Föräldrar som har barn under typ 3 år som inte läser

Hon ger ju exempel på tillfällen då man kan passa på att läsa om man tycker att det är svårt att hinna. Hon har inte sagt att hon alltid läser vid dessa tillfällen. Läsning är inte bättre än det andra du nämner men läsning är viktigt att ta sig tid till. Det är som att folk bara måste hitta fel: "jaha så du måste läsa så fort ni väntar på bussen gud vad dåligt". Antagligen för att folk har dåligt samvete av nån anledning och därför vill få TS att framstå som dålig. Tycker att folk bara kan erkänna att hon har rätt. 

Jag skulle tro att de som läser för sina barn regelbundet även är bra på att göra dessa saker - generellt sett. Jag tror att det ofta går lite hand i hand och att det handlar om vad man är för person. Jag tror att de som prioriterar läsning generellt har bra fantasi då läsning stimulerar fantasin och inte tvärtom. Böcker brukar inspirera till att prata, sjunga (det finns sånger i många barnböcker), fantisera och leka. Din fråga borde snarare ställas till folk som inte läser för sina barn. 

Min son som är 2 har jag försökt läsa till sedan han var någon månad gammal, men än idag hatar han böcker och tycker dom är till för att rivas sönder :) många gånger om jag börjar läsa så säger han tydligt nej och kastar iväg boken, tänker inte tvinga honom lyssna. Han tycker om mycket annat istället. Han talar redan på sina 3 språk och vi samtalar konstant genom dagarna. Finns många olika sätt att lära sig på, behöver inte vara genom endast böcker :) 

Nej, TS skriver att de alltid läser när de väntar på tåget, vaknar och ska somna. Så fort de sätter sig på en buss läser de. För mig låter det nästan lite tvångsmässigt. 

Jag har läst massor för mina barn och den ena är en riktig storläsare, men TS verkar otroligt låst vid det här med läsning och kan inte ens tänka sig andra saker man kan göra med småbarn på tex bussen och ifrågasätter varför folk inte gör precis som de.

TS skriver att alternativet till att läsa på bussen är att skrika. Det tycker jag är ganska talande. 

Ja, men TS läser ju alltid när de åker buss, vaknar, ska sova, väntar på tåget. Det jag menar är att det är rätt fantasilöst att dels aldrig göra något annat vid dessa tillfällen, dels inte kunna tänka ut vad andra föräldrar kanske gör i de situationerna istället. TS utgår från att barn som inte blir lästa för på bussen skriker istället. Är inte det ett lite märkligt sätt att se det på, tycker du? 

Läsning med barn är roligt och bra, men TS verkar tro att deras sätt att läsa är det enda rätta. Det är det som provocerar. 

Vi började också läsa när barnet var nyfött (typ), men vi fick en pojke som utvecklades fysiskt först och verbalt sen. Från att han började krypa (kommer inte ihåg när det var) och började gå vid 9-10 månader hade han inte ro en sekund att sitta still och lyssna på böcker. Vi klarade kanske en bok om dan, max, förrutom godnatt-sagorna så klart. Istället sjöng vi sånger med rörelser, höll på med rim, lyssnade på musik, var ute och gick, hade speingtävling, skattjakt, slängde stenar i vattnet, hoppade i vattenpölar, lekte på lekplats, bakade, badade, slog kullerbyttor, kastade boll, klättrade, åkte sparkcykel, och pratade, pratade, pratade. Vi åkte i princip aldrig buss, tunnelbana eller bil utan cyklade överallt, så det fanns ingen väntetid där man som ni tog fram böckerna. Åkte vi nån gång tåg eller buss så satt han och kollade ut genom fönstret och pekade och vi pratade om vi så, eller så roade han sig med någon annan passagerare.

Det var nog runt tre som han började bli lite lugnare och började läsa mer - och blev en riktig bokslukare. Sedan dess - han är åtta idag - läser vi jätte, jättemycket på två språk, och han går själv jämt med näsan i en bok eller Bamsetidning. Han har ett bra språk och läser på svåraste nivån i skolan, på båda sina språk. 

Jag var lite orolig de först åren att han inte var intresserad av böcker, men det had jag verkligen inte behövt, Han tog helt enkelt den fysiska utvkecklingen först och sen böckerna, och det spelade som sagt ingen roll att vi började läsa i stor utsträckning först efter de första åren. 

Jag själv är ju en sån som avskyr att läsa, det är tråkigt. Skulle aldrig få för mig att sjunka ner med en bok? aldrig gjort. Jag gör annat. 

Jag har ju däremot ändå läst för mina barn sedan de var pytte små, eller då tittat i pekböcker, pratat om det man ser osv. Viktigt att läsa för dem för att de ska få bättre ordförråd och språkförståelse men man behöver ju inte läsa hela dagarna 😆 men vi läste nog en bok eller två varje dag när de var yngre. Dock var dom inte sådär jätteintresserade? 

Mina barn är idag 10 och 12 år, och är likt mig NOLL intresserad av att läsa och läser bara för att dom måste genom skolan. Dom likt mig gör hellre annat :). 

Min pojk har aldrig tyckt om att läsa bok eller lyssna till bok. Kan lova dig att han är en av dom mest fantasifulla barn i vårt umgänge. Får ofta höra av andra föräldrar att han är så bra på att skapa roliga lekar när han är med deras barn som själva är rätt dåliga på att fantisera, så inte blir man fantasilös om man inte läser 😂

Jag tänker att vi istället är duktiga på att själva skapa fantasin. Behöver liksom ingen bok för att hjälpa oss komma igång? håller med om att böcker är bra för att skapa och få igång fantasi men jag och mina barn skapar fantasi så bra utan böckers hjälp. Kanske därför vi inte heller är särskilt intresserade av att läsa? för vi behöver inte den hjälpen?? 😊 

Jag har två barn. Det första satt som ett ljus och lyssnade uppmärksamt på böcker. Hon älskade att läsa och ganska tidigt fick vi läsa böcker för äldre barn. Nu läste vi aldrig när vi åkte något fordon som rörde sig, eftersom både jag och barn kräks, men vi läste mycket.

Sen kom barn nummer två, som slet böcker ur handen på mig och slängde dem. Eller så åt han på dem. Först vi två års ålder, hade han ro att sitta och lyssna på böcker.

Båda barnen lärde sig läsa vid fyra års ålder. Båda barnen älskar idag att läsa.
Det äldre barnen, som är nio nu, föredrar numera att läsa själv, framför högläsning. Hon tycker inte heller om ljudböcker längre, utan föredrar att skapa sina egna röster i huvudet. Vi "tvångsläser" trots det, men låter också hennes vilja styra.

Läsning är väldigt viktigt, men för oss har det också varit viktigt att låta barnen ha tråkigt. Jag leker inte med dem hela tiden, liksom jag inte läser för dem hela tiden. När vi åker buss och tåg, får de ibland roa sig själva en stund. Eller så pratar vi. När de var riktigt små, satt de och flörtade med Östermalmstanterna på bussen, eller pekade ut olika fordon.

TS verkar, trots allt sitt läsande, ha en tämligen dålig fantasi när hon tror att det antingen är att läsa eller att vråla som gäller för barn på bussen.

Vi läser väldigt sällan godnattsaga. Då är ju barnen trötta och inte särskilt uppmärksamma. Istället läser vi vid andra tillfällen, eller så läser barnen själva.