Tecum skrev 2024-10-23 22:44:24 följande:
Just det! Du anar inte hur många kvinnor jag känner som inte kan/vill försörja sig själva utan åker snålskjuts på mannen. Då jag läste tråden räknade jag efter och blev nästan rädd då de är så många. Vad är det med folk? Och några av dem har god utbildning. Men de är utbrända, har mystiska åkommor som inte blir bättre trots ständiga besök hos läkare. Eller har ångest eller diffusa trötthetssymptom. De blir inte sjukskrivna då inga fel hittas utan hoppar mellan arbetslöshet, arbetsprövning, meningslösa utbildningar och i bästa fall tillfälliga jobb. Någon står helt utanför och lever helt på mannen - utan att ens sköta hushåll och barn. Men vem vill anställa någon som plötsligt inte kommer till jobbet då hon har ångest på morgonen? Eller åker hem vid lunch då allt blev för tungt? Känner en företagare som ställt upp och tagit emot kvinnor som ska arbetspröva. De är ofta duktiga och trevliga men plötsligt kommer de inte eller måste åka hem. Det funkar inte att anställa dem.
Nu vet jag att människor blir utbrända eller får andra psykiska problem. Men när det pågår år efter år utan att behandling hjälper eller att en diagnos kan ställas är det mysko.
Det beror på att kvinnor får göra allt hemma och blir utmattade, det är det som är den klassiska kvinnofällan.
Männen framställer sig som exemplariska män utåt men innanför hemmets väggar när ingen ser på liggs det mest på soffan och kollas tv med snusdosan på bordet och snusprillan i munnen medan frun sorterar tvätten eller nattar barnet.
Och på tal om diffusa åkommor så har jag flera väninnor som har män som är deprimerade och äter antidepressiva pga någon diffus ångest och låter frun göra allt hemma och ta hand om barn själva. De här männen har inte ens gått igenom något jobbigt i livet men ändå mår de så dåligt och sitter och ser på när frun tar hand om hushållet och barn utan att ens räcka ut en hjälpande hand.
Den enda gången mannen tar hand om barnet är när han är illa tvungen då frun är sjuk och då är han så osäker och fumlig och barnet tyr sig inte till honom. Sett det på nära håll och det är verkligen sorgligt att se.
Jag hade varit ner nöjd om min partner läste en utbildning även om den inte genererade i något och hanka sig fram mellan ströjobb då det ändå visar på att man inte vill åka snålskjuts på sin partner utan också bidra.
Hellre det än någon som ligger i soffan och vältrar sig i sina narcissistiska tankar om hur synd det är om just honom, trots att han inte gått igenom något jobbigt under hela sin livstid.
