KBT är bullshit

KBT är inte BS men är inte heller någon one size fits all så alla blir ju inte hjälpt av det, i alla fall inte tillräckligt.

Går nu kbt. Allt min psykolog gör är att säga att jag ska göra sakerna som ger mig ångest. Har jag ej klarat det så får jag en suck av henne och hon sitter och gång på gång påminner mig om hur mitt liv kommer förstöras av ångesten om jag ej gör det. Inga tips eller liknande kring någonting.

Berättar jag hur jag känner, att jag inte kan hantera ångesten och mitt liv rasar samman så kontrar hon med - men kommer det bli om du fortsätter leva såhär?. Som om jag ej tänker på det varenda dag.. Aldrig var hon sagt hon förstår. däremot säger hon ofta att hon inte förstår om jag förklarar något. 

Är första gången jag gått terapi och man kan lätt säga att detta förstörde min syn på psykologer. De är överskattade

Ja många stenciler har jag också fått att fylla i. 

Jag hade också önskat lite medkänsla, det behöver man när man utsätter sig för sin ångest. Man vill att någon ska se och förstå vad man går igenom så man inte blir så ensam i det. Hittills känns det som att allt som krävs för att bli kbt psykolog är en helgkurs. Allt de psykologen gör är att dela ut papper och skälla ut.

Det verkar som att era terapeuter är lite för snabba i att gå över till det "praktiska"? Det måste hela tiden finnas en känsla och en röd tråd av förståelse, engagemang, medkänsla.
Ibland kan man inleda en serie sessioner med x antal sådana träffar där man bara pratar om det och inte går in på konkreta lösningar (typ KBT).
Ibland etablerar man snabbare den känslan och det förtroendet sinsemellan och kan väva ihop dessa två. Dvs dialogen kring ångesten, vad som är jobbigt och att ge (som terapeut) hopp, empati och medkänsla till sin patient/klient och samtidigt börja introducera verktyg för att lösa det som är problematiskt.
Skulle man kunna byta terapeut/psykolog? Hur man funkar ihop och förstår varandra är ju väldigt relevant för hur det ska gå.
KBT kräver eget ansvar och arbete, det är inte det. Men man kanske har gått för fort fram?

Jag gick I KBT i flera år och det är det bästa jag gjort.  Halleluja vilken skillnad och vilken aha-upplevelse det var. 

Min terapeut var helt fantastisk och vi klickade direkt från början.  Han peppade, tröstade, uppmuntrade och var brutalt ärlig och auktoritär när det behövdes men framförallt var han medmänniska och lyssnade. 

Idag flera år senare använder jag fortfarande verktygen jag fick via KBT i min vardag och ångest och den problematik som följer är lättare att hantera när jag vet vad som funkar. 

det låter mer som vad jag var ute efter. uppmuntrande och peppande. Min är sur och arg, bara negativa saker tar hon upp. Som att hon försöker få mig att få ännu mer ångest över min situation och på så sätt knäcka mig till att ge upp mina ångestbeteenden. 
Bryter jag ihop så kan hon fortsätta prata bara och ignorera det. 

Kan inte byta längre för det har gått för många gånger. Då blir det avslut isåfall och det känns också hemskt för det var flera års kö dit 

Sedan man var barn har man fått höra i olika sammanhang att det inte går att ändra på en människa. Där har vi svaret, att kunna ändra sitt tankesätt så pass mycket är ju inget som ska gå egentligen. Vi är ju födda med en viss personlighet och den har vi ju hela livet. KBT har inte hjälpt mig. 

Som du beskriver det, har du inte ens lämnat kris-fasen. Och då kan det ju vara lite tidigt att börja med KBT.
Fungerar saker inte på hemmaplan och de är en del av problemet så måste ju de lösas först.