Kan ni ge exempel i vilka händelser som vi mammor behöver avlastning?

Ja, vi mammor är olika och våra barn likaså. Tack för att ni svarade. Går ju att prata om sånt här i evighetern. ;)

TS har ju ett barn på två vuxna. Det om något är avlastning. Semester även kallat hemma hos oss att bara ha ett barn är avlastning och härlig semester utan dess like. 
Vi har tre barn på två vuxna.

När barnet bara är 7 månader har man knappt hunnit bli trött än.

Min avlastning är när min man kommer hem från jobbet

Då¨är vi 2 att sköta och fixa allt.

Sen har vi vår lyx-avlastning när farmor sitter här och passar kottarna.

Nu är det väl 5 mån sen sist, och lite till dröjer det.

Lillkillen somnar inte förrän 20-22 och jag vill ha han sovandes innan.

Sen har jag min egen lilla lyx då jag sticker ut med kompisar eller bara hem och fikar.

Men det händer inte heller så ofta nu för tiden

Vill inte lämna mannen i sticket med 6 ungar att lägga på kvällen, för det vill jag inte han gör med mig.
Så lillkillen får bli större...

vi har inte nån släkt på nära håll och jag känner inget behov av att lämna bort barnen.Kommer aldrig på mig själv att sakna den avlastningen. Jag är mest nöjd om dom är med min man då jag behöver göra något annat. Jag var på stan själv utan barnen i veckan,det kändes lite tomt vanligtvis har jag mina grabbar med mig för de mesta eftersom deras pappa jobbar heltid. Avlastning är inget jag saknar, jag har valt att ha båda barnen hemma istället för att lämna den äldre på förskola som många andra väljer. Ibland får jag höra, hur orkar du eller att folk förutsätter att jag saknar att ha avlastning. Visst vore det väll skönt med egentid nån gång ibland men då tycker jag barnen ska umgås med sin pappa. Resterande tid njuter jag av att vara med mina barn. Jag antar att jag har inte behovet helt enkelt, vi finns ju vi med som inte behöver avlastning alltså. Helt ensamma har vi inte varit sen första barnet kommit förutom en kväll på en resturang när äldsta sonen var 6 mån å vi var utomlandshela familjen med hans släkt. Vi saknade sonen hela tidens å kastade i oss maten å rusade hem.

Jag vill bara säga att jag tycker att ni är fantastiska mammor som inte vill vara utan era barn en sekund. Tex Eisa som är ensamstående. Själv blir jag galen ibland om maken ringer hem och sägar att han blir sen. Det säger mer om mig som mamma än er som inte tycker att det är jobbigt alls med barn.

Jag har en man som arbetar mycket och har ibland behövt avlastning. ( Ibland kan han inte komma ifrån) Har 2 barn och lillen har inte sovit mer än 2 timmar i sträck på 14 månader. Ibland har jag varit så slut att jag helt enkelt inte orkat. Då har mormor eller farmor ryckt in en stund.
När jag är sjuk är det skönt med hjälp också. Att ta hand om 2 barn när man knappt kan stå på benen är ju inte det lättaste. Vi skulle säkert klara oss utan avlastning men eftersom vi har folk som gärna ställer upp så använder vi dem ibland!

Har erfarenheten av att det är fler "villiga barnvakter" som påpekar sånt här jag håller med dig TS jag hade heller inget behov av barnvakt förrän lillkillen var ca 1½. Vi löste det bra ändå... men gud vad mycket gnäll vi fick av vissa... klart vi måste ha... Visst det går mycket smidigare att handla utan barn.. men har jag skaffat barn själv så ska jag väl kunna lösa det själv?

Vi brukar inte än lämna bort han mer än vid vissa speciella tillfällen ex som i helgen när vi båda låg i kräksjuka och kunde verkligen inte ta hand om han.. eller vi ska åka på en "bröllopsweekend" om några veckor.. Annars har det bara varit småakuta saker då vi inte kan komma ifrån.. Han är lite över 2år och sovit borta 5nätter från oss.

jag har 16 mån mellan mina barn så de är hyfsat tätt å såklart är de dagar då jag vill köra huvudet i väggen. Minstingen sover en stund å jag kan sätta den större framför emil i lönneberga å gå in i köket å ta ett andetag å så är man så gott som ny . Kanske är det så att för attjag inte har min släkt nära så har jag inte vant mig vid avlastnignen å saknar den därmed inte. Sen är jag förskollärare så jag har ungar som hänger i byxbenen på jobbet oxå, det är vad jag älskar, det är mitt jobb. Nu är jag föräldraledig å har mina egna små. Det var lite av en frihet att gå på stan själv utan syskonvagn å kunna prova kläder häromveckan jag njöt absolut.Däremot kom jag på mig själv gång på gång att vilja prata med min äldsta om saker jag såg så lite tomt kändes det. Det var kul med inget jag känner jag vill eller behöver göra särskilt ofta. Jag är absolut mamma på heltid just nu men det är ju nått jag valt. Jag tycker jag är varken bättre eller sämre mamma för de.

Käskargej skrev 2009-02-09 19:18:36 följande: