Födelsetalen sjunker - ni som är i den åldern, väljer ni aktivt bort barn?
Skulle ej sätta ett barn till denna värld som den ser ut idag. Miljön och krig. Samt inte tillräcklig hjälp till de svagaste i samhället.
Inlägg från: Anonym (H)
|
-
-
Vi har precis fått hot i brevlådan om att förbereda för ev krig?! Bris går ut med information till barn som är oroliga för krig för många rädda barn har hört av sig till dem. Vi hade precis en pandemi som iaf traumatiserade mig med isolering och hot om mutationer som aldrig skulle gå att utrota. Skulle ej kalla vår tid för bra..Anonym (S) skrev 2024-12-21 19:24:39 följande:Vi har sällan i historien haft det så bra som vi har det idag i västvärlden. I andra delar av världen kan man förstå att man inte skulle vilja ha barn men här i Sverige har vi det bättre och tryggare än vad de flesta människor genom hela världshistorien har haft det. Det är inte perfekt men man är bortskämd om man inte kan se allt vad vi faktiskt har.
-
Anonym (89) skrev 2024-12-22 08:27:18 följande:
Jag har ett barn och är 35 år, kommer inte bli fler.
Läste något reportage eller liknande om detta för ett tag sedan och en sak som jag känner igen mig i är att det är oerhört stor skillnad på att ha barn idag jämfört med förut. Jag vet själv hur min uppväxt var och mina föräldrar var inte delaktiga i mig alls vad jag minns det. All mat var hel- eller halvfabrikat, jag fick alltid leka själv på mitt rum (har inga syskon), jag lämnades ofta ensam från ung ålder, redan när jag var 10 kunde jag bli lämnad en hel helg tex, mina föräldrar hade mycket avlastning från släktingar, lämnade bort mig varje lov osv.
Min mamma spenderade all sin tid på att röka under köksfläkten och prata i telefon, min pappa låg på soffan. Skulle de på fest och dricka fick jag följa med och sitta med de andra barnen som var med sina föräldrar på samma fest till sent in på natten.
Jag fick alltid gå upp själv på mornarna och vara uppe flera timmar innan föräldrarna gick upp och titta på tv hur mycket jag ville, de tyckte det var skönt när jag bara satt stilla.
Skulle man leka ute så gjorde man det själv, då gick man bara ut, ingen frågade vart man skulle.
Jag fick alltid ta mig till och från skolan själv, ofta fick jag göra mig i ordning själv på morgnarna, åt sällan frukost hemma innan.
När jag pratat med andra i min ålder om deras barndom har många samma upplevelse, föräldrarna levde typ som att de inte hade barn fast man hade det.
Det känns som att man idag har mer krav på sig som förälder, man vet hur viktigt det är med bra mat, att det finns en massa gifter i miljön, att man måste vara ute så mycket som möjligt, att skärmtid är dåligt och många ska göra det mesta själva. Man måste skjutsa och vara med överallt, man är alltid orolig att något ska hända ens barn.
Jag och min man har ingen direkt avlastning alls, jag tror inte vi skulle orka ha fler barn helt enkelt för vi vill ge vårt barn allt det vi själva inte fick och vara närvarande och engagerade föräldrar.
Jag känner att det inte är konstigt att "vår" generation har så mycket problem med ångest och nedstämdhet, man saknar helt enkelt det stöd man borde fått under uppväxten.
Detta gäller såklart inte alla men skulle säga överraskande många som jag känner och enligt det reportage jag läste så är det väldigt vanligt att man har denna erfarenhet om man vuxit upp på 90/00-talet.
Jag är 31 och för mig låter detta mer som 80 talet. Men mina föräldrar gick aldrig på fest, umgicks enbart med familj och nån enstaka vän. Och vi bodde på landet. Mamma lagade alltid mat. Pappa däremot körde färdigmat.
Men att ta med barnen på fest och låta de sitta där halva natten var nog ej acceptabelt enligt soc då heller. Skulle jag tro.