• Anonym (Undrar bara)

    Kvinnor, varför vill ni inte ha sex med er partner?

    Ni är i ett stadigt förhållande men utan sex. Varför då?

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Kvinnor, varför vill ni inte ha sex med er partner?
  • Dimisi
    Anonym (Undrar bara) skrev 2024-09-14 23:54:11 följande:

    Jag startade tråden för att jag är genuint intresserad av att veta varför. Många har tyvärr svarat att det är pga lata egoister till män. Jag beklagar det, det låter inte bra och ni borde dra. Men jag vet ju också att det är inte lätt att bara sticka. Själv har jag och min sambo en fin relation. Vi tar hand om varandra, bråkar inte, vi turas om att handla och laga mat, vi tvättar och städar lika mycket, motionerar ihop, vi har delad ekonomi. Allt är väldigt enkelt, men vi har inte sex. Hon säger att hon helt enkelt inte har lust. Hon saknar det men är inte sugen. Hon berättade det för länge sen och jag tänkte att jag har inte bråttom, vi fixar detta tillsammans i hennes takt. Men hon är inte så intresserad av att fixa något som funkar för henne, inser jag nu 5-6 år senare. Det är för mig det inte funkar. Så varför drar jag inte bara? Jag kan inte, allt annat stämmer. Jag saknar sex med min sambo väldigt mycket, så mycket att jag kommer att lämna henne. Inte idag, eller imorgon. Men jag kommer att lämna henne.


    Jag hade inte nöjt mig med det svaret, jag har inte lust. Jag tycker det är nonchalant. Jag hade ställt massor med följdfrågor.



    När försvann lusten? Avtog den sakta eller gick det snabbt?

    Har du känt lust tidigare i ditt liv, eller hade du sex i början med mig för att du trodde att det förväntades?

    Hur känns det att veta att jag längtar efter sex med dig? Får du typ dåligt samvete, känner dig pressad eller liknande?

    Om vi separerar, tror du att du aldrig mer skulle känna lust?

    Osv
  • Anonym (M)
    Anonym (Undrar bara) skrev 2024-09-14 23:54:11 följande:

    Jag startade tråden för att jag är genuint intresserad av att veta varför. Många har tyvärr svarat att det är pga lata egoister till män. Jag beklagar det, det låter inte bra och ni borde dra. Men jag vet ju också att det är inte lätt att bara sticka. Själv har jag och min sambo en fin relation. Vi tar hand om varandra, bråkar inte, vi turas om att handla och laga mat, vi tvättar och städar lika mycket, motionerar ihop, vi har delad ekonomi. Allt är väldigt enkelt, men vi har inte sex. Hon säger att hon helt enkelt inte har lust. Hon saknar det men är inte sugen. Hon berättade det för länge sen och jag tänkte att jag har inte bråttom, vi fixar detta tillsammans i hennes takt. Men hon är inte så intresserad av att fixa något som funkar för henne, inser jag nu 5-6 år senare. Det är för mig det inte funkar. Så varför drar jag inte bara? Jag kan inte, allt annat stämmer. Jag saknar sex med min sambo väldigt mycket, så mycket att jag kommer att lämna henne. Inte idag, eller imorgon. Men jag kommer att lämna henne.


    Håller med Dimisi, man måste ju diskutera en sådan sak. Att bara svara att man inte har lust räcker inte om det är en lång period och för er del är det flera år! Har ni haft en ordentlig diskussion om detta, har du fått några svar? Vad har ni gjort för att försöka hitta attraktionen och sexlusten igen? Kräv lite ärlighet och öppenhet, om ni inte klarar av att ta den diskussionen kanske det kan vara värt att testa prata med någon tillsammans. 

    Har ni någon fysisk kontakt alls, eller lever ni som inneboende vänner bara? Det låter jätte sorgligt om så är fallet och låter mer som att ni båda mest är för bekväma med att leva ihop för att ta steget att gå isär. Det kan ju vara just den här bekvämligheten som är problemet, vardagen rullar på ni bråkar inte, ni hjälpa åt med det praktiska. Men det sexuella sköter ju inte alltid sig själv, det behöver ju också näring och underhåll. 
  • Anonym (Undrar bara)
    Dimisi skrev 2024-09-15 00:27:21 följande:
    Jag hade inte nöjt mig med det svaret, jag har inte lust. Jag tycker det är nonchalant. Jag hade ställt massor med följdfrågor.

    När försvann lusten? Avtog den sakta eller gick det snabbt?

    Har du känt lust tidigare i ditt liv, eller hade du sex i början med mig för att du trodde att det förväntades?

    Hur känns det att veta att jag längtar efter sex med dig? Får du typ dåligt samvete, känner dig pressad eller liknande?

    Om vi separerar, tror du att du aldrig mer skulle känna lust?

    Osv

    Jag är övertygad om att det var allt för avtändande för henne när jag sa att jag inte ville ha fler barn. Vägde mellan att ha en för mig låtsas dialog. Men tänkte att det var mest rakryggat att säga som det var. Vilket jag ångrar idag, men det var inte lätt att veta då. Sen dess har vi iprincip inte haft sex. 


    Jag tror inte hon rår för vad hon känner, men hon gör heller inget för att ändra något. Jag märker det när jag försöker prata om sex med henne. 


    När jag pratar om sex med henne försöker jag att det inte ska landa i att vi inte har sex utan att det ska handla om det sköna och positiva. Hur vill du älska, vad får dig att må bäst osv. Men det har ju inte lett någonstans å andra sidan.

  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Anonym (Undrar bara) skrev 2024-09-15 08:17:53 följande:

    Jag är övertygad om att det var allt för avtändande för henne när jag sa att jag inte ville ha fler barn. Vägde mellan att ha en för mig låtsas dialog. Men tänkte att det var mest rakryggat att säga som det var. Vilket jag ångrar idag, men det var inte lätt att veta då. Sen dess har vi iprincip inte haft sex. 


    Jag tror inte hon rår för vad hon känner, men hon gör heller inget för att ändra något. Jag märker det när jag försöker prata om sex med henne. 


    När jag pratar om sex med henne försöker jag att det inte ska landa i att vi inte har sex utan att det ska handla om det sköna och positiva. Hur vill du älska, vad får dig att må bäst osv. Men det har ju inte lett någonstans å andra sidan.


    Har hon någonsin varit intresserad av sex, eller mest sett det som ett medel för barnalstring?

    Jag undrar eftersom du skriver att hon tappade lusten när hon förstod att det inte skulle bli fler barn.

    Är ni intima med varandra på andra sätt? Eller är hon inte intresserad av närhet och beröring alls? 

    Även om ni har det bra i övrigt, låter det inte som ni är kompatibla i längden, om hon aldrig vill ha någon form av sexuell samvaro med dig (behöver inte vara samlag) samt inte är intresserad av att ändra på det. Hon säger att hon saknar det men inte känner lust. Det kan stämma, men det kan också vara så att hon säger det du vill höra. Hon kanske är nöjd som det är men vill inte förlora dig? Men det är ju inte hållbart i längden. 

  • Anonym (Tvillingmorsan)

    Sen tror jag TS, att du kanske ställde en liten för öppen fråga i trådstarten. Det är inte så konstigt att man tappar lusten till en lat och egoistisk man. Men då finns det ju andra problem i relationen.

    Ni verkar inte ha detta problem. Ni har det bra, din sambo vill bara inte ha sex. Det är ett litet problem om det går i perioder, eller handlar om en kortare tid. Lusten går upp och ner för de flesta. Men är det permanent blir det snart ett stort problem. 

    Enda gångerna det funkar att leva i en relation utan sex, är om båda trivs med det, eller i alla fall tycker att det är ok. Men du mår dåligt och jag förstår dig. 

  • Dimisi
    Anonym (Undrar bara) skrev 2024-09-15 08:17:53 följande:

    När jag pratar om sex med henne försöker jag att det inte ska landa i att vi inte har sex utan att det ska handla om det sköna och positiva. Hur vill du älska, vad får dig att må bäst osv. Men det har ju inte lett någonstans å andra sidan.


    Vilket konstigt sätt att prata! Det är din FRU, och ni har inte haft sex på flera år, och du ställer frågor som om hon har ett aktivt sexliv. Med vem då?! Det låter som att du skulle tycka att det är ok om hon ligger med någon annan.

    Antagligen fattar hon att du saknar närhet, men tycker du får skylla dig själv om du pratar POSITIVT om din stora (kanske största) SORG.

    Du kan inte nå närhet om du vägrar visa dig sårbar. Släpp glättigheten!
  • ClumsySmurf
    Anonym (Man) skrev 2024-09-12 17:59:01 följande:

    Än sålänge finns det ingen i tråden där kvinnan har ens en liten del ansvar till ett obefintligt sexliv. Det är genomgående bara männens fel av en eller annan anledning. Rimligt om ni tänker efter?


    Inlägg #11, det är inte ens 10 personer som svarat, om du tänker efter, är det rimligt att börja klaga redan?


    Inlägg #11
  • Anonym (Man)
    ClumsySmurf skrev 2024-09-15 23:41:19 följande:
    Inlägg #11, det är inte ens 10 personer som svarat, om du tänker efter, är det rimligt att börja klaga redan?


    Inlägg #11
    Väntar med tillförsikt på att det kommer ett inlägg som har någon form av självrannsakan istället för projicering.
  • Anonym (Närhet)

    Vi fick barn för över ett år sen, hade knappt sex under graviditeten, och hon saknar helt sexlust och vill inte ha någon form av närhet. Jag har försökt pratat med henne flertal gånger, gör allt jag kan i hemmet och tar barnet så mycket jag kan så hon får egentid men hon är helt kall emot mig. Hon pratar om vår framtid på ett positivt sätt och målar upp massa fina scenarior medans jag själv känner att vi förvandlas till rumskamrater. Hon svarar knappt när jag försöker prata om det. Jag känner mig så ensam just nu och deppig. Det gör så ont att se andra par ute som ser lyckliga ut och rör vid varandra. Kanske är det en fas men jag blir galen på att hon ignorerar ämnet helt när jag försöker reda ut vad som hänt. Hon verkar inte se något problem. Innan detta hade vi ett jättebra sexliv och just nu kan jag inte förstå att det är samma person som jag lever med.

  • Anonym (M)
    Anonym (Närhet) skrev 2024-09-16 20:08:10 följande:

    Vi fick barn för över ett år sen, hade knappt sex under graviditeten, och hon saknar helt sexlust och vill inte ha någon form av närhet. Jag har försökt pratat med henne flertal gånger, gör allt jag kan i hemmet och tar barnet så mycket jag kan så hon får egentid men hon är helt kall emot mig. Hon pratar om vår framtid på ett positivt sätt och målar upp massa fina scenarior medans jag själv känner att vi förvandlas till rumskamrater. Hon svarar knappt när jag försöker prata om det. Jag känner mig så ensam just nu och deppig. Det gör så ont att se andra par ute som ser lyckliga ut och rör vid varandra. Kanske är det en fas men jag blir galen på att hon ignorerar ämnet helt när jag försöker reda ut vad som hänt. Hon verkar inte se något problem. Innan detta hade vi ett jättebra sexliv och just nu kan jag inte förstå att det är samma person som jag lever med.


    Att bara gravid och föda barn kan ju förändra kroppen ganska mycket, sen är det ju så att små barn kräver ofta mycket närhet och fysisk kontakt och man blir liksom nästan lite barnets. För egen del gjorde det att jag blev ganska mätt på närhet och mest ville få ha min kropp för mig själv när jag väl kunde det, sen med eventuellt sömnbrist och en kropp som man kanske inte känner igen och kanske inte klarar riktigt känner sig bekväm i än så hamnar sex ganska långt ner på listan inte minst för det sista man känner sig är ju sexig. Bara ett litet annat perspektiv på det. Sen kanske det inte alls är så hon känner. 

    Men i vilka situationer tar du upp det, är det i samband med försök till närhet så situationen känns lite pressad eller i en lugn neutral situation? Det kan ju göra stor skillnad på vilken respons man får. Vad är det hon svarar när du tar upp det? Hur tar du initiativ till närhet? Och när ni är nära och tar på varandra, kan ni göra det utan att det uppstår en känsla av förväntningar på något mer? Det blir såklart jättesvårt att göra något om hon inte är villig att ens diskutera saken, fortsätter det så kanske man skulle fundera på att söka hjälp tillsammans, det kan vara lättare när en tredje part är med så diskussionen inte spårar ur och/eller som kan ställa rätt frågor så man kommer framåt. 
  • Anonym (Närhet)
    Anonym (M) skrev 2024-09-16 20:42:31 följande:
    Att bara gravid och föda barn kan ju förändra kroppen ganska mycket, sen är det ju så att små barn kräver ofta mycket närhet och fysisk kontakt och man blir liksom nästan lite barnets. För egen del gjorde det att jag blev ganska mätt på närhet och mest ville få ha min kropp för mig själv när jag väl kunde det, sen med eventuellt sömnbrist och en kropp som man kanske inte känner igen och kanske inte klarar riktigt känner sig bekväm i än så hamnar sex ganska långt ner på listan inte minst för det sista man känner sig är ju sexig. Bara ett litet annat perspektiv på det. Sen kanske det inte alls är så hon känner. 

    Men i vilka situationer tar du upp det, är det i samband med försök till närhet så situationen känns lite pressad eller i en lugn neutral situation? Det kan ju göra stor skillnad på vilken respons man får. Vad är det hon svarar när du tar upp det? Hur tar du initiativ till närhet? Och när ni är nära och tar på varandra, kan ni göra det utan att det uppstår en känsla av förväntningar på något mer? Det blir såklart jättesvårt att göra något om hon inte är villig att ens diskutera saken, fortsätter det så kanske man skulle fundera på att söka hjälp tillsammans, det kan vara lättare när en tredje part är med så diskussionen inte spårar ur och/eller som kan ställa rätt frågor så man kommer framåt. 
    Ja, det ligger nog en del i att hon känner sig mätt på närhet kanske. Det är nog bara min frustration som går på högvarv just nu och jag saknar det som brukade vara. Jag älskar att vara förälder och jag förstår att prion ändras men jag har så svårt med att hon stänger mig ute. Jag pratar med henne om det i neutrala situationer så att hon inte ska känna press och försöker belysa att jag saknar närheten som sex ändå ger. Jag försöker krama och massera henne men hon kramar sällan mig. Max en gång i månaden. När jag tar på henne är jag försiktig så att hon inte ska känna press.
    Varje gång jag försöker prata med henne om det så blir hon bara tyst. Är det vid läggdags vänder hon sig bara och sover. Det är som att hon inte vill ta i ämnet alls. Nu när du säger det så kanske vi rent av borde söka hjälp för att kunna prata om det. Just nu känner jag mig bara utfryst.
  • Anonym (Bengt-Åke)
    Anonym (Lia) skrev 2024-09-12 01:06:49 följande:

    Du glömde alternativet: jag har ingen ork kvar efter att ha gjort allt hushållsarbetet och tagit hand om barnen innan och efter jobbet.


    Varför går du med på att bli behandlad så? Njuter du av att lida?
  • Anonym (Bengt-Åke)
    Anonym (Eh) skrev 2024-09-12 01:33:25 följande:

    Du glömde också alternativet "Han har slutat ge mig komplimanger och närhet dagtid och förväntar sig sen att han ska kunna använda mig som ett hål på kvällen, utan att öht ha min njutning i åtanke"


    Varför stannar du kvar om du blir så taskigt behandlad? För barnens skull? Skona mig...
  • Anonym (M)
    Anonym (Närhet) skrev 2024-09-16 21:00:01 följande:
    Ja, det ligger nog en del i att hon känner sig mätt på närhet kanske. Det är nog bara min frustration som går på högvarv just nu och jag saknar det som brukade vara. Jag älskar att vara förälder och jag förstår att prion ändras men jag har så svårt med att hon stänger mig ute. Jag pratar med henne om det i neutrala situationer så att hon inte ska känna press och försöker belysa att jag saknar närheten som sex ändå ger. Jag försöker krama och massera henne men hon kramar sällan mig. Max en gång i månaden. När jag tar på henne är jag försiktig så att hon inte ska känna press.
    Varje gång jag försöker prata med henne om det så blir hon bara tyst. Är det vid läggdags vänder hon sig bara och sover. Det är som att hon inte vill ta i ämnet alls. Nu när du säger det så kanske vi rent av borde söka hjälp för att kunna prata om det. Just nu känner jag mig bara utfryst.
    Ja det låter ju som du gör så gott du kan, trist att hon inte klarar av att möta dig i det. Det blir ju omöjligt för dig om hon inte ens vill prata om det. Förstå din frustration, framförallt när du inte får någon respons. Självklart undrar man ju och det skapar ju en klyfta då problemet drabbar båda men man inte kan jobba ihop för att lösa det. 

    Absolut sök hjälp, hoppas din partner är med på det. Speciellt när det blir lite att man står på varsin sida av problemet så att säga så är det jättebra med stöd att bemöta varandra. Jag och mitt ex tog hjälp, till slut. Nu hade vi huvudsakligen andra problem än ni men vi tog hjälp alldeles för sent men det gjorde ändå skillnad i hur vi kunde bemöta varandra i det. Hade vi tagit hjälp tidigare tror jag inte hade räddat relationen i långa loppet men däremot hade det nog sparat många tårar.
  • Dimisi
    Anonym (Man) skrev 2024-09-16 19:02:44 följande:
    Väntar med tillförsikt på att det kommer ett inlägg som har någon form av självrannsakan istället för projicering.
    Tror du verkligen att det finns en chans att en kvinna kommer att skriva den typen av ödmjuka, ångerfulla bekännelse som du efterlyser, där hon förklarar vilka fel hon gjorde som ledde fram till att hon slutade vilja ha sex med sin partner?

    Det finns några män i tråden som delar med sig av sin självrannsakan. Gillar du deras sätt att tänka och resonera? 
Svar på tråden Kvinnor, varför vill ni inte ha sex med er partner?