Vid vilken ålder är det inte längre tragiskt att någon dör?

Håller med dig om att sorgligt är en sak och tragiskt en annan. Det är inte tragiskt att en 90-åring insjuknar och långsamt somnar in tycker jag, däremot kan det vara oändligt sorgligt för närstående. Blir 90-åringen brutalt skjuten så är det dock tragiskt. Att ett barn dör är däremot tragiskt oavsett orsak, för det ska man inte behöva räkna med.

Anonym (Nej) skrev 2024-09-30 10:09:12 följande:

Fast med all respekt, ditt perspektiv då är färgat av sin grova sociala fobi. En äldre människa utan social fobi alls men som sitter i rullstol kan ju ha vänner som kommer på besök, kan ta sig för att ta sig ut med hjälp mm. Din erfarenhet är din, men applicera den inte som en bedömningsgrund generellt.

Jag vet om 95-åringar som är pigga och med rikt socialt liv, så ja, det varierar rätt hårt.

Ålderismwn i Sverige är dock brutal sett till denna tråd där folk över 80 verkar dömas ut som mindre värda allmänt.

Det är i och för sig svårt att svara på en helt subjektiv fråga utan att applicera sin egen erfarenhet som bedömningsgrund.

Vid vilken ålder är det inte längre tragiskt att någon dör?

INNEHÅLL