Vid vilken ålder är det inte längre tragiskt att någon dör?
Alltså konstig fråga men jag har funderat på detta. Det är ju alltid ledsamt för anhöriga att förlora någon, förstås. En person blir saknad. Men vid en viss ålder så kan man ju liksom inte känna att det är så himla sorgligt att någon dör. Det blir mer att jaha, xx har dött, jag förstår, det var ju ganska väntat utifrån ålder. Man känner att engagemanget för någon som förlorat en förälder som är 90 år är ju inte lika stort som för någon som förlorat en förälder som var 60 år, tex.
vid vilken ålder tycker ni detta är?