Anonym (M) skrev 2024-09-16 20:42:31 följande:
Att bara gravid och föda barn kan ju förändra kroppen ganska mycket, sen är det ju så att små barn kräver ofta mycket närhet och fysisk kontakt och man blir liksom nästan lite barnets. För egen del gjorde det att jag blev ganska mätt på närhet och mest ville få ha min kropp för mig själv när jag väl kunde det, sen med eventuellt sömnbrist och en kropp som man kanske inte känner igen och kanske inte klarar riktigt känner sig bekväm i än så hamnar sex ganska långt ner på listan inte minst för det sista man känner sig är ju sexig. Bara ett litet annat perspektiv på det. Sen kanske det inte alls är så hon känner.
Men i vilka situationer tar du upp det, är det i samband med försök till närhet så situationen känns lite pressad eller i en lugn neutral situation? Det kan ju göra stor skillnad på vilken respons man får. Vad är det hon svarar när du tar upp det? Hur tar du initiativ till närhet? Och när ni är nära och tar på varandra, kan ni göra det utan att det uppstår en känsla av förväntningar på något mer? Det blir såklart jättesvårt att göra något om hon inte är villig att ens diskutera saken, fortsätter det så kanske man skulle fundera på att söka hjälp tillsammans, det kan vara lättare när en tredje part är med så diskussionen inte spårar ur och/eller som kan ställa rätt frågor så man kommer framåt.
Ja, det ligger nog en del i att hon känner sig mätt på närhet kanske. Det är nog bara min frustration som går på högvarv just nu och jag saknar det som brukade vara. Jag älskar att vara förälder och jag förstår att prion ändras men jag har så svårt med att hon stänger mig ute. Jag pratar med henne om det i neutrala situationer så att hon inte ska känna press och försöker belysa att jag saknar närheten som sex ändå ger. Jag försöker krama och massera henne men hon kramar sällan mig. Max en gång i månaden. När jag tar på henne är jag försiktig så att hon inte ska känna press.
Varje gång jag försöker prata med henne om det så blir hon bara tyst. Är det vid läggdags vänder hon sig bara och sover. Det är som att hon inte vill ta i ämnet alls. Nu när du säger det så kanske vi rent av borde söka hjälp för att kunna prata om det. Just nu känner jag mig bara utfryst.
