Bättre vård för mödrar med barn på neonatalavdelning

Jag känner igen mig! Jag födde Alfons i vecka 33+4 pga akut preeklampsi. Så här i efterhand känns det lite overkligt. En dag är man gravid och helt ovetande om vad som komma skall och 24 tim senare är man akut kejsarsnittad och har en liten 2kg klimp på ngn våning i ngnstans. 13 timmar innan vi fick ses eftersom jag var sövd när han föddes, inte ens ett kort kunde dom visa. Ingen hjälp att bearbeta vad som hänt efteråt.

Sen kändes det som om neopersonalen ville att jag skulle låta dom ta hand om honom. Ingen visade mig hur man la honom till bröstet eller liknande, utan jag prövade mig själv fram. Ingen berättade när han skulle flyttas, få medecin, matas eller liknande. Tiden på neo var fruktansvärd och jag var otroligt deprimerad när jag var där. Först när vi kom hem kändes han riktigt som min.

Inget sammarbete avdelningarna emellan och iställningen att föräldrarna till barnet inte var viktiga och till hjälp utan besvärlig och ivägen.