TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-09 08:05
Jag har hört talas om 2 stycken som har avlivat sina katter när de var riktigt sjuka och gamla. Genom att skjuta dem. Jag undrar vad ni tycker om det. En veterinär hade inte kunnat rädda dem!
Nu är de så här in styvfar led länge av prostatacanser å kände inte igen oss barn han led länge men dog sen. Min riktiga pappa dog i sin säng i hjärtinfarkt i sömnen...min mormor i bröstcanser å led länge oxå så ja jag vet hur de tänker å jag e ganska gammal oxå men jag vill dö på ett värdigt sätt jag har sett många dö på olika sätt även har envän som sköt sig men de vill jag inte nån ska göra
När det varit dags har jag alltid tagit mina hundar till veterinär.
Men vet man vad man gör, kan jag inte se något fel i att skjuta en hund.
När jag bodde uppe i Jämtland, hade vi en hund i grannskapet som fick tarmvred med svåra plågor, mitt i snöstorm.
Det fanns ingen chans att den skulle hunnit in till veterinären 15 mil bort, den skulle bara ha dött i plågorna.
Jag tyckte det var det enda rätta och humana att den fick dö snabbt för en kula av en jägare.
En annan var en granne som tog sin hund och jaktkamrat när han började bli gammal och skröplig, på skotern och åkte långt ut på fjället, där dom tillbringade sin sista stund vid en brasa och käkade gott kött.
Sedan sköt han sin vän som jag är säker på aldrig förstod vad som hände.
Jag kan tycka det är ett fint sätt för en gammal jakthund som älskade sitt fjäll och vidderna att få dö på.
Men som sagt, då krävs det verkligen att man vet hur man ska hantera ett vapen, jag gör inte det, så jag åker till veterinären..
För ,övrigt så anser jag att bultpistol är ett utmärkt alternativ. Dock tillkommer då den lite slabbiga avblodningen.
De e okej att e jägare skjuter.
Känner några jägare som gjort detta med sina katter och hundar, dom lider av att göra de men tycker de är bättre än att åka till veterinären. Men jakthundarna känner DIREKT på sig att de inte är en normal jakt dag, utan att de är nått skumt på g. Vet hur jobbigt de är för ägaren, deras hundar betyder allt, dom gör de verkligen inte för skojs skull!!
Lite input från en i branschen...
Lagen http://www.sjv.se/download/18.26424bf71212ecc74b080001087/2008-069.pdf säger bland annat angående huvudskott:
"10 § Hundar och katter som har fångats i fälla, har skadat sig eller av annan anledning har en kraftigt inskränkt rörelsefrihet får avlivas i enlighet med nedanstående tabell.
Hundar och katter får avlivas med kulvapen eller hagelgevär, som är tillåtna för jakt eller avlivningsändamål, i enlighet med kraven i nedanstående tabell. Djuret ska skjutas så att hjärnan träffas och skadas på ett sådant sätt att djuret omedelbart förlorar medvetandet. Medvetandet får inte återkomma. " Så - om man ska tolka lagen ordagrant betyder detta att man inte får skjuta sin hund eller katt om den inte är allvarligt skadad eller fångad i en fälla. (?)
Sen följer en tabell som säger vilken kaliber som får användas och från vilket avstånd man ska skjuta.
Angående distansavlivning står:
"12 § Enstaka förvildade, förrymda eller skadade djur, som inte är möjliga att fånga in utan att djuren åsamkas ett större lidande" ---
Sen kan jag personligen tycka att det är ok att skjuta sin hund eller katt, OM man är van att skjuta med det aktuella vapnet och INTE är skakig på handen - det FÅR bara inte inträffa att man missar!
Jag upplever att det blir mindre och mindre vanligt att folk skjuter sina egna hundar. Många (även äldre jägarfarbröder) föredrar faktiskt att komma till veterinären, och slippa göra det själva. Jag tror att förr ansågs det mer självklart att en "riktig karl" kunde fixa sånt själv, nu för tiden är man ingen mes bara för att man tar hunden till veterinär för en spruta istället.
Angående stressade/veterinärrädda hundar är ett tips att se till att hunden får en lugnande spruta så tidigt som möjligt, kanske redan ute i bilen eller på parkeringen. Ibland går det att ordna att hela avlivningen görs i bilen, om hunden känner sig trygg där. Kan man ordna med ett hembesök är det såklart ännu bättre.
Jättetråkigt för er som haft dåliga upplevelser i samband med avlivning hos veterinär, beklagar! Som alltid när man håller på med djur kan man inte till 100% förutspå reaktioner på lugnande medel och avlivningsinjektioner, men ett bra bemötande till både djur och djurägare borde man alltid kunna ge i dessa känsliga situationer. MEN, som tur är så går medicinska avlivningar väldigt lugnt och fint till i de allra flesta fall.
Hmm, vad hände med min text? Nåja, hoppas det går att läsa trots att det blev litet.
Vår gamla hund avlivades förresten med skott. Grannen, som är jägare, kom och hämtade honom och tog med honom ut på en åker där han fick äta god mat, och utan att han hade en aning så fanns han plötsligt inte mer. Han hann inte känna vare sig rädsla eller smärta. Vi kände inte heller något behov av att titta på kroppen, så om den var "förstörd" eller inte spelade mindre roll. För honom själv spelade det inte heller längre någon roll, eftersom han fanns ju då inte längre. Det viktiga var att han skulle slippa rädsla och ångest in i det sista, och detta var så mycket bättre än att få en spruta, även om det kanske låter lite hårt för en del.
Alltså, jägare som skjuter djur får aldrig i egentlig mening vara vållande till ett slarvigt skott. Oavsett om det är en hare, älg eller hund eller katt. Det är ju ingen skillnad tycker jag. (till de som säger att de absolut inte fååår missa..)