Symptom på glutenallergi?

Varför skulle det vara svårt att återinföra vete i kosten?

Testerna är inte trovärdiga, och DNA-testet som egentligen är det enda man numera har att gå efter när det gäller gluten är inte beroende av om du ätit gluten eller ej. Har man en pågående inflammation i tarmen pga den autoimmuna reaktionen så kan man se den flera månader efter att man uteslutit gluten också för den delen. De kan mäta inflammationsvärdet och därigenom kunna tolka om man ev har celiaki eller ej. Min dotter hade tex fortfarande förhöjda värden trots att det vid testets tillfälle var 3 månader sedan vi slutade med gluten.

Så det stämmer inte riktigt att man inte får utesluta gluten. Det enda som kan hända är att risken ökar något för att det vanliga glutentestet inte visar något, men med tanke på hur osäkert det testet är och hur stor risken är att det inte visar något annars heller så känns det bara löjligt att dra upp det som ett argument att man inte får utesluta gluten... förmodligen kommer man övergå allt mer till andra tester för att kunna utesluta celiaki, som tex mäta graden av inflammation i kroppen, DNA-test och/eller andra värden.

Nja, skulle inte säga att veteallergi är värre faktiskt... ja visst det är ju de klassiska allergiska reaktioner och om man har en mycket extrem och kraftig allergi så kan det ju orsaka allvarliga svårigheter som tex då att det sätter sig på andningen. Men det är ju samma sak som med nötter, eller allergi mot katter, eller vad som helst. Dessutom växer det som sagt vanligtvis bort.

Celiaki gör ju istället att hela kroppen långsamt bryts sönder inifrån om man fortsätter och fortsätter att mata på med gluten, och i ett långt gånget skede blir symptomen i princip likadana som vid cancer, eller som vid aids eller hepatit C. Immunförsvaret blir obefintligt till slut. Vi trodde ju att vår dotter hade fått leukemi när hon var som sämst Men då var det "bara" gluten som var problemet! Det är verkligen helt sjukt egentligen, men så illa kan det faktiskt bli... skillnaden är att det tar flera flera år för de allra flesta innan kroppen hunnit brytas ner så pass att det märks så tydligt och så att barnet verkligen blir riktigt sjukt. Fortfarande är det inte i samband med själva intaget av gluten (dock kräktes vår dotter några gånger i samband med överdos av gluten, tex när det var kalas med mycket tårta etc och så kanske pasta till middag) utan det är själva allmäntillståndet hos barnet som försämras.

Vad jag har läst är det DNA-proverna som är osäkra. Min son gjorde biopsi för knappt ett år sedan, och vi fick inte utesluta gluten innan. Min dotter uteslöt gluten innan, så hon fick inte göra biopsi uta att återinföra gluten i minst 3 månader innan - vilket inte var möjligt så den utredningen uteblev. 

Jag är inte ensa om denna upplevelse, celiakiföreningen går ut med samma info. 

Undrar fortfarande vad du menar med "inte möjligt"?

Vad för info går celiakiföreningen ut med? Att testerna är stensäkra bara man äter gluten? Tvivlar starkt.

DNA-proverna visar med 100% säkerhet om du öht har anlag för att alls kunna utveckla celaki eller ej. Ca 50% av Sveriges befolkning antas idag ha de anlagen. I kombination med upplevda symptom man man med mycket stor säkerhet säga om det rör sig om celaki om man får ett positivt svar på DNA-testet. Kallar du det osäkert?

Man kan ju givetvis vara en av dessa 50% som har anlagen, men som inte utvecklat celiaki ändå (kanske aldrig någonsin, eller kanske det sker om 20 år, vem vet) men då har man ju heller inga symptom och mår förstås bra, så då finns ju inget att utreda. Men har man anlagen och man har symptomen så är ju diagnosen fullkomligt solklar.

Det gastro och celiakiföreningen säger är att gastroskopi är det so behövs för att sätta diagnos. Om man äter gluten och man får ett negativt test med gastro är sannolikheten mycket liten att det ändå skulle vara celiaki. Däremot om man utesluter gluten innan är den risken påtaglig.

Hur kan du säga att ett test som ger 50% utslag för en sjukdom som bara finns hos 20% av befolkningen är säker? Det är mer än hälften av alla som får positivt utslag på testet so INTE har sjuksomen. Och symtomen är ju ofta diffusa och de kan variera enormt.  

Indikation för att ta DNA-tet
För att utesluta celiaki i osäkra fall.
För att uppskatta risken att insjukna i celiaki hos symptomfria personer med förhöjd risk, så som nära
släktingar till celiakipatienter, insulindiabetiker, personer med Sjögrens syndrom eller Basedows sjukdom
samt personer med IgA brist.
http://www.yhtyneetlaboratoriot.fi/attachments/platform/directories/1139818972_403_e448/assets/Celiaki_20100122.pdf

Således inte för att ställa diagnos.

Här kan man läsa ett blogginlägg från en person som tagit ett sådant test:  
http://www.ursprungsliv.nu/2012/12/glutenintolerans-och-dna-test/

 

Du läser ju inte ens vad jag skriver, du gör ju helt egna tolkningar! Läs om så ser du att jag skrivit exakt det du citerar med utifrån vår situation. Jag lever liksom mitt i det. De har vägrat göra gastro på min dotter, det är en mycket obehaglig undersökning som de in i det längsta undviker om det är möjligt att ställa diagnos på andra sätt.

Du undviker däremot att svara på min fråga till dig, utan snurrar istället in dig i en massa fakta du inte ens själv tycks fatta, som om jag inte redan vet exakt hur det aktuella läget ser ut just nu när det gäller celiaki!? Haha

Varför är det svårt att återinföra vete?

För att det är svårt att äta något man reagerar på oavsett om det är genom allergi eller celiaki. När man utesluter det ur kosten blir man ofta mer känslig mot reaktionen. Jag har själv sett det hos min sädesslagsallergiska dotter och känt det tydligt hos mig själv med ett annat födoämne. 

Min son genomgick gastro och det är B-S att det är något man måste undvika i det längsta. Söva- undersöka - klart. Så länge barnet inte reagerar mot sövning så klart, då får man ju tänka i andra banor. 

Jo jag förstår vad du skriver, och det är inte samma som det står i länkarna. Du säger att DNA-testet utesluter 100%-ign när det är negativt medans de som tar testen säger att det är 92%-ig säkerhet. DVS det finns en liten grupp som har celiaki trots negativa svar med DNA-test. DNA_test är bara en vägledning för om man ska gå vidare med gastro eller inte, så står det i länken.  

Hej igen!
Det var ett tag sedan, så jag tänkte återkomma med vår historia igen. Vår pojke (10 år) är sedan snart ett par månader helt underbart bra. Han tålde som bebis och småbarn inte mjölkprotein på molekylnivå.

Genom stram uteslutning av mjölk, gluten och vete har han blivit mycket bättre i kroppen och fungerar nu helt normalt med att "känna" när han behöver gå på toaletten. Inga nerbajsade byxor och förtvivlan längre. Han är helt enkelt veteallergiker och så känslig så han kan inte ens äta vetestärkelse som vanligtvis finns i "gluten/mjölfria alternativ". Men mjölk, yoghurt, mjölkglass är inga problem längre och som sagt; Veteallergi kan man troligtvis växa ifrån medans glutenallergi är livslångt.

Jag önskar er alla lycka till och mitt bästa råd är att noggrant skriva ner allt som barnet får i sig (även hos släktingar och kompisar) samt tjata, tjata och tjata på läkaren att få hjälp. Vi har hållit på i 10 år och livet är himmelskt jämfört med plågan för barnet att bajsa ner sig utan att kunna rå för det och den ständiga stressen som det skapar för hela familjen.

Jag håller tummarna att ni också får klarhet i bekymmerna.
Kram Jojokaka

Fast när man tar blodprov för glutenintolerans är det ju flera faktorer man ser till. För det första tar man ett prov för att se om det finns antikroppar mot gluten i blodet. Sedan tar man ett till prov för att se att patienten har normalt IgA-värde, dvs har förmågan att utveckla antikroppar mot gluten (en liten del av befolkningen saknar detta, därav osäkerheten med t ex apotekets självtest). Dessutom kollar man blodstatus, B12, järn och folat. Om allt detta är normalt så är det ju rimligtvis ytterst liten sannolikhet att patienten skulle vara glutenintolerant med skadad tunntarm som följd. Om man vill gå lite längre kan man kolla CRP också (inflammationsindikator).

Om det var så pass otillförlitligt att dra en slutsats utifrån det ovan så skulle man ju knappast ens bemöda sig att ta blodprov. Då kunde man lika gärna skicka alla med minsta magproblem till gastroskopi direkt.

Sen kommer det alltid finnas en och annan som påstår att de minsann inte fick utslag på något som helst prov.

Det är min tolkning av det hela.