Jag accepterar inte min partners julplaner med exet. Är jag verkligen den dumma här?

Oj vad många svar.. Blir svårt att svara på alla enskilt men tack för era åsikter. Jag känner att det som har sårat mig mest är dels att min partner har gjort planer utan att tillfråga mig alls och dels att han inte vill diskutera detta med exet och hänvisar till att han gör det för barnens skull.

Han säger att han älskar mig och att jag är den finaste kvinnan han har träffat. Han vill att jag ska ha förståelse för att han själv är en jobbig sits och slits mellan mig och barnen. Som sagt har jag aldrig krävt jag ska välja mellan mig och barnen utan mellan mig och barnens mamma. Men han ser det inte så. Jag får ont i magen av tanken att det ska fortsätta så här år efter år och som många säger så kanske det bästa är att gå vidare men hjärtat vill inte det och det känns jättejobbigt :( Men jag förstår nu iallafall att jag är inte orimlig som tycker så här och det tackar jag er för. 

Utifrån vad jag läst så verkar inte TS ha en relation med barnen som en bonusmamma. Utan ni är särbo när.han har barnen och sambo barnfria veckan. Och då tycker jag det okej att spendera en del av julafton med "kärnfamiljen" och den andra med sin flickvän. Ex om han och barnen firar julafton kl 14-17 med barnen och så har ni kvällen tillsammans. Du hade ju inte haft några problem att fira separat om din syster var hemma. Att ta med dig på julafton om barnen inte har en bra relation kan också bli lite udda. Så ja jag hade vart okej med att dela julafton.

Oj vad många svar.. Blir svårt att svara på alla enskilt men tack för era åsikter. Jag känner att det som har sårat mig mest är dels att min partner har gjort planer utan att tillfråga mig alls och dels att han inte vill diskutera detta med exet och hänvisar till att han gör det för barnens skull.

Jag visste att hans ex hade mycket mycket inflytande när vi träffades men jag trodde att det sakta skulle försvinna ju mer tiden gick. Jag har aldrig ställt några krav på honom gällande hans barn. Jag förstår att de är nummer ett och ska få fortsätta vara det. Jag har aldrig försökt komma emellan eller försöka göra mig själv viktigare än barnen. Däremot vill jag vara viktigare än hans ex och jag vill att min åsikt ska väga tyngre än hennes i vissa saker. Aldrig när det gäller barnen så klart men i såna här fall vill jag att han pratar med mig först så att vi kan skapa våra planer istället för att alltid återgå till henne och låta henne bestämma.. 

Han säger att han älskar mig och att jag är den finaste kvinnan han har träffat. Han vill att jag ska ha förståelse för att han själv är en jobbig sits och slits mellan mig och barnen. Som sagt har jag aldrig krävt jag ska välja mellan mig och barnen utan mellan mig och barnens mamma. Men han ser det inte så. Jag får ont i magen av tanken att det ska fortsätta så här år efter år och som många säger så kanske det bästa är att gå vidare men hjärtat vill inte det och det känns jättejobbigt :( Men jag förstår nu iallafall att jag är inte orimlig som tycker så här och det tackar jag er för.