Bättre vård för mödrar med barn på neonatalavdelning

Jag hade min son på neo i Borås. Han låg där i ungefär en månad innan vi fick hemsjukvård i ungefär lika lång tid. Trots allt hemska med att vara på neo så var personalen fantstisk där. Både min man och jag kände oss på riktigt omhändertagna av läkare och sköterskor. Dom var noga med att berätta hus sonen mådde och vilka undersökningar som skulle göras och varför. Dom fick oss att känna att det var vår son och gjorde oss delaktiga i allt som gällde honom. Det enda negativa var att jag var tvungen att dela rum med en annan mamma och att min man därför inte kunde sova över där.

Tiden innan upplevde jag däremot som en mardröm. Jag åkte in akut i vecka 30 pga att vattnet gick och blev inlagd på BB. Vi var ett par stycken som av olika anledningar blev inlagda innan våra bebisar föddes. Efter jag blivit inlagd var det ingen som brydde sej om mej. Jag försökte flera gånger fråga sköterskorna vad som skulle hända med mej, men alla sa bara "vi får se" och skyndade vidare. Jag bad ett par gånger att få prata med doktorn, men han hade aldrig tid att komma för han var ensam och förlöste barn på annat håll. Jag visste inte om jag skulle ställa in mej på att kanske föda snart eller om jag skulle bli hemskickad igen eller bli kvar där i flera veckor till. Jag kände mej förvirrad och ivägen och ville bara där ifrån. Sköterskorn på BB tyckte jag kunde ta lite permisson från avdelningen och gå ut och promenera eller göra något annat. Så min man tog ut mej på stan ett par gånger för att äta och shoppa lite barnkläder.

3 dagar senare föddes vår son. Min man och jag var på väg ut för att luncha på stan när jag upptäckte att jag blödde lite. Inte ens då ville sköterskorna komma in till mej, men då blev min man förbannad och tvingade dom att komma. 30 minuter senare var allt klart. Jag hade öppnat mej fullt utan att känna någonting. Vad som hänt om vi hunnit ut på stan vågar jag inte ens fundera över.

Efteråt fick jag se i min journal att jag hade ordinerats strikt sängläge, vilket betydde att jag enbart fick lämna sängen för att gå på toa. Ingen hade sagt det till mej. Jag hade ju t.o.m blivit tillsagd att lämna avdelningen.

Kaffe,

Det är precis detta som jag så gärna vill ändra på. BB avdelningarna, Antenatalen och gynavdelningarna är inte vad de borde vara när det kommer till graviditeter med komplikationer. Visst är vissa bättre än andra, liksom att viss personal är bättre än andra. Men att så många patienter upplever det som du gjorde är inte okej.
Tack för att du ville berätta.

På neo i sundsvall så får då mammorna ligga kvar och i det fall det finns plats även hela familjen på avdelningen. Skulle det vara fullt där så får familjen vara i övernattningsrum. Så jag har bara positiva saker att säga om neo i Sundsvall.

Tess

Jag låg på bb 3 veckor innan alva kom och 1 vecka efter kejsarsnittet. Före var det värre, för det kändes som man inte passade inte på en bb avd när man hade över 2 månader kvar. Men efteråt så var alla så goa och snälla. neo låg vägg i vägg så dom hjälpte mig inte dit första dagarna. Sen fick jag ligga där tills vi fick plats på neo, eller ett familjerum där vi bodde jag och min sambo utan vår alva första månaden... tungt. Men det jag saknar dock är att ingen erbjöd mig/oss samtalsterapi.. jag känner att jag är i stort behov av det fortfarande.. har nu vänt mig till bvc och ska få träffa en kurator.. men jag tycker att det borde varit någon som fångade upp oss när alva låg på neo, för det var så många hemska känslor och tankar som flög i huvudet då.

Lilla Alva är här

Vår pojke föddes i v 32+6 och låg på neo i 5½ veckor. Jag fick en sängplats på samma avdelning och blev ompysslad av personalen.
Han föddes på en onsdag, på fredagen blev jag utskriven från spec-BB och flyttades då över till neo - men jag fick, om jag ville, åka hem på permis nån natt då o då

På neoavdelningen där jag jobbar ligger nyförlösta mammor på samma avdelning som deras barn! Det är helt underbart! Vi försöker alltid pussla så att pappan oxå får plats, dom är ett bra stöd för sin kvinna i all denna stress, och en bra budbärare med information. Vi har speciella BM som är anstälda på neoavd. Vilket är jätte bra eftersom dom har en bättre förståelse för mammorna...
Dessvärre räcker inte ekonomin till att ha mammadelen öppen på somrarna. Och då får mamman ligga uppe på vanliga BB. Det är alltid en sådan skillnad på hur mammorna mår under dessa hemska sommarmånader. Precis som ni alla säger, BM på BB har ingen förståelse. Sen är det hemskt att behöva se alla lyckliga mammor med deras stora friska barn i baljorna. Alla Neoavdelningar borde ha Samvård! Där mamma och barn kan vårdas på samma avdelning, och så fort det är nöjligt få vårdas tillsammans på samma rum! På våran avdelning kan vi vårda ganska små barn, dock bara när dom klarar sig utan Cpap, hos mammorna. Det är inte helt ovanligt att en v 32+ och uppåt får vårdas med sin mamma! Underbart! Hoppas att polikikerna fattar rätt beslut och lyckas skjuta till tillräckligt med pengar för ombyggnationer för att samtliga sjukhus ska få ha Samvård!

Jag har inte riktigt tänkt efter på hur det har varit, men nu när jag gör det så tycker jag att jag har blivit både sedd och hörd på BB i Malmö.
Fick min son väldigt oväntat i v 30+3 för drygt en månad sedan, och har bara varit hemma med honom i en vecka. På BB där jag låg från lör-ons var de väldigt förstående och brydde sig om både mig och sonen. Dock har jag inte haft något riktigt samtal med någon kurator som jag känner nu hade varit bra. Det var inne en läkare som gick igenom snittet med mig men inte mer.

På Neo var det väldigt bra. Underbara sköterskor och läkare som förklarade bra och såg till att vi förstod vad som hände. Nu har vi hemsjukvård och det tycker jag också fungerar bra.

Självklart finns det rötägg inom alla yrken och de märks väl tyvärr mer där man har kontakt med andra människor.

TS: Hemskt att behöva känna så efter förlossningen. Sådant önskar man verkligen ingen

Vår dotter föddes i v40+2. Å förlossningen gick snabbt. Det va bajs i fostervattnet och detta hade dottern fått ner i lungorna och hade därmed problem med att andas. Andningsproblemen upptäcktes 12 timmar efter förlossningen då de hämtar ner henne till neonatal. Jag är mycket tacksam för att neonatal-personalen finns och de va vänliga och frågade hur vi mådde. Däremot är jag mycket kritisk till BB. Så fort det fanns rum på neonatal blev vi ombedda att flytta ned fort. De hade utskrivningssamtal med oss, detta mitt i kaoset utan att vi hade nån info om vad det va som hänt med dottern. När det hade lugnat ned sig och vi bad om att få göra om utskrivningsamtalet kom det aldrig nån barnmorska från bb. Vi bad två gånger men ingen masade sig ned och pratade med oss. Under den korta tid vi va på BB fräste de på min man när han bad om hjälp att byta första blöja på vår dotter, och även om BB-personal kan ha en dålig dag så får det inte märkas i kontakten med nyblivna föräldrar. Särskilt inte när man ska byta första blöjan, det är en stor grej att göra på de lilla pyre man fått. Om det blir ett barn till kommer jag att fasa för bb. Har inget förtroende för dem och kommer att vilja åka hem så fort de viktiga 12 timmarna gått om allt då är bra med barnet. Vår dotter är idag fullt frisk och busig Hon är 1,5 år gammal.

Tack för alla svar!

Jag har nu varit hemma i tre veckor. Imorgon är det 5 v sen jag fick svår havandeskapsförgiftning och blev tvungen att akutsnittas. Jag var så oerhört dålig men chocken, den sitter i än känns det som. Har inte uppföljningssamtal förrän i början av februari och jag känner att...allt det som hände och alla problem jag hade innan, järnbrist som jag fick sprutor för och en sköldkörtel som inte fungerade som den ska som jag fick medicin för, vem ska kolla upp det? Ska jag själv ta kontakt med en läkare för att få uppföljning?
När jag orkar ska jag skriva en berättelse om vad som hände i min presentation.
P.S Sonen mår bra

Vi var på neo i Jönköping i en vecka då vår fullgångna dotter föddes med lunginflammation. Vi är väldigt nöjda med dem. De var både medicinskt och socialt kompetenta. De uppmuntrade oss att ta hand om vårt barn, men fanns samtidigt där om det var något vi behövde hjälp med.
Däremot kan jag hålla med om att min eftervård inte blev optimal, men det kanske beror på att jag blev förlöst på ett annat sjukhus än det vi sedan vårdades på. Jag hade gärna pratat igenom min förlossning då det var traumatiskt att hon togs ifrån mig direkt och det tog en timma innan jag kunde komma ut och få se hur det var med henne.

Jag fick min dotter för 6 dagar sedan i v 28+4 efter att ha drabbats av allvarlig havandeskapsförgifting. Det jag reagerat på är att det inte finns någon kommuntikation mellan BB och neo. Jag fick själv ta mig upp till neo med hjälp av sambon och vara där så mycket jag orkade (vilket inte var mycket direkt efter ett akut snitt). Under tiden jag låg på BB var det ingen på BB som ens visste vilket kön det var på mitt barn och absolut ingenting om hur hon mådde. Det tycker jag är väldigt konstigt eftersom hennes tillstånd självklart påverkar mitt tillstånd pga oro mm. 

Jag har bara varit hemma från sjukhuset i två dagar och får åka fram och tillbaka till neo. Det finns INGEN övernattningsmöjlighet alls på neo och vi som bor i samma stad får vackert pendla, även om det är långt till sjukhuset. Det innebär att jag inte kan vara hos mitt barn så mycket som jag vill, utan kanske bara orkar två eller maximalt tre matning alltså 4-7 timmar. Eftersom det tar mig en timma till och från sjukhuset enkel väg så kan jag ju inte åka fram och tillbaka mellan matningar och blöjbyten. De som bor längre bort kan få bo på Ronald McDonald och då vara med vid varenda matning/skötning under hela dagen vilket jag då inte kan.

Min moster födde en dotter iförrgår som vägde 595gram och var 29cm lång. De ska få ligga kvar i 2-6 veckor beroende på hur stark lilltjejen är. hon födde i vecka 23.

Jag känner igen mig! Jag födde Alfons i vecka 33+4 pga akut preeklampsi. Så här i efterhand känns det lite overkligt. En dag är man gravid och helt ovetande om vad som komma skall och 24 tim senare är man akut kejsarsnittad och har en liten 2kg klimp på ngn våning i ngnstans. 13 timmar innan vi fick ses eftersom jag var sövd när han föddes, inte ens ett kort kunde dom visa. Ingen hjälp att bearbeta vad som hänt efteråt.

Sen kändes det som om neopersonalen ville att jag skulle låta dom ta hand om honom. Ingen visade mig hur man la honom till bröstet eller liknande, utan jag prövade mig själv fram. Ingen berättade när han skulle flyttas, få medecin, matas eller liknande. Tiden på neo var fruktansvärd och jag var otroligt deprimerad när jag var där. Först när vi kom hem kändes han riktigt som min.

Inget sammarbete avdelningarna emellan och iställningen att föräldrarna till barnet inte var viktiga och till hjälp utan besvärlig och ivägen.

Botebotrollen skrev 2008-12-28 22:12:56 följande:

Att flytta från Uppsala om två veckor, ja, kanske, om hon mår bra. Den totala sjukhustiden när man föds i vecka 23 brukar vara runt 20 veckor.