Dotterns lärare vill prata

Ja, jag tycker det beror på. Är det bråk med andra ungdomar, så tycker jag inte att föräldrarna behöver veta. Frånvaro däremot borde de informeras om (när det hände, inte så sent som nu). Men numera har ju de flesta skolor någon plattform där föräldrarna kan logga in och se . I så fall har den här läraren inte gjort något fel. 

Nja, bråk med kamrater skulle jag nog vilja veta om också. Det kan vara mobbning, att dottern blir mobbad el deltar i mobbning.

Hursomhelst tycker jag det är konstigt att läraren inte kan prata om det. Ska läraren och barnet ha hemligheter för föräldrarna? Tycker läraren att hen ska skydda barnet mot föräldrarna?

Enda gången det är befogat att hålla på sekretess gentemot föräldrarna är om barnet berättar om att hen blir utsatt av föräldrarna, typ misshandel el sexuella övergrepp. Men då ska ju läraren i stället anmäla det.

Det är orealistiskt, och inte bra. Tonåringar vill inte att föräldrarna vet allt om dem. Om du strävar efter det så kommer ditt barn att skaffa sig möjligheter att ha sina hemligheter.

Men nu är det ju inte upp till läraren att avgöra vad tonåringen vill eller vad tonåringens föräldrar bör veta. Det är därför folk reagerar. 

 På dig låter det som att läraren har rättigheter som går över en förälders. Det är en väldigt märklig inställning. 

Hur menar du nu - att en förälder inte behöver veta om ifall deras minderåriga barn är i bråk med andra på skolan? Är du verkligen lärare? För jag blir verkligen oroad av att läsa hur du resonerar kring lärarrollen och ansvarsfördelning i den här tråden. Jag skulle inte vilja att mina barn hade lärare som resonerar och agerar som du beskriver. 

Om skolan kallar till ett extrainsatt möte utanför skoltid, genom föräldern, så är det mer än rimligt att både föräldern och barnet blir informerade om vad mötet gäller. Att du håller på och skickar in den ena dumma undanflykten efter den andra som försvar till att läraren undlåter att ge den informationen är helt sanslöst. 

Det är vi föräldrar som har ansvaret för våra barn. Jag anser inte att lärare ska veta mer om mitt barn än jag själv. Allt som kan påverka mitt barns studier el mående, det behöver jag få veta, oavsett vad mitt barn tycker.

Det finns barn som mår dåligt pga mobbning men ändå inte berättar något för sina föräldrar. Ska lärarna undanhålla denna information för föräldrarna då? Mycket märkligt må jag säga.

Sedan finns det förstås saker som varken lärare el föräldrar vet. Men föräldrar bör få veta lika mycket som läraren.

Självklart är det inte upp till läraren. Det är upp till tonåringen. Det är DET jag säger. 

Vad påstår du nu om mig, som inte stämmer överhuvudtaget???  Jag är framför allt mamma till tre vuxna barn, och jag tänkte mest på förälderrollen här. Som lärare vill jag helst inte veta barns hemligheter och hamna i ett sånt läge. 

Och jag är sååå glad att jag inte är mentor och får hysteriska föräldrar på mig för ingenting. Har jag SAGT att man inte ska säga något till föräldern? Jag har sagt, att man generellt visst ska göra det. Om dock barnet har anförtrott en något och inte vill att föräldrarna ska veta - det är en väldigt knepig situation, om det är något allvarligt. 

En lärarkollega till min ex-man fick höra av en 13-årig tjej att hon var gravid och berättade INTE det för hennes föräldrar. Vansinnigt! Fullständigt galet! I regel bör/måste man säga det till föräldrarna.

Men lite tjafs mellan klasskamrater? Beror på.  Om det är utredd och inte längre ett problem och ungdomen vill inte att man ska berätta det för föräldrarna, så bör man faktiskt inte göra det. Och det är inte så att speciellt jag resonerar så, utan så gör lärare generellt. 

Vem har sagt att läraren skulle veta mer än föräldern? Vad är det för galna idéer som ni drar upp här? Det är EN LITEN detalj, ett tjafs i skolan med någon kamrat, som läraren kanske vet om - för att det har hänt i skolan. 

Jag tänker här som sagt mer som förälder själv. Hur mycket upplever barn utan att vi är med? Hur många saker löser de själva? Hur många idéer, problemlösningar och stöd får dem av andra vuxna? Eller t.o.m. av jämnåriga kompisar? I alla fall allt mer ju äldre de blir. 

Ingen, och framför allt inte jag, har väl sagt att man skulle undanhålla information om mobbning. Men det handlade ju inte om mobbning här utan det verkade handla om något betydligt mindre allvarligt. Annars hade man hanterat det HELT annorlunda. Det finns PLANER för hur man hanterar sånt,  och då hade föräldrarna informerats genast. Det är SÅ jag vet att det just inte är mobbning.

Jag läser bara det du skriver i dina inlägg. Och det är ytterst märkliga saker du tar till för att förklara och försvara att en lärare kallar till ett möte utan att tala om för varken förälder eller barn vad mötet ska gälla.

Du påstår att det skulle bero på nån ny forskning? Eller att det skulle minska förtroendet för läraren, och nu senast här att det kan vara något hemligt som föräldern inte ska få veta. Och sen när du får mothugg så drar du till med att föräldrar är hysteriska. Jag tycker att det är rätt allvarlig om du arbetar som lärare och tänker och agerar så mot elever och föräldrar. 

Jag är också väldigt glad att höra att du inte är mentor, för utifrån det du skriver här så känns du helt enkelt inte lämplig för såna arbetsuppgifter. 

Om nu barnet anförtrott läraren något som barnet inte vill att föräldern ska veta. Varför skulle då läraren ringa föräldern och be om ett extra insatt möte? Tänker du aldrig två varv innan du skriver?

Eller om det nu är ett så obetydligt tjafs mellan klasskamrater? Är det verkligen rimligt då att en lärare kallar till ett extrainsatt möte utanför skoltiden för det? Tänk efter lite innan du skriver. 

Varför skulle läraren ens kalla till ett möte om det var så obetydligt?

Grunden i hela den här tråden är att om man kallar till ett möte, så informerar man också om vad mötet ska avhandla. Det gäller även lärare.