Er åsikt om få barn runt 45…

Jag tänker som så att om föräldrarna inte har barn sedan tidigare är det en självklarhet att försöka. Barn är det största och viktigaste som händer i livet. Om väfoll har pekpinnar om åldern är det bara att nonchalera.

Vad jag tycker? Att det är egoistiskt av föräldrarna och extremt vidrig mot det stackars barnet! Punkt.

Tänker inte på det faktiskt.
 Varför skulle jag spekulera i det? Den som spekulerar i det är väldigt dömande tycker jag. Finns mycket viktigare att sysselsätta sig med.

Min mamma fick mig när hon var 44 år och pappa 50 år. Det gick väl bra tror jag. Man anpassar sig som förälder. 

Jag tänker att det är mer okej om det finns syskon med i bilden, annars kan barnet bli lämnad ensam tidigt i livet utan ens syskon.. 

Att det är för sent, tyvärr. 

Jag fick barn vid 42, min sambo 44. Första barnet. För vår del var det sista försöket ( försökt i 10 år)  och min personliga åsikt är att gränsen går där runtomkring. 

Mina föräldrar lekte nästan aldrig med mig. Jag lekte själv och det funkade hur bra som helst. Det var roliga dagar och det var tråkiga - och då hittade man på något.  Jag förstår inte det här med att föräldrar ska leka med sina barn. Min pappa spelade kort ibland med mig. Min mamma tror jag aldrig lekte med mig. Det har väl nåt med åldern att göra.  Det viktiga är att barn har en trygg hemma miljö och föräldrar som är närvarande. 

Föräldrar - ha aldrig dåligt samvete.

För mig vore det för sent.
Jag personligen vill inte vara eller bli en så pass gammal mamma.
Men det är relativt, det säger inget om ork eller liknande utan det är utifrån hur JAG känner och vad jag vet om sjukdomshistorik och liknande i min släkt.
På pappas sida finns det till exempel ingen som blivit äldre än 75, han är 66 nu så det påverkar förstås hur jag/vi tänker i min familj.

Sen är det också för att jag redan har barn, äldsta tar studenten i vår. Honom fick vi när vi var 26. Sen kom syskon, yngsta barnet föddes när vi var 37.
Så för mig/oss vore det totalt främmande att få ytterligare fler barn om några år... Vi är klara med den biten. 

Men jag lägger till att jag inte har några problem med att andra gör det. Alla fattar sina egna beslut, jag är sådan som person som inte tänker så mycket på andra generellt. Om någon har en fin bil - kul för den. Om någon går runt med barnvagn - so what. 
Jag blev själv lagd i facket "äldre mamma" på BVC trots att jag som sagt var 37 när bebisen kom, för att de andra råkade vara runt 30. Och då är 37 verkligen ingen ålder utifrån statistiken idag.

Valet att skaffa barn är personligt. 

Jag har en vän som fick sin dotter vid 46 (en överraskning, hon trodde de var infertila) och hon har en helt vanlig ordinär relation till sitt barn som nu är 15 år. Båda är helt friska och normala (pappan också...).

Som tur är för oss kvinnor, så medför sena barn också att vi åldras långsammare och lever längre. Naturen har ju ett svar på det mesta!  

Jag var själv 40 när jag fick barn och jag ser inte vad 5 år skulle göra för skillnad. 

Har man barn sedan tidigare kanske man är trött och slutkörd, men har man inga barn tidigare har man ju betydligt mer ork och energi. Det är nog därför många yngre tänker att de aldrig skulle orka med ett barn vid 40-45, för de är helt slut av småbarnsåren. 

Ingen åsikt, men på ett personligt plan alldeles för sent.

det innebär hemmaboende barn upp i pensionsåldern och har man inte väldigt god ekonomi kanske ännu längre. Sen har man då några få pigga år i bästa fall när ungarna lämnat boet. För mig är det en melankolisk tanke, men givetvis finns andra perspektiv också.

Ingen kan ju säga att det finns ett facit, men nu ställdes ju frågan i trådstarten så nu svarar jag ur min vinkel.

Oj ska man hålla på och anmäla inlägg som tar upp aspekter man inte själv håller med om. Märkligt beteende..

Alla får väl tycka olika. (jag skuldbelade inte någon)
Vissa vill kanske vara aktiva, fysiskt sett, föräldrar och andra trivs mer med att läsa, pyssla mm.