Vid vilken ålder är det inte längre tragiskt att någon dör?

Min farmor dog på Estonia , du tycker inte det var en tragedi för att hon var gammal? 

Jag tänkte precis nämna Estonia! Det var ju 30 år sen i dagarna. Beklagar förlusten av din farmor.

Jag kände ingen som omkom med Estonia, men min mamma förlorade en arbetskamrat. Hon var inte ens 50 fyllda.

Men det handlar inte bara om hur gammal man är när man dör, utan också HUR man dör. Rent åldersmässigt håller jag med om att allt över 80 är en bonus. Men det känns lika orättvist, onödigt och tragiskt om någon som är 80+ sjunker med en färja, eller dör i en bilolycka t ex, som det gör om det gäller yngre personer. Det är inte så man vill att det ska gå till. Det är inte så man vill att någon ska behöva avsluta sitt liv, oavsett om livet blev kort eller långt.

Själva döden är dock lättare att acceptera ju äldre personen är. Min mormor hann fylla 100. Känslorna var blandade när hon dog. Sorg och saknad, men också lättnad över att det gick fort på slutet, inget utdraget lidande. Hon var ganska pigg nästan ända till slutet. Vi kände också glädje över att hon fick ett så långt och bra liv, hann uppleva så mycket. Lämnade efter sig både barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Efter 85 år så har man levt  ett helt liv så då är det inte så tragiskt tycker jag. Det är liksom livets gång. Och många har problem med hälsan och svårt att ta sig runt själv så man har ofta inte hög livskvalitet. Men sorgligt är det förstås. 

Vad menar du med detta - har en människa inte en livskvalitet om den inte kan gå? Du resonerar från ditt eget snäva perspektiv nu.

Jag tycker också det är fel att diskutera sorg på detta viset. Skulle en sorg av ett skäl då vara mer värd än en sorg av ett annat skäl? Om någon sörjer sin livspartner som dör vid 85 och den lämnas ensam kvar och är 82 år och rätt ensam, är den personens sorg mindre värd än den som skulle lämnas vid 45 för att partnerns dör mer oväntat? 

Jag har ett bra perspektiv då jag lidit av grov social fobi och gick knappt ut på flera år . Vet hur det är att bara sitta inne dag ut och dag in. 

De över 85 som jag känner till har iaf haft ont oc många olika sjukdomar. De har dock varit rökare så kan ha bidragit

Hon skrev OFTA inte hög livskvalitet. Inte att det gäller alla.

Yngre med fysiska begränsningar har nog också lättare att komma runt dessa och leva de liv de vill leva, än äldre som blir mer och mer begränsade på ålderns höst.

Men i sak håller jag med dig. Man ska vara försiktig med att spekulera i livskvalitet.

Min mormor gick med rullator sista åren, hon kunde inte gå så långt men åtminstone ta sig fram. Hon var inte beroende av andra för förflyttning osv. Hennes mardröm var att hamna i rullstol och bli sittande. Äldreomsorgen är ju som den är, resurserna finns inte, och anhöriga kan sällan komma varje dag.

Nu slapp hon det. Sista dagarna var hon sängliggande, men innan var hon uppe och gick varje dag.

Min mormors livskvalitet hade försämrats drastiskt om hon hade fastnat i en rullstol som måste köras av andra. Men andra äldre hade kanske haft lättare att acceptera en sådan förändring.

Fast med all respekt, ditt perspektiv då är färgat av sin grova sociala fobi. En äldre människa utan social fobi alls men som sitter i rullstol kan ju ha vänner som kommer på besök, kan ta sig för att ta sig ut med hjälp mm. Din erfarenhet är din, men applicera den inte som en bedömningsgrund generellt.

Jag vet om 95-åringar som är pigga och med rikt socialt liv, så ja, det varierar rätt hårt. 

Ålderismwn i Sverige är dock brutal sett till denna tråd där folk över 80 verkar dömas ut som mindre värda allmänt.

Tycker att personens hälsa, egen inställning mm har större betydelse än ålder. När min morfar gick bort var han sedan länge inte sig själv pga demens. Det var känslosamt och sorgligt men väntat och jag skulle inte kalla det tragiskt. Min mormor var däremot pigg och frisk och gick tragiskt bort i en fysisk åkomma som hade varot behandlingsbar om hon hade sökt i tid. Det var både tragiskt och chockerande. 

Ingen mer än du har sagt något om mindre värda. Medelåldern i Sverige är runt 81-84.  Så man har tekniskt sett levt ett helt liv, därför Kan det ses som mindre tragiskt. 

Jag hoppas iaf att jag dör vid 70

Fast när jag läser här i tråden så vänder jag mig emot pratet om åldersrasism. Självklart är det mer tragiskt om en ung människa dör än om en gammal gör det. Detta även om anhöriga till den äldre känner stor sorg osv.