Är det okey att avliva ett djur genom att skjuta det? (Husdjur som katt, hund)

Orkar inte läsa alla inlägg som du skrivit, men undrar lite om hur du tänker.
Det är ju liksom inte meningen att du själv skall skjuta ditt djur.

Nähä? jag tänker på hur de gör när de skjuter å jag är så jag känner själv efter hur ont de gör svårt å fatta eller? Jag  skulle inte be nån skjuta mitt djur oavsett. Varför är det fel på mig om jag mår dåligt av bara tanken? Jag har sagt att alla gör som de vill men jag skulle inte göra det

Jag tycker det är ok att avliva sitt djur med ett gevärr om den som sjuter är jägare och vet vad den gör, det går fort och djuret hinner inte uppfatta vad som ska hända.

en avlivning hos veterinär är inte alltid så bra heler, även de kan "missa" och behöva ladda om, om ni fattar....

Min hund fick lida fruktansvärt vid avlivning hos veterinär, inte förrän efter sju sprutor och många kramper somnade han in, det var det värsta jag varit med om.

det finns väl inga rätt eller fel, alla känner och tycker olika, huvudsaken är väl att man känner att man gjort det bästa för sitt djur!

Ja det händer nog hos djursjukhuset oxå  men jag har väl ändå rätt å tycka det är jobbigt? Vill nån skjuta sitt djur eller be nån är det inte så jag sätter mig på tvären  utan det är upp till var å en

klart du får tycka det, jag inte skrivit nått om vad du får eller inte får tycka, eller??

Men snälla vännen vet du hur dom gör? Man skjuter djuret i huvudet så det dör på stubben!

Nej nej det blev fel jag skulle svara helt allmänt så jag ber om ursäkt de va inte ditt inlägg men min dator lever sitt eget liv då de åker iväg inlägg som ska besvaras på annan plats.

hehe ja så kan det vara =)

Jag vet inte om  du skriver för å såra mig men  jag har inte sagt nån får göra vad de vill men jag vill inte ens tänka på om de dör på stubben eller vad. Jag skulle aldrig göra så iaf.

Såra??? Nu handlar ju frågan om hur man avlivar ett skadat djur som plågas och inget annat.

Men nu låter det ju snarare mer som att du är rädd för döden och att det egentligen är själva dödandet som är emot. Alltså att djuret ska avlivas och dö och inte längre finnas efter det, och att det känns läskigt att tänka på. Men det dör ju oavsett vilken metod man använder (får man ju hoppas iaf).

Ja det är nog så jag  är rädd för mina hundar ska dö  å  ja själva dödandet är jag emot jag kanske har missuppfattat tråden? Jag vet att många tycker jag är sjuk i huvudet men jag tänker nog mer på hur de dör å de finns inte mer då ber jag om ursäkt å ska inte skriva mer här.

Klart att man är rädd för att sina djur ska dö, men eftersom det ändå kommer att hända så bör man inte förneka det och vägra tänka på hur det ska gå till den dagen det sker.
Att vara emot att djuret dör känns lite som att man har missuppfattat hur livet går till.
Och nej, man är väl inte sjuk i huvudet för att man inte vill skjuta sina egna djur den dagen de ska dö. Däremot är man väldigt trångsynt om man inte kan ta till sig andras berättelser om hur bra det faktiskt har varit och att det, i många fall, kan vara ett bättre alternativ än att gå till veterinären.

Jamen vart har jag inte tagit emot andras berättelser?  Jag har hela tiden sagt  alal gör de som de vill om du läser så ser du jag skrev så. Jag  är nog tyvärr så jag har svårt å tänka på den dan då de dör från mig men jag tror  man är så för de mesta när de gäller liv? Min rädsla kanske bygger på att jag förlorat 3 barn å lägger ner min rädsla på de här. Jo jag blev kallad sjuk för de här. Nu är jag färdig här förlåt

Jag sköt min hund och jag är ju van att både skjuta djur och slakta djur med bultpistol. Det är klart det kanske inte är det roligaste att skjuta sin hund men har slaktat annat tamt boskap också och det är väl just vid avlivandet som man lägger undan känslorna.. Jag band fast den i ett träd då den annars kan sticka men den hade så den kunde röra sig fritt inom 10 meter sen tog jag fram små bitar med kött och min hund är väldigt duktig på att sitta och kolla på mig när jag gör det och vänta tills jag säger att det är varsegod den är tränad till att sitta ligga skälla m.m men somsagt jag gav den en hel del och sen sista biten visa jag och sa sitt och så stog den och titta på mig och jag hade geväret på ryggen så la en i loppet snabbt och han är inte riktigt någon hund som har jagat så vad jag höll i handen reagera han inte så mycket på riktade 6.5:an ganska precis mellan ögonen och lite där över och han kollade på mig och han skulle ju somsagt bort så jag tryckte av och det var ett bra skott som satt mitt i och ut genom nacken sen efteråt när han låg och hade sina dödsryck så la jag undan geväret direkt även om det forsade blor ur nacken så känndes det på något sätt bra att prata med den tills jag kände att hjärtat som slog tusen slag i minuten i början slutade. sen ner i soppåse och på flak för att sen gräva en grav där alla våra generationers hundar ligger på ett ungefär så när jag sen tog ut han ur påsen och la han brevid gropen och klappade han och tog en öl och pratade ja mest för mig själv det är då det var som jobbigast. Annars så är ju själva avlivandet av djur väldigt enkelt man måste bara stänga av lite och va finns väl finare än att husse får göra det här ensam för att sedan kunna avsluta allt i sin egen takt klart sånt känns men man får helt enkelt stänga av vid avlivning sen kan man ju låta känslorna komma det är ändå inte så roligt att klappa sin nyss levande hund som sen ligger och drar dom sista rycken eller sen när man ska begrava han. Han fick dock begravas med sina första bit leksaker och ett minne ska resas över platsen givetvis. Jag tycker det är okej för att folk tar djur till veterinär men jag tycker faktist först och främst om man kan så ska djuret få dö hemma vid. Jag vill helst somna in hemma jag med och inte i nån ambulans eller på någon intensiv. borta bra men hemma bäst!