Någon mer med prematurfödda barn..

Håller med dej om att prata är nog ända sättet. Jag har fått problem med maten för tyckte tiden på neo va så jobbig så orkade inte att äta så nu har de blivit likadant när vi är hemma. Magen har vant sig vid 1 mål om dagen.
Så kommer bli psykolog här oxå tror jag.

Hej, grattis till tjejen. Va läskigt att de höll på att lossna men skönt att allt gått bra =)
Vad är känguru? =$
Jag tyckte de va jobbigt med hennes andning i början ochva och kolla henne hela tiden. Men de har släppt nu helt. Och hon är 2,5 mån men trodde jag skulle va mer och kolla henne.
Ja de va hur underbart som helst att få ta vangen och gå ut och gå.. dom första veckorna fick vi bara gå runt sjukhuset men sen när man fick åka hem och gå runt i mataffären och ha en vagn med sig va hur underbart som helst.

Min lilla tjej är oxå vårat första och känner samma som dej att jag int vet om jag vågar skaffa fler.. Jag vill jätte gärna men tänk om de blir NEO igen.. eller att h*n födds för tidigt och de blir annat..
Mycke tankar som snurrar.

Jag frågade läkare på spec MVC vid ett av mina återbesök om hur de såg på att jag i framtiden skaffade barn igen. Jag hade en allvarlig preeklampsi, men inte värre, så jag blev inte rekomenderad att inte skaffa barn igen. Det finns kvinnor som blir rekomenderade att inte skaffa barn igen.

Jag har varit medveten om risken för preeklampsi när jag gått in för att skaffa ett till barn. Jag har har hört olika siffror. Mellan 50-75% ökad risk, men senare i graviditeten och oftast i lättare form.

Jag är nu gravid och har under graviditeten gått på täta kontroller. Jag trodde att jag skulle bli mer orolig, men visst har jag hela tiden i stort sätt, haft funderingar kring om jag skulle bli sjuk igen. Så jag ställde in mig på att bli sjuk. Men det blev jag inte. Jag har kommit till v 39!! Jag är jätte förvånad och glad över att jag kommit så långt.

Nu åker jag fram och tillbaka till spec MVC. Trycket är lite högt och jag har 1+ på protein, men annars är allt bra. De vill inte att jag går över tiden och bebisen och livmoderhalsen verkar vilja ta det lugnt ett tag till, så vi får se. Igång sättning eller snitt.

Jag tycker att man måste ta sig en riktig funderare innan man skaffar sig ett till barn, när man varit så sjuk. Organen kan ta stryk och jag måste ju hålla i många år till när jag nu är mamma. Jag känner stor tilltro till sjukvården. Skulle de ha avrått mig att skaffa barn, så hade jag inte gjort det. Kontrollen runt mig under denna graviditet har varit helt annorlunda mot den förra (då vi inte visste att jag skulle bli sjuk).

Till mej sa dom oxå att de inte är någon fara att skaffa fler barn.. att jag inte ska va rädd för de för de är sällan de återkommer.
Och dom har sagt till mej att de blir tätare kontroller efter v20 om jag vill ha fler barn.

Va kul att du är gravid.. snart dax då =)
Ja de är nog bra om man tar en funderare.. Jag vill jätte gärna ha barn igen och inte för stor åldersskillnad men samtidigt så har de vart en jobbig start trots att hon inte va sjuk men att inte få ta hand om sitt barn på sitt sätt va jobbigt.

Skönt att du inte har blivit sjuk än =) Hoppas de fortsätter så tills h*n tittar ut som borde bli vilken dag som helst =)

Hihi, Kängurumetoden, trodde alla med prematurer haft med den att göra. På akademiska i Uppsala vårdar man sina barn så om det går. Man har dem hud mot hud så mkt som möjligt och så har man som en tubtopp på sig så att bebben sitter fast :)
Vi sov så också, med henne i grodställning på bröstet.
Vad bra att du inte känt det där galna behovet att kolla andning hela tiden. MIn tjej är nu 8 mån okorr o jag kollar fortfarande fast inte lika ofta.
Jag kommer ihåg NEO-tiden hur bra som helst, varje dag nästan. Känslan hur man mådde där sköljer över en ibland o man känner den där panikkänslan.
BVC sköterskan tipsade mig om att gå till psykolog men har ej fått tummen ur. Funderar på om jag ska ta det när/om man blir gravid igen.
liji77 vad otroligt modig du är som vågat vara gravid igen och GRATTIS att du komit så långt!
Nu ska jag gå med i den där facebookgruppen :)

Jag är kanske lite pucko men fattar inte hur man går med i gruppen..hittar inte någon grupp, bara din personliga sida.

sök på sabina håkansson (min son ligger i babygymmet) så bli vän med mig så bjuder jag in:)

Mina pojkar kom i vecka 34 + 3 Sami vägde 1875g var 43cm Simo 2035g och 45cm.

Dom höll på och komma redan i vecka 28 åkte då ambulans till ryhov i jönköping från värnamos förlossning alla trodde att dom skulle komma redan då neo förbrede sig på tvillingar vecka 28 men det lyckades stoppas med två dagars dropp och bricanyl efter det flyttades jag upp till bb avd. fick bricanyl dagligen och även 4 adalat tabletter om dagen. V 29 stannade det av lite så pga att jag mådde psykiskt dåligt (min mamma blev allvarligt sjuk under min graviditet) fick jag åka hem men det blev inte långvarigt efter någon dag var jag tillbaka återingen dropp i 2 dygn och dagliga bricanyl, adalat åt jag även under hem gången. Så i mer än 6 veckor hade jag 23 timmar säng läge fick bara gå på toaletten.

Dagen det väl hände gick det fort. Den natten kände jag inget blev förvånad när vattnet gick, trots att jag inga värkar hade bad jag min sambo åka upp. För ctgn visade att jag hade täta värkar men det hade jag haft hela tiden så jag trodde inget skulle hända. Men när Stefan kom in i förlossningsrummet satte det igång på allvar var utan att veta det helt öppen och så var både ute på en halvtimme.

Simo tv 2 kom ut på en krystvär kände inte ens något han bara flög ut och hade navelsträng runt halsen så det gjorde att han behövde andningshjälp i några timmar. Och Sami hade lite gulsot så han fick sola. Så på några dagar slapp dom kuvös. Behövde aldrig värmebädd och fick vara inne i vårat rum på neonatal. Efter två veckor åkte vi hem och hade neo hemvård i två veckor.

Jag blev redan under graviditeten rätt nere pga det med min mamma, var rätt ensam från att förut varit mina föräldrars flicka till att ligga först ensam i ett rum och sen med massa främlingar tog på psyket. Men visst fick jag även vänner för livet. Men alla åkte en efter en även där. Jag tyckte neonatal både var possitivt och negativt det possitiva är att man får en bra start man kan verkligen förbreda sig och fråga och få hjälp det negativa är den ständiga oron som aldrig försvinner inte ens när man kommer hem.

Har hört från andra att prematurer hamnar lite efter mina pojkar är imorgon 3 månader nästan ikapp vikt kurvan. Redan innan deras riktiga beräknade datum kunde dom vända sig och dom äter väldigt mkt för sin ålder och sover nätterna sen någon vecka tillbaka, misstänker även tänder på väg. Så vi har haft tur förutom en jobbig förkylning vilket gjorde mig livrädd.

Samisimo: Jag tror att man som förälder alltid kommer att få brottas med en stark oro för sina barn. Om man sedan har börjat resan väldigt krokig, med många dalar som kantats med oro, då är det ju inte konstigt att man har arbetet upp en kännslig oros nerv.

Själv har jag arbetat med att inte låta oron ta över. Min son är nu 2,5 år. Sakta men säkert har jag kunnat se att han inte är liten och skör längre, utan en stark liten grabb, som alla andra.

Man får nog räkna med att ens prematura barn är lite sent i något fall, men så klart är alla barn unika. Det viktiga, som du säkert redan har lärt dig, är att om du ska jämföra så är det i sådant fall med barnets egna kurva och ingen annans.

samismo: har du facebook?

Det låter skönt och höra att man kommer kunna bearbeta det. Och skönt och veta att andra känner likadant.

Ja jag har facebook. Satu Valkama

Hej,
sonen föddes i v 35 2990 vägde han & var 50 lång =)
Stannade på sjukhuset 2 nätter & fick sedan åka hem. Förstår på de inlägg jag läst att vi haft ganska tur. Men man oroas & bevakar varje utvecklingssteg. Idag är han 11 månader! Tiden går fort =) Han går redan & babblar hela dagarna=)) Det är nästan skönt ibland att man kan ge honom det där 5 veckorna när han halkat efter i något & hitintills har det räck. Någon annan som är lite nojig där?
Mitt vatten gick & de bestämmde sig för att hjälp till på traven när hans hjärt kurva gick ner. Sen kom sonen ut i raket fart (efter en kvart på förlossnings bordet) Han började att amma direkt=) Han föddes med en äkta knut vilket har gjort att vi är tacksamma för den tidiga nedkomsten. 

Jag tror nog att alla är nojiga över sitt barns utveckling, men vi föräldrar till prematura barn nojar nog lite extra. Jag har alltid varit mycket noga med att informera dagis att sonen är prematur, så de inte ska ställa så hårda krav på honom och det gör de ju inte, så det är nog min största noja. Att omgivningen ska ställa för hårda krav. Eller inte förstå vad det innebär att vara prematur.

När sonen gjorde sina rutin kontroller i utveckling på BVC då kallades han när han var okorrigerat ex 3 mån osv. På alla dessa kontroller så låga han efter, eller klarade inte alls. Det kändes ju inte så kul, men jag var helt införstådd med att det skulle vara så i början. Sedan blev han kallad på någon extra kontroll i korrigerat datum och då gick det kalant.

Jag har tänkt att försöka ha is i magen och vänta ut sonen om jag nu skulle misstänka att något inte utvecklades i den tackt som är normalt. Men där är det så svårt, för vad är normalt och normalt sent?

Han har en storebror som fyllde 2år i november. En vecka innan jul fick han diagnosen atypisk autism. Vi har inte det i släkten & storebror föddes precis på dagen.Därav extra noja:/
Men lillebror hänger med i svängarna:)

Min tös föddes i V34+0 och vägde 1900g och var 44cm lång,jag fick havandeskapsförgiftning som utvecklades till HELP-syndrom,dom satte igång mig 10:00 Måndag den 9/8  och hon kom ut farandes kl 18:01 samma dag, personalen på neonatalen var helt fantastiska människor, tog hand om min Ebba med mycket ömhet och känsla, födde henne på Sunderbysjukhus som ligger utanför Luleå och proffsigare personal enligt mig får man leta efter 
Ebba behövde ingen hjälp med andning endast värme dyna för att hålla värmen

Jag själv mådde piss i ca 1 1/2 vecka efter förlossning men jag tjura ihop och börja pumpa ur brösten redan på Onsdag 2 dagar efter förlossning,började amma henne på Lördagen och hon tog bröstet bra. Gick tyvärr inte upp så bra med amning så jag börja ge flaska och det mynna ut i att hon valde bort bröstet,helamma i ca 2 1/2månad

Nu är Ebba 5 mån men man märker att hon är som en 3-4 månaders bebis men det är då absolut inge jag funderar på eller är orolig över,hon är ju Ebba och fixar allt  

Hej allihopa. 

Var det någon som fick sitt barn och låg på Östra mellan Aug-Sep och den på näl mellan Sep tills November - 09?

Vi låg ju 3 veckor på östra och sen 9 på Näl  Man hann ju träffa på många föräldrar under den tiden.  

Jo, oron inför att man ska få för tidigt i en kommande graviditet också känner nog de flesta av oss igen, iaf jag... Men som ni sagt innan; prata, prata, prata så släpper det förhoppningsvis, eller så lär man sig att hantera rädslan bättre.
Jag har haft sån tur med en släkt som stått ut med mitt ältande och nojjande så för mig känns det nu som att; skulle det hända igen - då fixar vi det! Visst lär man ha skuldkänslor över både det ena och det andra, men vi har så många som gärna hjälper till när det krisar. Vi har dessutom båda två lärt oss att be om hjälp när vi behöver den (mycket tack vare NEO-vistelsen och allt som hörde till) och det känns tryggt.

Så, nu i helgen så kör vi igång bebisverkstaden igen, så får det bli som det blir! =)