Vid vilken ålder är det inte längre tragiskt att någon dör?

Ja jag tycker att det är direkt fel om man säger att det är tragiskt att någon på 90 dött. Tragedi är något annat än sorg och saknad. 

Fast med all respekt, ditt perspektiv då är färgat av sin grova sociala fobi. En äldre människa utan social fobi alls men som sitter i rullstol kan ju ha vänner som kommer på besök, kan ta sig för att ta sig ut med hjälp mm. Din erfarenhet är din, men applicera den inte som en bedömningsgrund generellt.

Jag vet om 95-åringar som är pigga och med rikt socialt liv, så ja, det varierar rätt hårt. 

Ålderismwn i Sverige är dock brutal sett till denna tråd där folk över 80 verkar dömas ut som mindre värda allmänt.

Så om du läste om en 2 åring och 85 åring som dog i cancer så skulle du tycka att det var precis lika tragiskt? Klart som fan det är mer tragiskt med 2 åringen för den har inte fått chansen att leva sitt liv. 

Personligen så hade jag tyckt det var mina tragiskt pchsorligt, men jag hade haft det lättare att acceptera och komma till ro med 85-åringens död.

Klart att det är supertragiskt med personer som dör på Estonia eller av våld eller sånt, oavsett ålder. 

Men jag kan ibland reagera lite på folk som i det offentliga ältar bortgång hos någon äldre (80+) som om det verkligen är tragiskt. Det är inte tragiskt i min värld, det är en del av livet. Sorgligt, javisst men inte tragiskt. 

För med ordet tragiskt upplever jag betydelsen som något som inte borde ha hänt. Som något orimligt, av ödet jättetaskigt osv. Och det är det ju inte med någon som passerat medellivslängden så att säga.