer hjälp för kvinnor som har problem med amning men också prata om riskerna när det faktiskt inte funkar (dvs att hamna i en depression , svårare att knyta an till barnet osv) och att det inte ska ske till vilket pris som helst.
Men jag tycker inte man ska bortse från den forskning som finns bara för att mammor kan må dålig över det.
Det är ju lite som att neka att mycket halvfabrikat är dåligt för barnen för mammor riskerar att må dåligt när de inte klarar av att ge ett bättre alternativ. Jag tycker det är bra att sträva mot att ge sitt barn det bästa alternativet även om skillnaderna är små men alternativen är ju inte samma för alla.
Alla som kämpar med amning misslyckas ju inte (som jag tex gjorde) och för många är ju det värt att kämpa för. Jag tycker absolut inte man ska anklaga någon som bestämt sig för att sluta men tycker också man ska uppmuntra mammor som vill amma att försöka, ibland behöver vissa bara lite uppmuntran i svaga stunder.
Jag försöker ju i och för sig att undvika att ge mina barn industrialiserade och konstgjorda ämnen, så mycket det går. MEN det är ju bra att det finns tillägg av hög kvalitet! Mina tvillingar blev koppmatade med tillägg på BB. Sen när vi kom hem helammande vi i fyra veckor, sen fick de en kvällsflaska med tillägg för att sova bättre. Mina tvillingar var för tidigt födda och små, då är det extra viktigt med modersmjölken, eftersom mammans kropp producerar en mjölk med proportioner som är perfekta för just det lilla för tidigt födda barnet. De som inte kunde amma på neo fick donerad bröstmjölk av det skälet.
Sen är det ju inte alltid säkert att bröstmjölken är näringsrik. Det kan säkert vara så att tillägg kan vara bättre i vissa fall, då den är berikad med all näring barnet behöver. Om mamman inte har en god näringsstatus så kan ju inte bröstmjölken hålla toppkvalitet, det säger sig självt. Tex har många mammor brist på vitamin D och då finns det inget vitamin D i bröstmjölken. Så jag tror inte att bröstmjölken alltid är bäst, man får se till helheten och fatta sina egna beslut. Och stå för dem.
Amning är krävande och tar tid, jag hade aldrig fixat att amma tvillingarna om inte pappan ställt upp helhjärtat. De första fyra veckorna hemma efter neo så koncentrerade tvillingarna och jag oss helt på att amma och sova. Pappan bytte blöjor, lagade mat, städade och tvättade. Tack vare tiden på neo, tio dagar, fick jag också förstklassig hjälp av barnmorskor där att komma igång med amningen, det var inte så lätt, tvillingarna var små och trötta och hade svårt att komma igång med att suga. Jag fick kombinera koppmatning och tillägg på neo.
En fördel med amning är att man får vackrare tänder. Tack vare en mer naturlig mun och gomträning så får tänderna en bättre placering i munnen. Jag läste detta någonstans när jag var gravid och för oss stämde det. Både pappan och jag har fula tänder , trots tandställningen vi hade som små. Vi blev väldigt lite ammade båda två. Och båda våra tvillingar som delammade i åtta månader, har fått perfekta tänder som sitter perfekt.
Idag tillsätts fiskolja till ersättningen , det gjorde man inte när mina åt tillägg. Fiskoljan är viktig för hjärnans utveckling. Om mamman inte äter fisk regelbundet kan det därmed idag vara en fördel med ersättningen. Kanske är det bästa egentligen att kombinera ersättning och amning? Mina tvillingar har inga allergier eller andra problem, trots att de utsattes för både kejsarsnitt och tillägg redan på BB.
Tillägg är dock mer svårsmält och många barn blir idag förstoppade redan som bebisar, härmar modersmjölk bättre , bättre för magen. Man får väga för och emot och bestämma själv. Men om det gör ont och inte funkar borde man väl få hjälp av någon? Vet inte vem som kan hjälpa till, jag fick ju min amningsutbildning, väldigt grundligt , på neonatalavdelningen.
Jag tänker bara att tandanlagen väl redan utvecklats i magen? Och att bröst ser så himla olika ut så barns munnar har olika att jobba med.
Jag gillar evidens och studier själv, men det är också att jag reagerar rätt taggigt mot allt som tillskrivs amning mer på känsla, eftersom jag sabbade hela den första tiden med mitt barn i en extrem amningshets för att alla sa till mig hur illa jag skulle göra mitt barn om hen inte ammade, men ingen kunde visa på mer än känsloargument i princip (vilket ju räckte på mig där och då i det sköra tillstånd jag var). Och det vill jag inte ge nån annan mamma.
Råkade skicka innan jag skrev klart?
Men i min värld är det optimala att alla som vill amma lyckas få igång amningen, med all hjälp som behövs, och de som inte vill/kan amma får sluta utan att känna sig misslyckade eller sämre som mammor.
För mig är det inte det optimala att normalisera att ersättning och amning är exakt lika bra och att det kvittar vilket man väljer. Som sagt, så länge man vill amma tycker jag det bästa vore om man kunde få hjälp att lyckas med det.
Jag tror det är svårt att göra tillförlitliga vetenskapliga studier på amning eftersom det vore oetiskt att lotta ut en kontrollgrupp och en försöksgrupp. Men jag tror inte skillnaderna är så stora där man har tillgång till rent vatten.
Jag tror också att ens känsla av misslyckande ligger mycket hos en själv också, det är så himla känsligt framförallt när man precis är nybliven mamma och alla hormoner sprutar överallt.
Jag har läst lite olika studier och bland annat har jag läst att immunförsvaret är bättre hos ammade barn under amning och en period efter (men inte att det hjälper hela livet) och också läst att det inte finns några belägg för mindre allergier. Ändå var jag helt knäckt över amningen medan jag tex inte hade blivit i närheten så knäckt om jag gav mina barn mamma scans köttbullar eller fiskpinnar 3 ggr i veckan i 5 år trots att jag tror det är betydligt sämre med halvfabrikat än skillnaden mellan ersättning och amning.
Jag gick igenom samma sak (minus ammingsmottagningar för jag hänvisades bara till facebookgruppen där man kunde kontakta stödmammor och jag tyckte tyvärr inte det hjälpte). Men för mig hade det känts sämre om jag redan på bb fick höra att vissa kan inte amma och då behöver man försöka så mycket om det inte går. Men jag håller med om att man inte ska låta en misslyckad amning förstöra hela bebistiden.
Önskar bara det forskades mer i varför vissa har svårt och andra inte och att man kom på metoder att hjälpa de som behöver hjälp. I mitt fall fick jag istället höra att jag nog inte har tillräckligt med mjölk, att vissa inte kan amma osv, att det är lika bra med ersättning, istället för att utreda varför amningen inte funkade för just mig och hur jag kunde fixa det.
Det kan ju vara så att just ens bebis och ens bröst inte är helt kompatibla fysiskt med tänker jag. Och att det bara inte funkar. Genom historien harju inte alla kunnat amma, det är inget nytt. Finns väl bevis på ersättningsflaskor av typ ben?
Jag hade blivit så mycket lugnare om jag bara fått någon trygg och erfaren som sa till mig att det faktiskt inte alltid går och att det är okej idag med de alternativ vi har.
Jag kände mig som världens sämsta mamma till mitt barn, som att vi var helt defekta, som att jag var kass om jag inte fick till det, kosta vad det kosta vill för oss båda. Och det kan inte heller vara rätt utfall?
.
Jag kan hålla med här, jag tyckte inte amningsgrupperna hjälpte ett dugg och jag tyckte att många utsatte sig för mer än jag hade mäktat med för att få till amningen, som att pumpa varannan timme dygnet runt i flera veckor/månader pga infektioner/antibiotika osv.
Det jag menar är ju att det borde läggas mer resurser på att forska och förstå orsakerna bakom och hitta lösningar ur ett större perspektiv, än att varje individ som har svårt för amningen ska utsätta sig själv för ett rent helvete.
Det finns ju väldigt mycket där ev lösningar på problemet skiljer mellan olika individer, det innebär inte att det inte går att hitta lösningar, med mer kunskap.
Vet du varför amningen inte funkade för just dig?
I mina ögon är amningen ett stort problem för många kvinnor och för mig är inte lösningen att bara konstatera att så många inte kan amma. Jag hade en fungerande amning med andra barnet i 3 månader för att barnet sedan började vägra kvällsamning i flera timmar och sedan gick ner i vikt och helvetet med tilläggsmatning / pumpning / kamp tillbaka till helamning började. Från BVC fick jag höra att min mjölk inte var fet nog, att jag inte hade tillräckligt med mjölk, att vissa bara inte kan amma, trots att det gick bra i början. Jag fick själv sitta och i princip doktorera i ämnet för att hitta vad det kan bero på.
Nej, inte helt, men jag tror det finns många delar av det. En väldigt traumatisk förlossning, dödsfall i familjen samtidigt som gjorde att jag var helt mentalt förstörd första tiden och bara grät och att jag och bebin inte helt matchade fysiskt.
Jag ser bara att för MIG hade det bästa varit att få släppa det, inte problemsöka in absurdum som jag gjorde. Dvs inte ge amningen så himla stor vilt som det blev utan få känna att den bara var EN del av föräldraskapet. Nu blev den liksom en så stor grej att om man inte fick till den så var resten också värdelöst. Och det är den ju trots allt inte, men det vsr så det kändes när den blev framställd som en så otroligt livsavgörande sak.
Kan du som barnmorska ge någon förklaring till varför amning är så svårt för så många? Det borde väl vara det naturligaste i världen? Mänskligheten hade ju aldrig överlevt om inte de flesta kunnat amma, det borde vara inbyggt i våra gener tänker jag. Kan det bero på att mammor idag är stressade? Eller beror det på att vi inte längre bor i storfamiljer, där kunde unga mammor antagligen få råd och tips av äldre erfarna kvinnor?