Jag är medelålders och har redan fått barn. Så jag är ju nyfiken på hur de unga idag resonerar som uppenbarligen inte skaffat barn i den takt som vi 70-80-talister gjort.
har ni bara skjutit på det av någon anledning, har ni inte träffat någon partner, eller vad beror det på? Känns ju jättekonstigt om den mest grundläggande driften av alla, nämligen att föröka sig, bara plötsligt försvunnit hos en hel generation.
Jag har sjukdomar/skadad kropp som gör att jag inte tror jag kommer klara att bära/föda barn. och även om jag skulle klara det, så skulle vardagen bli så hemskt svår för mig med det ansvaret och det inrutade livet med barn i typ MINST 18 år framåt.
Dessutom måste man ju i så fall hitta en man som man tror blir en bra pappa också, men jag har aldrig dejtat och tycker de flesta män är olämpliga som föräldrar (ja, också många av de som redan blivit pappor).
Sedan tror jag förutom sjukdomar hos en del, så vill många nog inte skaffa barn eftersom det råder en ökad otrygghet i Sverige. Aldrig under min levnadstid (och många generationer före) har det varit så mycket våld i samhället och hot om krig i Sverige som nu.
Framtiden ser inte längre ljus ut. Dessutom blir allt bara dyrare och dyrare, samma där, många generationer levde i en tid där de såg att majoriteten fick BÄTTRE ekonomi framåt, nu ser det ju ut att bli mer instabilt, allt blir bara dyrare och dyrare, och löner, bidrag och studielån/studiebidrag att leva på följer inte index.
Statistiken berättar att förstagångsmammor blir allt äldre och det är anledningen till att färre barn föds. Man hinner helt enkelt inte fler barn pga ålder.
Statistiken berättar att förstagångsmammor blir allt äldre och det är anledningen till att färre barn föds. Man hinner helt enkelt inte fler barn pga ålder.
I vår släkt gör de unga som de äldre har gjort, och skaffar sina två barn per par.
Jag vet också folk både i mormors, mors och min egen generation som har valt att inte få barn, så det är inget nytt även om det har blivit lite vanligare nu.
Orsaker som de angett är:
1. "Detta är inte en värld man vill sätta barn till, det är för mycket krig och elände."
(mormors syster sa så 1935, mina vänner sa det på 1990-talet)
2. "Jag har dåliga gener".
(man har föräldrar som har ärftlig sjukdom, antingen psykisk eller fysisk)
3. "Jag vill vara fri och jag har ingen önskan eller ork att ta hand om barn"
(man har begränsad ork av olika skäl, eller bara vill resa och göra äventyrliga saker)
Jag har barn, men har flera vänner som är barnfria. Alltså de har aktivt valt att inte skaffa barn. Några är i förhållanden och har köpt bostad osv tillsammans med partner som också är barnfri.
De vill helt enkelt inte ha barn, ser ingen mening med det, känner sig lyckliga utan.
Jag själv har aldrig känt en drift att föröka mig, det har bara varit självklart, vad ska jag annars göra liksom. Man borde ju ha barn.
Tipsar om kontot Barnfrihet på Insta om du är mer intresserad av dessa barnfria människor :)
80talist här som aktivt valt bort barn sedan så länge jag kan minnas.
Jag har ingen ork till att ta hand om en annan individ.
Jag har inte råd.
Jag har diverse diagnoser så känner mig inte lämplig att avla vidare.
Situationen i världen gör att jag inte vill skaffa barn heller. Ingen trevlig värld vi lever i.
Samhället verkar bli mer och mer individualistiskt. Man sätter inte lika stort värde vid familjen utan man har mer fokus på sig själv, jobb, saker med mera.
Sedan undrar jag om det även är mer vanligt att man är ofrivilligt utan barn idag. Det finns ju många som vill och försöker men det blir inga barn.
Skulle ej sätta ett barn till denna värld som den ser ut idag. Miljön och krig. Samt inte tillräcklig hjälp till de svagaste i samhället.
Samhället verkar bli mer och mer individualistiskt. Man sätter inte lika stort värde vid familjen utan man har mer fokus på sig själv, jobb, saker med mera.
Sedan undrar jag om det även är mer vanligt att man är ofrivilligt utan barn idag. Det finns ju många som vill och försöker men det blir inga barn.
Jag är 80- talist. Även om det finns en del frivilligt barnfria i denna generation. Så verkar det ännu mer vanligare i dom yngre ja. Många unga människor verkar må sämre idag och ha mer ångest över saker.
Personligen har jag aldrig haft suget. Och den livsstilen är inget som intresserar mig. Har tagit mig igenom livet själv och svårigheter. Har aldrig känt att jag skulle funka i en sån installation. Jag är inte speciellt mild för att vara kvinna. Löser mina problem själv etc. Och behöver inte direkt någon. Brist på att göra saker. Det problemet har jag inte. Jag har fullt upp med arbete och hobbies. Tycker det låter fantasilöst att skaffa barn bara för att man inte vet vad man ska göra annars. Men å andra sidan. Då är väl barnafödande deras grej helt enkelt. Kul för dom.
Dessutom tycker jag det låter oerhört primitivt att skaffa barn bara för att. Med en man jag då inte skulle älska. Det skulle aldrig fungera. Att föda barn och få barn. Är en oerhört stor uppoffring som kan påverka både kroppen och psyket. Och det krävs verkligen att det är rätt man för sådant. Har aldrig känt mig sugen när jag varit i relationer. Så nej, det har nog inte hänt.
Mår faktiskt bättre nu. Men jag har också lärt mig att det beror på att jag presterar som bäst. När jag är själv. Män har alltid försökt hålla tillbaka mig, kontrollera mig. Män är dominanta av naturen. Och 98% av de jag känner. Där får kvinnorna konstant rätta sig efter männen i relation och ta på sig mycket, allt för mycket.
Och det är nog ett annat problem. Att jag inte kände mig levande. Utan begränsad. När jag var i många förhållanden. Träffade en del bra killar med. Men gav upp dejtandet för ca 2 år sedan. Ibland måste man inse när något inte fungerar. Ingen poäng när man aldrig kommet känna starkt igen och bli kär.