Hemskt läkarbesök om snitt...

Det är vâl väldigt vanligt ända att vara rädd för det okända.

Man kan ju vara räd för en kobra utan att nagonsin ha mött en.

trodde TS skrev den här tråden för att bli lite stöttad. inte ifrågasatt och kritiserad.

Det är väl rätt mycket som man borde tänkt på innan inte bara i samband med graviditet men oftast så är man bra på att skjuta upp sånt som är jobbigt så jag tycker inte riktigt "man får skylla sig själv"-kommentaren är riktigt genomtänkt.

Jag är precis tvärtemot TS, skulle nån säga att jag skulle snittas så skulle jag springa skrikandes därifrån så jag kan förstå hennes rädsla. Det handlar inte om att man ska vara rationell och tänka logiskt. I hennes värld så är ju "förlossningen" ett enda stort monster och om hon känner sig tokstressad över det, ge henne ett snitt då!

Har också svårt för folk som vill snittas för att inte paja nåt där nere eller för att det verkar så jobbigt att föda vaginalt men det får vara upp till dem. Lägger hellre mina skattepengar på förlossningsrädda kvinnor som vill snittas än andra idiotiska saker.

jag blev snittad med min dotter. och jag vill ALDRIG mer gå igenom det. det var det värsta jag har varigt med om. jag hoppas för allt i världen att våra andra barn blir förlösta vaginalt.

Några frågor...

För det första:
Vad gör frågan om planerat snitt så brännhet? Varför tror sig vissa sitta inne med rätten att döma, granska, fördöma, håna, förminska och förlöjliga en människa som är rädd och söker stöd för det på ett diskussionsforum? Gör ni så i andra situationer i livet också? Säger åt folk med problem ni själva aldrig varit i närheten av att de väl kan ta och gå i terapi istället för att gnälla?

För det andra: varför är det aldrig de med en riktigt JOBBIG förlossning bakom sig som är så självrättfärdiga för att inte säga hånfulla när de kommer i kontakt med någon som faktiskt är skräckslagen för att föda? Varför är det inte de med förlossningstrauman bakom sig, som klappar på ryggen och säger att det ju är natuuuurligt och underbaaart att föda barn?

För det tredje: LÄkare vet bäst tydligen tycker de som inte anser att förlossningsrädda ska få planerat snitt. Utom då läkare ger klartecken för snitt för då klagas det på att det är för lätt att få igenom snitt nuförtiden. Följdfråga - TS hade mycket väl kunnat få igenom ett snitt vid ett annat sjukhus, eftersom det växlar väldigt mellan sjukhus. Vilken läkare anser ni är mest kompetent då?

Själv var jag såååå peppad inför min första förlossning. Allt skulle vara naturligt och jag trodde verkligen på min förmåga att föda barn. Det hjälpte noll. 4 dygns helvetesvärkar som slutade i akutsnitt. En vidrig upplevelse, skakade genom hela operationen, helt panikslagen. SKitläskigt. Ändå ber jag om planerat snitt denna gång. Varför? Efter att ha LÄST PÅ om vag. förlossning efter snitt, är jag övertygad om att de risker det innebär kommer hindra min förmåga att ta mig igenom värkarbetet, krysta, slappna av eller ens ett ögonblick njuta av mitt andra barns födelse. FÖR MIG är det inte värt det. Och jag undrar: vem kan döma mig när jag fruktar för min och mitt barns hälsa?

Varsågoda att svara.

Yggdrasil- jag har ocksa funderat över det dâr men jag tror tyvârr inte du kommer fa nagot bra svar pa den.

Lycka till med snittet

Det var ju en artikel i tidningen för inte så längesedan om just vilka kvinnor som kräver att få snitt och där stod det bla att de kvinnorna hade ett stort kontrollbehov och då väljer snitt för att man vet vad som ska hända medans det under en vaginal förlossning inte går att sägaexat när och hur saker sker.

Så TS har du ett kontrollbehov annars oxå så har din läkare förmodligen rätt och då är ju ett snitt inte aktueltt.

läste inte hela tråden,bor du i Kristianstad?

Är det som du beskriver tror jag du har missuppfattat läkaren lite TS. h*n försöker ju hjälpa dig. H*n har ju heller inte sagt nej, utan du ska komma tillbaka v.36 och se om hjälpen varit till nytta.

Mitt råd till dig är att ta det med ro. Ytnyttja hjälpen du är erbjuden. Hjälper den inte så ska du ju komma tillbaka igen. Hade läkaren nekat dig, skulle du inte ha en planerad återbesökstid.

tycker också du ska skriva ett brev till läkaren du pratade med. Berätta precis hur du upplevde besöket hos h*n. Jag kan nästan helt lova att h*n kommer med lugnande besked till dig. H*n träffar dagligen många patienter med olika problem och menade inte att göra dig ännu mer oroad. I ett brev får man fram mycket känslor och du kan få bli lugnad tillbaka, vilket är mycket bättre. Oro är inte bra för varken dig eller barnet.

Av egen erfarenhet vet jag att en brev kan lösa många problem, samt att läkaren kan bilda sig en bättre bild och förstå mycket bättre.

Ang. "onödiga" kejsarsnitt finns de också, likaväl som nödvändiga.

OBS!!!!! INGET PERSONLIGT, HÖGST GENERELLT

Personligen tycker jag det är otäckt när patienter som av medicinska skäl måste stå tillbaka och vänta på sina nödvändiga operationer pga av både ekonomiska skäl och platsbrist. Inget landsting/ingen klinik har oberoende ekonomi, op-salar eller vårdplatser. Därför är det bra att man försöker hålla nere onödiga ingrepp så de nödvändiga kommer fram snabbare.

Yggdrasil:
Jag har en jobbig förlossning bakom mig (slutade med snitt).

Men jag har fått uppleva komplikationerna efter ett planerat kejsarsnitt också. Jag har sett baksidan allt för väl, sidan läkarna också ser. Har full förståelse varför de inte vill sprätta upp en människokropp utan mycket starka skäl.

Men jag vet också vad det innebär att vilja operera och sjukvården säger nej. Jag har samlat på mig alla dem sidorna.