Kvinnor, varför vill ni inte ha sex med er partner?

Anonym (Man) skrev 2024-09-12 17:59:01 följande:

Än sålänge finns det ingen i tråden där kvinnan har ens en liten del ansvar till ett obefintligt sexliv. Det är genomgående bara männens fel av en eller annan anledning. Rimligt om ni tänker efter?

Om mannen lämnar över allt ansvar för hem och barn på kvinnan så är det väl inte särskillt konstigt om hon tappar sexlusten. Det är inte särskillt upphetsande med en man som beter sig som ett extra barn? Skulle du bli sexuellt upphetsad om din partner betedde sig så? Och när man då står och fixar disken efter maten man själv lagat får en man på sig som klappar en på rumpan ska man helt enkelt bara känna "åh ja ta mig!"?

Eller när man efter en lång dag sitter i soffan inte ens kan sitta nära varandra utan att det ska börja blir sexuellt istället, kan man inte bara vara med varandra och få känna lite närhet och uppskattning utan att man också ska behöva ställa upp för att han är sugen?

Och sedan blir sur för att man inte vill. Ne då blir det heller ingen Närhet i soffan alls för man orkar inte ta diskussionen varje gång det händer, vilket gör att chanserna att man faktiskt ska bli sugen blir minimala. För ärligt talat ibland när det varit för mycket kan det räcka att bara få känna närhet och få slappna av, utan förväntan på sex för att man ska börja känna ett litet sug komma igång.

Men nej man får aldrig chansen att komma dit för mannen har noll lust att lyssna på vad man behöver. När han sen till slut inser att man kanske menar allvar med det man sagt har det gått så långt så man är ganska nöjd med att inte ha sex med mansbebisen alls.

Anonym (M)

Sun 15 Sep 08:11

#42

Anonym (Undrar bara) skrev 2024-09-14 23:54:11 följande:

Jag startade tråden för att jag är genuint intresserad av att veta varför. Många har tyvärr svarat att det är pga lata egoister till män. Jag beklagar det, det låter inte bra och ni borde dra. Men jag vet ju också att det är inte lätt att bara sticka. Själv har jag och min sambo en fin relation. Vi tar hand om varandra, bråkar inte, vi turas om att handla och laga mat, vi tvättar och städar lika mycket, motionerar ihop, vi har delad ekonomi. Allt är väldigt enkelt, men vi har inte sex. Hon säger att hon helt enkelt inte har lust. Hon saknar det men är inte sugen. Hon berättade det för länge sen och jag tänkte att jag har inte bråttom, vi fixar detta tillsammans i hennes takt. Men hon är inte så intresserad av att fixa något som funkar för henne, inser jag nu 5-6 år senare. Det är för mig det inte funkar. Så varför drar jag inte bara? Jag kan inte, allt annat stämmer. Jag saknar sex med min sambo väldigt mycket, så mycket att jag kommer att lämna henne. Inte idag, eller imorgon. Men jag kommer att lämna henne.

Håller med Dimisi, man måste ju diskutera en sådan sak. Att bara svara att man inte har lust räcker inte om det är en lång period och för er del är det flera år! Har ni haft en ordentlig diskussion om detta, har du fått några svar? Vad har ni gjort för att försöka hitta attraktionen och sexlusten igen? Kräv lite ärlighet och öppenhet, om ni inte klarar av att ta den diskussionen kanske det kan vara värt att testa prata med någon tillsammans.

Har ni någon fysisk kontakt alls, eller lever ni som inneboende vänner bara? Det låter jätte sorgligt om så är fallet och låter mer som att ni båda mest är för bekväma med att leva ihop för att ta steget att gå isär. Det kan ju vara just den här bekvämligheten som är problemet, vardagen rullar på ni bråkar inte, ni hjälpa åt med det praktiska. Men det sexuella sköter ju inte alltid sig själv, det behöver ju också näring och underhåll.

Anonym (M)

Mon 16 Sep 20:42

#50

Anonym (Närhet) skrev 2024-09-16 20:08:10 följande:

Vi fick barn för över ett år sen, hade knappt sex under graviditeten, och hon saknar helt sexlust och vill inte ha någon form av närhet. Jag har försökt pratat med henne flertal gånger, gör allt jag kan i hemmet och tar barnet så mycket jag kan så hon får egentid men hon är helt kall emot mig. Hon pratar om vår framtid på ett positivt sätt och målar upp massa fina scenarior medans jag själv känner att vi förvandlas till rumskamrater. Hon svarar knappt när jag försöker prata om det. Jag känner mig så ensam just nu och deppig. Det gör så ont att se andra par ute som ser lyckliga ut och rör vid varandra. Kanske är det en fas men jag blir galen på att hon ignorerar ämnet helt när jag försöker reda ut vad som hänt. Hon verkar inte se något problem. Innan detta hade vi ett jättebra sexliv och just nu kan jag inte förstå att det är samma person som jag lever med.

Att bara gravid och föda barn kan ju förändra kroppen ganska mycket, sen är det ju så att små barn kräver ofta mycket närhet och fysisk kontakt och man blir liksom nästan lite barnets. För egen del gjorde det att jag blev ganska mätt på närhet och mest ville få ha min kropp för mig själv när jag väl kunde det, sen med eventuellt sömnbrist och en kropp som man kanske inte känner igen och kanske inte klarar riktigt känner sig bekväm i än så hamnar sex ganska långt ner på listan inte minst för det sista man känner sig är ju sexig. Bara ett litet annat perspektiv på det. Sen kanske det inte alls är så hon känner.

Men i vilka situationer tar du upp det, är det i samband med försök till närhet så situationen känns lite pressad eller i en lugn neutral situation? Det kan ju göra stor skillnad på vilken respons man får. Vad är det hon svarar när du tar upp det? Hur tar du initiativ till närhet? Och när ni är nära och tar på varandra, kan ni göra det utan att det uppstår en känsla av förväntningar på något mer? Det blir såklart jättesvårt att göra något om hon inte är villig att ens diskutera saken, fortsätter det så kanske man skulle fundera på att söka hjälp tillsammans, det kan vara lättare när en tredje part är med så diskussionen inte spårar ur och/eller som kan ställa rätt frågor så man kommer framåt.

Anonym (M)

Mon 16 Sep 21:24

#54

Anonym (Närhet) skrev 2024-09-16 21:00:01 följande:

Ja, det ligger nog en del i att hon känner sig mätt på närhet kanske. Det är nog bara min frustration som går på högvarv just nu och jag saknar det som brukade vara. Jag älskar att vara förälder och jag förstår att prion ändras men jag har så svårt med att hon stänger mig ute. Jag pratar med henne om det i neutrala situationer så att hon inte ska känna press och försöker belysa att jag saknar närheten som sex ändå ger. Jag försöker krama och massera henne men hon kramar sällan mig. Max en gång i månaden. När jag tar på henne är jag försiktig så att hon inte ska känna press.
Varje gång jag försöker prata med henne om det så blir hon bara tyst. Är det vid läggdags vänder hon sig bara och sover. Det är som att hon inte vill ta i ämnet alls. Nu när du säger det så kanske vi rent av borde söka hjälp för att kunna prata om det. Just nu känner jag mig bara utfryst.

Ja det låter ju som du gör så gott du kan, trist att hon inte klarar av att möta dig i det. Det blir ju omöjligt för dig om hon inte ens vill prata om det. Förstå din frustration, framförallt när du inte får någon respons. Självklart undrar man ju och det skapar ju en klyfta då problemet drabbar båda men man inte kan jobba ihop för att lösa det.

Absolut sök hjälp, hoppas din partner är med på det. Speciellt när det blir lite att man står på varsin sida av problemet så att säga så är det jättebra med stöd att bemöta varandra. Jag och mitt ex tog hjälp, till slut. Nu hade vi huvudsakligen andra problem än ni men vi tog hjälp alldeles för sent men det gjorde ändå skillnad i hur vi kunde bemöta varandra i det. Hade vi tagit hjälp tidigare tror jag inte hade räddat relationen i långa loppet men däremot hade det nog sparat många tårar.

Kvinnor, varför vill ni inte ha sex med er partner?

INNEHÅLL